Ojojoj vilken svacka jag fick ikväll. Dagen började skit efter en skitdröm om skitkillen från förr. Jag har funderat allt allvarligare på att ta bort honom från mitt liv igen, ta bort honom från facebook framförallt. För där tvingas jag se honom varje dag. Numera blir jag dessutom påmind i princip varje dag om hur han betedde sig och även om jag tycker att jag släppt det, att jag faktiskt godtog ursäkten och blablabla så är det nog mest något jag intalat mig själv för att rättfärdiga att återigen få ha honom i mitt liv på något sätt. Det är inte sunt någonstans att låta en annan person påverka en så mycket efter så många år. Jag har försökt ta bort honom innan, men han lyckas alltid hitta tillbaka på ett eller annat vis. Men det kanske är dags för ett nytt försök? Problemet är ju att jag inte vill, känner att jag inte är färdig med honom, jag har inte känt det otrygga lugnet tillräckligt många gånger än. Det är läskigt att själv bestämma något sådant. Att aldrig mer få känna den känslan. Även om jag egentligen innerst inne vet att den känslan inte är vad jag behöver.


Nåja.
Resten av dagen var riktigt bra. Ännu en av böckerna jag beställt hade kommit till biblan. Jag fick en väldigt klar plan över hur min inledning ska se ut men självklart så behövdes mer information- information som inte gick att hitta... Använde dock en av mina nyvunna kontakter och hon skulle försöka hjälpa mig, hoppas på positivt svar imorn. :P Det kändes som att jag fick en del gjort iaf och att allt löser sig. När jag kom hem hade jag även fått en av böckerna jag köpt. Nu ska jag bara lyckas kika i den ordentligt och bestämma mig för om det är något jag vill behålla ( =betala själv) eller ge till biblan när jag är färdig ( =kursen betalar)...

Sen var det dags för fix och trix inför morgondagens sittning. Det skulle dukas, pyntas, förberedas/göras för- och efterrätter, bordsplaceras osv osv. Det roliga är att vi ALDRIG lär oss hur tusan vi gjort tidigare med den jävla bärande stolpen som står mitt i jävla rummet... Hmm... Bra blev det iaf med mycket fin dukning och tranorna vi vek i måndags blev så fina så! Min placering blev även den finfin och jag var sjukt pepp inför vad som kommer bli en riktigt härlig kväll.

Men sen gick det utför.
Någonstans måste jag ju inse att det är mig det är fel på. Att jag på något sätt väljer att då och då ta till mig personer som inte alls är bra för mig och som beter sig precis likadant allihopa. Det kan liksom inte vara en slump och jag har ingen lust att sitta och undra varför det ska hända just mig. Jag är sjukt trött på folk som beter sig som denna människa gör, speciellt nu när jag blir ständigt påmind om vad tidigare likadana personer gjort. Jag har hela tiden ignorerat det och försökt låta bli att tänka på det alls för hittills har det egentligen inte spelat någon roll. Men när det blir lite mer uppenbart så fungerar inte det längre. Det drar upp saker som gör så ont i mig att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Samtidigt så orkar jag inte göra något åt det nu för om jag bara lyckas tänka bort det lite till så kommer det vara ur vägen sen. Jag försöker istället sätta mig på en hög häst och intala mig själv om att jag är så jävla bra som aldrig skulle göra så själv. Men sanningen är snarare att jag blir så sjukt ledsen över att de inte har högre tankar om mig än så, att de inte bryr sig mer. Det blir liksom så jävla uppenbart.

Och det är här rubriken kommer in. För jag önskar verkligen att jag nu var sådär riktigt troende. Att jag kunde känna en tillit till en gud och på något sätt veta att allt är bestämt av någon annan, att det inte är jag som sätter mig i dessa situationer. Att det dessutom händer av en anledning och tro på att gud inte utsätter en för något man inte klarar av, att det är meningen att jag ska ta mig igenom det här för att jag kan, och att det i slutändan kommer något så mycket bättre för mig. Jag förstår varför folk blir/är rejält religiösa iaf...


Dags att sova... Efter 2 redan och jag har saker att göra imorn innan allt drar igång!
Inatt önskar jag mig bättre drömmar...