Åh! nu på morgonen (eller ja, förmiddag säkert för några av er ;) ) så kurrade min mage! En sån lycka efter ett par dagars total brist på hunger!

Tänk att så små saker kan göra en så lycklig! ;)

Åkte hit till Linkan ganska sent igår. Var inte alls sugen som vanligt så det drog ut på tiden som bara tusan. Bland annat åkte jag ner till sjön en stund på eftermiddagen för att slippa packa... Hemskt mysigt och jag kände att den där lägenheten i stan kanske inte är det man bör drömma om ändå? För hur gött är det inte att ha en dryg kilometer till en enslig klippstrand vid en stor fin sjö? Eller ja, enslig o enslig. Men tillräckligt enslig för att man inte måste trängas med andra, även om man kan tänkas behöva ta en mindre bra klippa, lite längre bort.