Just nu känns det som att hela jag är fylld till bristningsgränsen av stress. Ingen rolig känsla alls och jag ser inte riktigt någon ände på det heller. Tror att det blev lite mycket och intensivt i förra veckan utan att jag fått tillfälle att verkligen prata om det och reda ut alla tankar som far runt.

Igår var jag på kalas hela långa dagen, mycket trevligt att träffa många vänner och speciellt min lilla favvobebis som fyller 1 imorgon. Blev som vanligt lite rörd när jag höll henne och hon blev lite blyg och verkligen tydde sig till mig då. Så mysigt! Även sent på kvällen sen när hon vaknat och hon gosar in sig hos en sådär härligt trött. Sen fick jag även en annan barnkompis, som jag inte träffat så värst många gånger, och som inte tyr sig till folk hur som helst. Kändes allt lite speciellt det med måste jag säga när hon kom o satte sig brevid mig och fnittrade. :) Det är det där med barn i synnerhet och absolut inte i allmänhet! ;)

Sen kom dock stressen verkligen toköversköljandes när jag skulle åka hem. Blev fysiskt illamående av det och har sovit sådär riktigt crappigt som jag gör när jag inte har någon uns av ro i mig. Drömde stressdrömmar i en ny tappning också, som fångade upp allt tror jag fast på ett ganska konstigt vis. Jag jobbade i ett kostall, som dock var jättekonstigt, o jag skulle skrapa ner salt på korna som jag sen skulle borsta bort... Jag var ny hos kossorna och han som skulle lära upp mig var en av elefanttränarna. Vi hade dock kul och jobbandet fungerade väldigt bra, så egentligen förstår jag inte varför jag vaknade med andan i halsen av det. Men att vakna var fruktansvärt för jag kan inte släppa oron.

Tur som bara tusan att jag ska till stallet och rida om en stund.