Domedagen #1
Hittills har jag dock tyckt att han varit bra. Han har varit så väldigt mycket trevligare än jag hört att han ska vara vilket varit en väldigt trevlig överraskning. Det här är liksom helveteskursen, intressant men pga honom så ja.. Helvete helt enkelt. Men så har det alltså inte känts. Och vi har hört "vänta till på fredag när ni får feedback på era presentationer. Då jävlar." Så idag var det aningen nervöst, eller ganska så väldigt faktiskt.
Dagen flöt dock på väldigt bra, och även om han gav kritik så var det vettig och befogad kritik, som gavs på ett bra sätt. Kritik som i stort sett alla kunde ta till sig av. Han var även noga med att tala om positiva saker till alla och skojade till det rätt mycket så att stämningen var väldigt god. Detta gäller även tjejen som faktiskt inte lyckades komma upp i tillräcklig tid ( =skulle egentligen fått ej genomfört som betyg på kursen, men som fick skrapa ihop den extra tiden i ett nytt försök). Vi var alla i chock!
Så domedag nr 1 överlevdes. Jag fick 7 utav 10 poäng, 10 är omöjligt att komma upp i, för att bli godkänd måste man snitta 6 poäng på de 4 presentationerna. 8 hade jag kunnat komma upp i om vi haft bättre slides. Men det skiter jag i. 7 = godkänd med ett extra poäng = jag behöver inte ha PANIK inför nästa vecka o behöva skrapa ihop extra poäng. Gött.
Nu ska bara allt annat göras också. En summering på ca 500 ord av våran presentation ska skrivas o lämnas in senast måndag så vi får kommentarer o kan lämna in en bättre version på tisdag. Två artiklar ska läsas o summeras för den idiotiska extrakursen vi läser, o sen sättas ihop i nån slags critical review utav dem o två artiklar till, som en klasskamrat ska läsa. Blä. Som fan blä. Det ska in på måndag i alla fall. Sen på måndag börjar även nästa veckas projekt i neurobiologikursen. Woohaa.
Var det någon som sa liv?
Härligt! Han hade kanske en bra dag ;)
Sv: Jo, men blodet behöver ju inte uppkomma av att ryttaren/kusken avsiktligt/oavsiktligt har skadat hästen. Men blöder det gör det ont och då ska man varken träna eller tävla. Nolltolerans är för mig det enda, för var ska man sätta gränsen? Gränser töjs alltid på dessutom. Det är vår skyldighet att se till så att inte hästarna har ont när vi ska underhålla oss med dem. De har inte bett om att få gå dressyrprogram eller hoppbana. Så tänker jag :)
Sv: Jag förstår vad du menar och håller till viss del med. Det är klart att det kan se värre ut än vad det faktiskt är och att de kan slå upp småsår på ben osv utan att vara direkt påverkade av det. Jag tänker bara att tillåter man det, så kan man tillåta detta, och sen det och det, så man tänjer gränserna varje gång.
Ja, att tillåta viss mängd smärtstillande är helt galet. Det skulle jag kunna babbla länge om, men jag ska inte störa dig i din uppgift ;)