Jag har haft en finfin vecka här i Linköping. Jag hade lite ågren över om jag skulle åka hem till Valborg eller vara kvar här, och är väldigt glad över att jag valde att vara kvar, för hela veckan har blivit super. Fast, hur svårt är det att trivas när schemat är lagom tomt och vädret super?

Valborg bestod av firande på Liustudentvis, dvs med skumpa (och annat) på en gräsmatta i Trädgårdsföreningen. Några hundra studenter, superfin stämning och alldeles superhärligt! Dagen efter tog jag, en klasskompis och grannen min med oss en bunt artiklar, köpte kaffe och la oss i en annan park o läste. Mest pratade vi om allt o inget, men lite läste vi i alla fall. Hemskt trevligt det med.

Onsdagens väder var super det med och bestod för min del av fika med Fridus på dagen och sen en snabbträff med Aggan som var på genomresa. Vi hann gå till Bosses o köpa den godaste glassen ever innan hennes tåg gick. Dunderfint det med kan man säga!

Igår skulle jag egentligen åka hem, men efter ett härligt yogapass här hemma som var hur gött som helst, så blev jag övertalad att stanna kvar här i stan för att dricka öl på nån grej vid skolan. Men väl där var kön så lång att det var fånigt, så vi ändrade planerna och cyklade ner på stan, köpte oss några öl, och så vidare till Trädgårdsföreningen igen. Fint det!

Där blev det dock lite drama en sväng, tittade bort mot ett lusthus och såg plötsligt att det låg en man på bron ut till den. Höll lite koll i några minuter innan jag + granne gick bort för att kika hur det var med honom. Så fort vi kom dit såg vi att det låg lite blod under huvudet på honom så jag ringde 112 med en gång medan vi försökte få kontakt med honom o så. Han svarade ibland men inte direkt mycket. Andades dock lugnt och hade lagt sig själv i stabilt sidoläge. :P Medan jag pratade med 112 kom ett par förbi och killen kom upp för att hjälpa till. Visade sig att han var ATläkare så det var ju grymt bra. :) Ambulansen kom och de tog över och förhoppningsvis slutade det hela på ett bra vis för mannen och att det inte var allvarligare än att han druckit för mycket och trillat (kändes som att han var a-lagare men vad vet man, och det betyder ju inte att han inte har andra sjukdomar som ligger där eller att han drabbades av något annat).

Jag undrar lite hur många som såg mannen men som valde att ingenting göra. ATkillen såg jag att så fort han såg oss så bestämde han sig för att komma o hjälpa till, men det är väl en egenskap man hoppas att läkare har. Men alla andra? Om man inte vill gå fram o kolla så kan man väl i alla fall gå tillräckligt nära för att se om personen andas och ringa 112? Eller? Nu har jag ju dock ingen aning om hur länge mannen legat där han låg. Jag märkte ju honom bara hux flux. Han kanske precis lagt sig och att ingen annan hann reagera. Vad vet jag. Men ändå.

Kvällen fortsatte i alla fall på ett ypperligt vis och jag är supernöjd med att jag var kvar här i Linköping. Typiskt att man för första gången trivs som bara tusan här, när man precis bestämt sig för att man nog ska flytta härifrån i höst. Fast som jag skrev i början, hur lätt är det inte att trivas när allt är fab? :)

Dessutom kommer jag förhoppningsvis kunna dra igång så smått med mitt exjobb i nästa vecka. :) Jag och den andra tjejen som ska göra på Parken skulle upp ons-fre, men igår fick vi tyvärr mail om att det kanske kom lite saker emellan. Såklart. Men jag hoppas hoppas! :)