Jag har faktiskt försökt hålla mig ifrån alla sändingar och reportage om 11 september 2001. Men nu när jag kom "hem" hit till linkan och slog på TVn så fick jag ge mig. På facebook har man hela dagen sett olika statusar med olika åsikter om det hela. Någon blev förbannad på en annan som var sjukt respektlös, en tredje tycker inte om hur alla civila offer i Afghanistan glöms bort. Andra tycker att det är skevt att bara USAs sorg visas idag.

För mig glöms de inte bort. I min värld är det inte på något sätt mindre synd om dem. Självklart ligger NYC närmare mitt hjärta (med tanke att jag föddes med Manhattans skyline, inklusive Twin Towers), det är inget jag skäms över. Samma som att massakern i Norge känns mer än en långt ifrån ens egna vardag. Men i min värld så kommer vi ihåg hur allt gick åt helvete efter det här. Att det är så fruktansvärt symboliskt för så fruktansvärt mycket mer än man egentligen kan förstå. I min värld är det helt naturligt att man just idag enbart fokuserar på det som hände just den 11e september, och inte vad som hände sen.

Jag får inte ord på hur jag egentligen tänker, så mer skriver jag inte.

Men just idag tänker jag minnas alla offer i USA.