Igår dog min bonusmormor, hon som var gift med min morfar minst så länge jag kan minnas (jag vet faktiskt inte när de gifte sig), hon som alltid var mormor R. Den tokiga lilla sydstatsbaptisten, uppvuxen på ett bomullsplantage. Hon var gammal, dement och mådde inte bra. Hon var visserligen inte redo att dö, men å andra sidan ville hon leva ca 200 år till för att få vara med om fler häftiga uppfinningar här i världen, så redo skulle hon nog aldrig bli. Men det var ändå hennes tid, hon behövde få slippa vara döende.

Lilla mormor R, som förundrat tittade på mig när jag berättade om att jag hade vänner som var veganer (hon hade svårt att förstå att jag inte åt NÅGOT kött när jag var vegetarian och lagade kycklingrätter till mig hela tiden) och frågade mig varför de (veganerna) trodde att Gud satt djur på jorden? :D

Vila i frid älskade lilla mormor R.
Du finns med oss i våra hjärtan för evigt.