från kenya till kent
Kenyaresan har ni ju kunnat följa i kenyabloggen, men jag tänkte ändå köra en liten resumé här nåndag snart när jag orkar.... Hemresan blev fruktansvärt lång och lite tråkig på mitten men vi kom till slut hem sent i lördags kväll, efter att inte ha fått välja på att stanna i Istanbul i två dagar som de sagt från början att vi skulle göra... Nåja!
När vi faktiskt kom hem insåg jag att jag ju kunde se Kent i Lisebergshallen, men mina biljetter var ju sålda till Daniel o Karin. Försökte hitta en biljett att köpa o gå med dem, men då var Karin så snäll att hon tyckte att jag borde ta tillbaka hennes biljett för det var viktigare att jag fick gå än henne. TACK!!!!!
Så jag och Daniel gjorde som vi brukar o såg Kent ihop! ;) Vet inte vilken gång i ordningen jag såg dem nu.. Vet att det är över 20 iaf... :) Hade ju inte koll på något alls om turnén och ville inte ha heller. Det enda jag visste var att Camela skulle agera förband, och för andra gången i historien hade Kent ett bra förband! Wow!!! Hon var ruskigt bra faktiskt och oj vad hon sjunger. Så det tipsar jag om, och hon låter ju inte alls som Kent så även ni som hatar Kent (t ex Sara ;) ) kan ju kolla upp Camela Leierth om ni vill ha något nytt i playlisten.
Kent var sedan såklart bra som vanligt, men inte så bra som de kan vara. De började starkt men sen kom en svacka, några riktiga guldkorn och en grym avslutning. Grabbarna verkade dock vara lite trötta, 4e dagen i rad i gbg så det är kanske inte så konstigt, de börjar ju bli gamla dessutom. ;) Dessutom kändes låtvalet rätt konstigt, fast det kändes ändå rätt roligt så att man blev lite förvånad också. :) Några stunder var det sådär riktigt riktigt magiskt bra också.. Mmmm.... Nu längtar jag till Örebro nästa tisdag då det är turnéfinal!
Livet känns allt lite surrealistiskt nu. Man hade precis kommit in i Kenyalivet och att det inte längre kändes som en konstig, sjukt bra, dröm. Så åker man hem och mindre än 24 timmar efter man kommit hem står man där i Lisebergshallen och ser på sina husgudar. Kontrasterna är enorma!
När vi faktiskt kom hem insåg jag att jag ju kunde se Kent i Lisebergshallen, men mina biljetter var ju sålda till Daniel o Karin. Försökte hitta en biljett att köpa o gå med dem, men då var Karin så snäll att hon tyckte att jag borde ta tillbaka hennes biljett för det var viktigare att jag fick gå än henne. TACK!!!!!
Så jag och Daniel gjorde som vi brukar o såg Kent ihop! ;) Vet inte vilken gång i ordningen jag såg dem nu.. Vet att det är över 20 iaf... :) Hade ju inte koll på något alls om turnén och ville inte ha heller. Det enda jag visste var att Camela skulle agera förband, och för andra gången i historien hade Kent ett bra förband! Wow!!! Hon var ruskigt bra faktiskt och oj vad hon sjunger. Så det tipsar jag om, och hon låter ju inte alls som Kent så även ni som hatar Kent (t ex Sara ;) ) kan ju kolla upp Camela Leierth om ni vill ha något nytt i playlisten.
Kent var sedan såklart bra som vanligt, men inte så bra som de kan vara. De började starkt men sen kom en svacka, några riktiga guldkorn och en grym avslutning. Grabbarna verkade dock vara lite trötta, 4e dagen i rad i gbg så det är kanske inte så konstigt, de börjar ju bli gamla dessutom. ;) Dessutom kändes låtvalet rätt konstigt, fast det kändes ändå rätt roligt så att man blev lite förvånad också. :) Några stunder var det sådär riktigt riktigt magiskt bra också.. Mmmm.... Nu längtar jag till Örebro nästa tisdag då det är turnéfinal!
Livet känns allt lite surrealistiskt nu. Man hade precis kommit in i Kenyalivet och att det inte längre kändes som en konstig, sjukt bra, dröm. Så åker man hem och mindre än 24 timmar efter man kommit hem står man där i Lisebergshallen och ser på sina husgudar. Kontrasterna är enorma!
Kommentarer
Postat av: Sara
Haha, vågar man lita på det? ;-))
Trackback