Idag var en crapdag, som dock fick en hemskt trevlig eftermiddag och kväll, men ändå en crapdag. Börjar med att jag går upp för att försöka fixa kentbiljett till deras extraspelningar, men då var ticnet trasigt och biljettsläppet framskjutet till onsdag. Sen fortsatte det med att jag får skälla lite på min skola över att deras rutiner suger pung rent ut sagt. Vi ska lämna in ett papper för att söka exjobbskursen, och mitt papper som lämnades in för ganska längesen är antingen någonstans, eller borttappat, men det finns ingen möjlighet för mig att ta reda på det. Så jag får lämna in en ny blankett och hoppas att det går bättre nu. När jag gjort det skällde jag lite till och fick faktiskt ett lite bättre svar den här gången. Jävla sopor är vad dom är.

Ytterligare rolighet var en grej som tog mitt hjärta och högg i det. Jag har kunnat låtsas som att mina osäkerheter inte finns i ganska många år nu. Som att jag inte alls fortfarande är fucked up över saker som hände för 10-12-15 år sedan. Tiden läker inte alla sår, utan det här kräver mer än bara tid. Problemet är att jag inte kan ta upp det. Inte med den jag egentligen skulle behöva ta det med. Det skulle förstöra alldeles för mycket som är för bra.

Kan man laga sig själv utan att konfrontera demonerna? Man kanske borde försöka ta reda på det. För den akuta paniken som infinner sig är inte dödsrolig och jag vet att den kommer dyka upp fler gånger om jag ska kunna komma vidare i livet.

Nåja.

Får se om jag orkar ta tag i dagens utlösande faktor eller inte. Jag borde men har ingen lust. Sen kan vi ta tag i det riktiga problemet. Slapp i alla fall tänka på det ett tag genom en kort sväng på stan, ta passfoton så jag kan förnya mitt amerikanska pass, finfika och sen bio. Så vi får nog välja att fokusera på tiden 16-22 idag tror jag, för den biten var bra! :)