Det är faktiskt lite jobbigt när man inser vad som faktiskt kan ligga till grund till ens dåliga mående. Jag är iaf hyffsat säker på vad det är den här omgången. Om det alltid är så eller bara är någon slags bieffekt vet jag inte. Jobbigt att det inte är något som är enkelt att lösa, eller ja, det går liksom inte att göra så mycket åt det själv...

Mina underbart snälla föräldrar tyckte dock att något behövde göras så imorgon kommer pappa till Sverige på ett oväntat besök. Om mina misstankar stämmer så borde det hjälpa tillräckligt för att jag ska ta mig igenom vardagen fram till Kenya iaf. Så nu håller jag tummarna för att det faktiskt är så ändå. Men ändå inte...

En fungerande själ, ska det vara så mycket begärt?