Min finaste lilla Glenn har verkligen varit mitt lilla hjärta dom senaste dagarna. Så himla finast. I lördags kom Jossan hit med sin stora hund Leia. Glenn är van vid hundar så inga problem där men precis hur lite problem det skulle vara kunde jag inte riktigt ana. Först sprang han in i huset, men det tog inte lång stund innan han gick ut för att säga hej till det stora vita djuret som stod där ute. Och sen stod dom o pussades hur mycket som helst. Eller ja, han ställde sig mot gallret för att kika på henne, hon nosade på honom. När hon slickade på honom gjorde han dock hemskt äckliga miner, men stod ändå kvar. Haha. SÅ SÖTA! Mitt underbara lilla hjärta! Tänk vilken fantastisk liten gris han är ändå! Blir nästan tårig av det hela... ;)

Så i lördags var det Glenn jag var tacksam över (ni vet utmaningen). Att han är så himla fantastisk. :)

Idag var han också mitt lilla hjärta. Tog ledigt idag då jag behövde en dag hemma i min soffa (med plugg dock). Så när jag låg o läste på min padda så tog jag upp honom så fick han boa in sig, och tänk att där låg han sen i 1½ timme drygt. Han boade om sig ibland såklart, men låg där i sitt lilla grop i duntäcket o bara var sötast i stan. :) Perfekt plugghjälp, förutom när jag somnade med honom då... ;)

Idag är jag dock inte tacksam över Glenn, utan över att jag tog beslutet att vara hemma. :) Det är faktiskt lite svårt att komma på bra saker att vara tacksam över, eftersom jag vill ha saker som inte bara är vad som helst. Kanske får ha lite lägre krav vissa dagar helt enkelt. ;)

Min träningsutmaning går bra den med. Det blev 5 dagar i förra veckan med en härlig långpromenad i det fabulösa vädret med Jossan + Leia igår. Idag började jag med att köpa kort på gymmet här och bokade in mig på step nu på kvällen. Skittråkigt pass så det hjälpte inte direkt att hitta motivation när jag blev skittrött dessutom, men men. Tog gjorde det och styrkedelen på slutet var bra. Träningsvärk kommer jag ha, som fan!

Har bokat in mig på Qigong på onsdag morgon, men den börjar 7 och jag vet inte än om jag kommer kunna övertala mig själv att gå upp så tidigt... Vi får se, vi får se...