En av de positiva sakerna med att plugga i Skara var att man blev jäkligt tight med folk där. Man sammanstrålade i en liten håla och hade inte så mycket annat o göra än att bli mycket goda vänner med varandra. ;) När man dessutom har ganska små klasser och engagerad personal lär man ju känna sina lärare också. Som en sa innan vi slutade, vi var inte längre hennes studenter, utan hennes vänner.

Igår var jag uppe för att skriva på överlåtelsekontraktet för min lägenhet och lämna in lite kvitton på saker jag betalat för mitt exjobb men ska få tillbaka pengar för. När jag var färdig med kontraktet ringde jag käre Emelie och mötte henne + Erik på McD, sen åkte jag och E till skolan för att hitta kvinnan jag skulle lämna mina kvitton till. I rummet precis vid entrén sitter Jens (afrikaläraren) med hela bordet fyllt av papper och kvitton, vi säger hej till honom o han frågar om vi har lust att ta en kaffe om 10 minuter ca när han kan ta en paus. Visst säger vi. Vi hittar kvittomänniskan och fixar det, sen går vi till biblan o lämnar en skiva som innehåller ett special issue av en tidsskrift som skulle tillfalla biblo om jag inte ville betala för det själv. Där blev vi kvar en stund, pratandes med den mycket trevliga bibliotekarien.

Tillbaka ner till F-huset där Jens inte längre sitter i rummet han satt i, dock är alla hans saker där fortfarande (inkl hans skor) så vi vet att han är nånstans i bygget. Vi bestämmer oss för att gå en sväng o leta och hittar då såklart en hel hög med lärare också. Det blev två kortare pratstunder och en längre pratstund, och flera kramar. De var jätteglada att se oss, ville veta vad vi skulle hitta på osv. Jag blev nästan medbjuden på en konferens nästa sommar i USA och fick nog höra att de har väldigt väldigt höga tankar om mig. Najs! :)

Sen hittade vi tillslut Jens och satte oss i lunchrummet med var sin kopp. Vi pratade om Kenya och lite allt möjligt annat innan han behövde ge sig iväg till ridskolan då hans söner precis börjat rida. Senare på kvällen när jag var inne i Göteborg med andra vänner fick jag ett sms. Hahahaha, det var från Jens där han skrev att fikan var trevlig och undrade om någon mer som var med i Kenya var kvar i Skara... Han är för rolig han!


Jag kommer sakna min Skarafamilj. Jag kommer sakna den ofantligt mycket!!!