Try sleeping with a broken heart

Jag måste erkänna att det är lite dimmigt just nu. Den gnagande känslan av att något är fel, väldigt väldigt fel, finns där hela tiden för att påminna och tragedin som hänt. Det är fortfarande så overkligt och då och då slås jag stenhårt av en hemsk känsla av sorg. Och det är bara jag. Jag som mist en vän. Inte jag som mist mitt allt. Varför kan man inte få ta ens bara en liten del av det hon bär på och bära det åt henne?


Men såklart försöker man bara köra på. Igår åkte jag till stallet, men det var så nära inpå då jag fick telefonsamtalet om det att jag inte orkade rida ordentligt. Den bortskämda eleven fick istället ta ett mördarpass, som till att börja med inte var så lattjo men som blev riktigt riktigt bra tillslut. Det gav mig en hel del att bara se på, att se att det fungerar. Sen när hon var klar tog jag över och skrittade bara runt på fina Monet, en lång avskritt var precis vad hon behövde efter det passet, och det var även precis vad jag behövde. Det är intressant också hur djur vet vad man behöver. Både Jada och Dreamy hade varit riktigt märriga hela dagen, men jag behövde ju kramas så jag gick in till Dreamy en stund, och hon stod försiktigt och lät mig få den hästnärhet jag behövde. Och när jag skrittat klart Monet och skulle sadla av o allt så stod hon (nästan) som ett ljus på stallgången, det gör hon ALDRIG annars.. Behövde inte ens sätta fast henne, vilket jag alltid behöver annars. Dom vet så väl när det är något.

På kvällen blev det middag med M&M och K, gott var det och skönt att komma iväg en stund. Men att huvudet inte var riktigt med märktes när vi åkte o köpte frozen yoghurt till efterrätt, höll på att betala 20 dollar istället för 4 genom att glömma min växel...

Blev såklart sent, ingen som helst lust att sova, sen dålig sömn med dåliga drömmar.. Vid 8 nångång kunde jag inte sova längre och kollade facebook. Då hade Jocke Geigert vågat vara den första som skrev något på Js facebook. Något som oroat mig massor (hjärnan fungerar verkligen på väldigt konstiga vis, men det var en av sakerna jag tyckte var jobbigast, vem som skulle skriva något först och vad som skulle skrivas) men när jag såg vad han skrivit så kände jag mig lugnare och kunde tillslut somna om igen. Sov länge och slappade ännu längre när jag väl var vaken.

Kollade sen Lakersmatch medan jag åt frukost lite lagom på eftermiddagen sådär. Viktig match som såg RIKTIGT bra ut mitt i men som dom tappade helt sen. Blä. Slappade lite till och åkte sen till gymmet och körde en ganska hård timme på löpbandet. Nu ska jag försöka ta tag i lite plugg. Inser att jag ligger rätt så mycket efter och det är svårt att motivera sig när det är kurser man inte MÅSTE läsa... Men ska försöka ta tag i mig själv och se om jag lyckas, annars får jag hoppa av den ena kursen, men då måste jag först komma igång med bägge så att jag kan välja vilken som ger minst...

Jag är SÅ tacksam över att jag har stallet. Vårat stall här är så otroligt rofyllt och underbart att man inte kan undgå att få påfyllning av positiv energi. Citronträden är visserligen nyplockade, men många av apelsinträden är verkligen på bristningsgränsen... Slänten bakom ena kortsidan av stora banan är fortfarande grön o härlig.. Kaninerna hoppar in och ut ur buskarna och fåglarna både kvittrar och skriar. Men framförallt är det såklart hästarna. Utan hästarna vore det ingenting, då vore det inte min räddning.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback