Min lilla Glenn visade lite tecken på att inte må så bra i måndags kväll när jag var iväg. Pappa ringde och var orolig och det märktes sen när jag kom hem att något inte stämde. Dagen efter märktes det ännu tydligare. Han kved ganska ofta och ville inte direkt komma ut från sitt hus. Fick tid hos veterinären igår morse.

Vi misstänkte urinstenar och när han undersöktes såg allt bra ut förutom att hans blåsa var hård/spänd och att han ömmade där. UL visade dock inga stenar men att blåsan som det känts var fylld och spänd. Lite vätska i buken också. Då blev det istället misstänkt urinvägsinfektion och han fick två sprutor på plats och sen ska jag ge honom metacam i några dagar.

Igår låg han mest i huset efter vi kommit hem och var slö, men ena medicinen kunde visst påverka dem så. Fick i honom lite käk till slut och han blev lite piggare, men inte mer än någon enstaka droppe kiss.

Idag har han fortsatt att ligga i huset. Fick i honom metacamen och lite käk, men han har börjat kvida en del igen och han är inte dundersugen på käk. Märkte att han hade lite bajspluttar som verkade sitta fast så jag klämde lite och fick fram ett gäng. Sen märkte jag att han verkade kvida när det kom bajs också. Ringde up vet och de sa att det kan vara bukhinne(?)inflammation också, och då gör det ont vid både kisseri och bajseri, men behandlingen var den samma så det var bara att köra på och avvakta. Ska ringa igen imorgon när hans veterinär är på plats.

Men åhhhh vad det gör ont i en när ens lilla hjärta inte mår bra och har ont. Det är verkligen ruskigt jobbigt och skär verkligen i själen när han kvider.

Jag hade ju planerat att åka hem till Eskilstuna igen igår, men det får vänta. Är han bättre imorgon åker jag upp då, annars får vi se....