Egentligen är jag inte förvånad, för jag tror faktiskt att personen jag ska skriva om verkligen tycker så. Det har märkts innan men nu blev det så tydligt att jag nästan blir lite äcklad.


Det har sällan funnits partiledare jag tyckt sämre om än Lars Ohly och framförallt Mona Sahlin. De är det absolut största skälen till att jag absolut inte kunde rösta rödgrönt i årets val. Jag kommer dessutom kräkas lite om vi måste stå ut med Mona som statsminister i minst 4 år. Jag ryser liksom vid blotta tanken av det.

MEN

Heller Lars Ohly och Mona Sahlin, än att SD kommer in i riksdagen. Om jag tvingades välja skulle det vara ett sjukt enkelt val och jag skulle inte tveka en sekund på att välja dem över SD. Det är liksom det viktigaste i år tycker jag.


Så idag skriver en fd klasskamrat en önskelista om dagen som börjar såhär:

1. Rödgrön majoritetsregering
2. Sverigedemokraterna kommer ej in i riksdag

Han ser alltså hellre att SD kommer in i riksdagen än att alliansen får behålla sin majoritet. Ju mer jag tänker på det desto mer äcklad blir jag av det. Samtidigt är jag som sagt inte så förvånad, och det spär på det man ansåg var den personens mindre bra sidor, utan även mina fördomar om många av de som röstar rödgrönt.

De säger att de står för solidaritet och allt vad de predikar så fint om. Men hur solidariskt är det att hellre ha in SD i riksdagen än att alliansen behåller majoriteten?

Pinsam är vad det är.