Jag och min volontärskompis Madde tog tag i livet igen och anmälde oss för volontärande till idag, så imorse fick jag gå upp tidigt efter för få timmars sömn som vanligt och kämpa mot alla negativa tankar för att inte sätta igång morgonångestsnöbollen som gärna rullas igång annars. :P Och den goda nyheten som det står om i rubriken får ni vänta med till slutet för att läsa om, eller scrolla ner... ;)

Vi fick börja på sedvanligt vis med valprummet och sen gå över till kattrummet. Valparna fick vi släppa ut i en rasthage under tiden vi städade hos dem, men det var ju inte så många små puppisar inne så vi körde mer att en städar och en leker eftersom dom såklart behöver lite social kontakt också. När andra valpen skulle ut, som jag skulle sällskapa med, så smälte mitt hjärna till 110%. KORKAD som jag är tog jag ingen bild på den lilla sötnosen, men det kommer nog fler tillfällen med andra små djur. Det var en pinscher-chihuahuamix som först när jag öppnade buren blev alldeles rädd... Backade och började skaka. Så jag pratade med den och lockade tills den började vifta på svansen och sen tillslut kom fram och helt lyckligt började slicka på mitt plasthandskeklädda finger. :P Tog upp den lilla saken då och det tog ungefär en halv sekund innan den tryckt in sig under min haka mot min hals. Med ens slutade den skaka och den började andas lugnt och tryggt. Japp. Hjärtat förvandlat till liten pöl på ett ögonblick! Där låg den sen medan buren blev rengjord och fin. Det kändes rätt skönt att bara stå där med det varma lilla paketet ihopkuret hos en måste jag säga. Vid ett tillfälle bytte den sida också, varpå jag smälte lite till. När jag sen skulle lyfta in den i sin bur igen klände den fast vid mig som en katt som är lite småsur och inte vill släppa taget. Och ja, ni gissade rätt, då smälte mitt redan söndersmälta hjärta lite till. :P

Men det är ju ingen idé att bli fäst vid såna små underbara krabater, för man vet ju att dom inte kommer ha några som helst problem att hitta alldeles egna familjer ganska så omgående. Men ändå. Det hindrar inte att man faller för dom. ;)

I valprummet fanns även två äldre småhundar som inte fick plats i kennlarna och därför fick bo där. Sjukt glada små liv som vart superglada över att få på sig koppel och gå ut på en mycket kort promenix bort till rasthagen. Såhär i efterhand borde vi gått till den stora rasthagen och släppt dem lösa och busat lite längre, men men... Det kommer fler tillfällen!

När hundarna var klara gick vi över till kattrummet där våran vän den äldre herren som var där sist börjat fixa och dona redan. När jag såg mig omkring insåg jag dessutom att kattrummet nästan var tomt! WOW! Han hade gjort 5 katter (eller höll på med de två sista) och det fanns bara 5 kvar (varav en tyvärr skulle avlivas idag, vi fick dock senare veta att den kanske inte alls skulle avlivas.. så vem vet!). Jag började med en ungkatt som var mycket social och som blev hur glad som helst över att bli uppplockad och som sen gjorde kullerbyttor i den tomma foderskålshållaren i den tomma buren han blev placerad i så jag kunde städa hans.. Haha.. SÅ söt! Glada fina och sociala katter fick vi ha o göra med idag iaf, förutom en som var mycket skeptisk. Vi fick iaf bytt åt den med lite fix och trix.

Sen fick vi göra något nytt, nämligen ta ett block, en penna och ett gäng hundgodisar och sen gå runt på utsidan av kennlarna och snacka lite med alla hundar. Skriva ner vad vi tyckte om dom och se om dom kunde några tricks (enligt personalen är tydligen sitt ett trick... hmmm). Återigen fick man ju bli lite kär. Det var många underbart glada hundar som mötte oss och tyckte det var skitkul att få lite extra uppmärksamhet. Bara ett par riktigt reserverade stackare, en skulle dock avlivas han med, en av de fetaste hundarna jag nånsin sett som var 100% apatisk, så det är nog lika bra...

En av favvisarna var en gul underbart glad pitbull, som blev ÖVERLYCKLIG när jag kom till honom. Frågade om han kunde sitta och då blev han så glad över att han minsann kunde det att han knappt klarade av att sätta sig. :D Hahaha.. Så jäkla go var han! :D Ligg kunde han också så han fick många godisar. ;) Något som faktiskt förvånade mig var hur tysta de flesta pitbullsarna var. Det var nog egentligen bara en av de alla som skällde, och han såg inte renrasig ut. Och dom var definitivt precis lika glada och lyckliga över lite kärlek som de andra hundarna. Och inte oförsiktigare med godisarna heller. För det var en annan trevlig överraskning, att alla hundarna tog godiset snällt, även om vi gav dem genom ett galler så märks det ju liksom. :)

Men ja, den goda nyheten var det ju!
När vi stod vid den lilla rasthagen med de två äldre småhundarna som bodde i valprummet kom våran "föreståndare" förbi och vi pratade en liten sväng. Jag kom på att jag måste fråga om Sam, den gamla hästen som inte hade någon vän. Jag fick bara en känsla av att något positivt hänt. Och mycket riktigt! I slutet av förra veckan fick han sig ett nytt hem!!!!!!!!!!! :D :D :D :D :D

Jag blev verkligen helt överlycklig och sprudlade runt ett bra tag efter det. :) Underbara Sam har kommit till ett hem där han kommer bli borstad och älskad av små barn och nångång ibland bli runtledd några varv med ett barn på ryggen. Så underbart! :) Berättade för tränare T sen i ett sms och tom hon blev så glad att hon blev tårögd. Haha. :D

Grattis till ditt nya liv Sam, det gör mig strålande glad att du fick alldeles egna människor att ta hand om. :)