Jag har ju "sagt upp mig" från där jag har ridit sedan 2005. Jag kommer sakna min bästa Piri och även sakna ridningen med min ridlärare, men det är andra saker runtomkring själva ridningen som inte fungerar längre. Men jag behöver häst i mitt liv för att må bra. Jag tänkte ett tag att jag inte behöver det, jag har ju klarat mig så bra under våren tex. Men nej. Det fungerar inte så. Jag behöver häst!

 

Så då är det bra att man har så mycket hästfolk i sitt liv. ;) Först var jag ut och hälsade på en vän jag lärde känna när vi pluggade hästskötare ihop. Hon har köpt sin första häst nu i sommar och vi har inte setts på flera år, så det var verkligen dags! Efter att ha träffat hennes superfina häst åkte vi ut till Vena Dressyrcenter, där hon ridit de senaste året, för att se hur verksamheten där ser ut. Helt klart ett alternativt framöver, beroende på hur livet blir i vår för mig. Sedan fick jag även tips från en annan vän från K att en av hennes förra lärare startat ett nytt litet ställe. Så imorgon ska jag och Hanna dit och prova på det, små grupper (just nu har hon bara 3 hästar) och man kan styra mycket själv hur man vill lägga upp det, och så PRE-hästar! Något jag varit sugen på att testa rätt så länge. Både detta stället och Vena ligger egentligen lite väl långt bort för mig, men vi får se! Det kan vara värt det en gång i veckan.

 

Sen styrde Hanna även upp en ny liten fjording i mitt liv. En annan vän från K började som medryttare på en häst i ett litet familjestall så att säga. Där finns två fjordingar där framförallt den ena skulle behöva ridas mer än vad som hinns med just nu. Så i tisdags var vi där och hälsade på, tyvärr glömde jag mina ridkläder i min bil, och vi åkte gemensamt i Hannas bil, men jag satt upp i gummistövlar och baggyjeans i några minuter bara och kände på skritt och lite trav innan sömmar och nypande stigläder blev för mycket. ;) Det var en hemskt mysig liten häst, 17 år gammal, snäll ut i hovspetsarna och vill gärna vara med även om hon inte är utbildad. Bland det första hon gjorde var dessutom att lägga mulen på min axel och bara stå där, hur länge som helst. Så gjorde hon flera gånger dessutom så ja. Jag är kär!

 

Även där en bra deal, de blir glada för all hjälp de kan få och bara jag kommunicerar med dem så kan jag komma i princip hur mycket eller lite jag vill. Känns ganska förträffligt faktiskt och jag har redan drömt om den lilla hästen. Ville ut idag men det körde ihop sig, men vi gör ett nytt försök på lördag! Ska bli superskoj! Jag tror att det är det här jag behöver nu. Få hitta kärleken till hästarna igen utan krav, helt opretentiöst och bara vara. Fint som snus!