Ibland känner man sig allt lite konstig. Eller lite är en klar underdrift- VÄLDIGT konstig/udda är nog mer korrekt.

Satt och obsade mina apor igår som vanligt. Ett team från städ kommer in och ska putsa fönstrena, lite motvilligt sådär eftersom mina fina apor inte brukar tycka om fönsterputset och därför gå till attack på glaset och hotas lite lagom sådär. Mycket riktigt gjorde de det även igår. Jag träffar ju städteamen ganska ofta så jag pratade lite med dem och tipsade dem om lite käckt beteende som möjligtvis skulle kunna hjälpa lite (kanske inte, men värt att göra ändå). T ex att aldrig titta aporna i ögonen, och om aporna börjar hota så ta ett steg bak och titta bort, aldrig le (och visa tänderna) för dem och andra bra tips a la apspråk.

Jag hade vid ett par tillfällen tidigare under obsandet sett att hanen verkade vara intresserad av ena honan, honan han inte är så tight med och som han hittills inte parat sig med (vad vi sett), men att hon då gått iväg. Men nu när de blivit arga på fönsterputsarna så verkade de bonda genom det och han var på väg till en parning. Och eftersom jag redan pratade med putsarna så råkade jag liksom säga högt "ja ja ja kom igen kom igen kom igeeeen" till spektaklet.

Kom på mig själv och hur dumt det verkade att heja på ett par apor som var på g att para sig och fick försvara mig genom att lite småhögt sådär tala om att vi vill SÅ himla gärna ha ungar på dom här aporna och han har aldrig parat sig med den honan innan så det är verkligen JÄTTESPECIELLT att de var så nära att göra det nu.

Vet inte om det hjälpte dock. Jag är nog klassad som riksdåre av åtminstone några av de som hörde mig. Men jag får väl bjuda på det antar jag, yrkesskadad som jag är. Och jag tar gärna att vara en riksdåre om det kan bli bebisar hos mina apor! :)