Då har jag varit iväg och provat både PREhästarna och ridit liten fjording igen så jag tänkte att jag uppdaterar lite. :) 

 

PREstället var jättekul. Vi fick en rolig lektion med lite annorlunda saker att prova och fundera på. Koppla isär kroppen, inte rida med handen osv. Kul och nyttigt som tusan! Jag fick rida Bienvenido, valack på 8 år om jag minns rätt. Inte så krallig, fortfarande ganska mörk och en riktig pärla tycker jag själv. Han kan vara lite känslig tydligen så det var kul att höra att han verkade trivas med mig, att jag inte tappat allt. Vi skrittade fram ute i solen och de passade på att ta lite kort eftersom det var så himla fint väder. Så nu ligger vi uppe på åtminstone facebooksidan. :D Sen skrittade vi av ute och fick en såndär nästan magisk känsla när vi kom upp mellan två hagar där gräset fortfarande var grönt men nästan täckt i vackra höstfärgade löv. Massa träd runtomkring och så kom en vindpust så att det regnade ner fler löv vars röda färger var otroligt vackra mot de vita hästarna. Rätt så underbart!

 

Vi tänkte absolut att vi ska åka tillbaka dit. Det var roligt och jag behöver ju lite träning. Bra priser också, speciellt med tanke på vad man får. Superkul att ha hittat ett ställe som verkar passa ganska perfekt nu när det inte går att vara för fyrkantig i livet. :) 

 

Så mina stackars arma förtvinade ridmuskler kommer vara ÖMMA imorgon, liksom mina sittben var redan idag. För idag var det dags att hälsa på lilla Annika igen, den gamla fjorddamen. Innan vi sågs vid stallet hade vädret hunnit bli underbart. Hon jag skulle rida med hade dragit på sig en rejäl förkylning så vi tog bara en kort tur ute först, mest skritt men en liten trav + galopp också. Lilla tösen var underbar, kom en del bilar och hon rörde inte på en fena, hon var pigg som bara fan när vi skulle trava och galoppera men det var bara ett leende från öra till öra på mig vilket är en härlig känsla eftersom jag kan bli osäker. När vi kommit tillbaka till stallet gick jag in i paddocken och kände lite mer på henne. Hon är inte utbildad så det är ju inga rörelser alls direkt men idag fick jag henne att slappna av och faktiskt i alla fall sträcka ut halsen något. :)

 

Jag är helsåld på den lilla hästen som är så himla snäll. Det känns som att det är en häst för mig. :)

 

 

 

Jag har ju "sagt upp mig" från där jag har ridit sedan 2005. Jag kommer sakna min bästa Piri och även sakna ridningen med min ridlärare, men det är andra saker runtomkring själva ridningen som inte fungerar längre. Men jag behöver häst i mitt liv för att må bra. Jag tänkte ett tag att jag inte behöver det, jag har ju klarat mig så bra under våren tex. Men nej. Det fungerar inte så. Jag behöver häst!

 

Så då är det bra att man har så mycket hästfolk i sitt liv. ;) Först var jag ut och hälsade på en vän jag lärde känna när vi pluggade hästskötare ihop. Hon har köpt sin första häst nu i sommar och vi har inte setts på flera år, så det var verkligen dags! Efter att ha träffat hennes superfina häst åkte vi ut till Vena Dressyrcenter, där hon ridit de senaste året, för att se hur verksamheten där ser ut. Helt klart ett alternativt framöver, beroende på hur livet blir i vår för mig. Sedan fick jag även tips från en annan vän från K att en av hennes förra lärare startat ett nytt litet ställe. Så imorgon ska jag och Hanna dit och prova på det, små grupper (just nu har hon bara 3 hästar) och man kan styra mycket själv hur man vill lägga upp det, och så PRE-hästar! Något jag varit sugen på att testa rätt så länge. Både detta stället och Vena ligger egentligen lite väl långt bort för mig, men vi får se! Det kan vara värt det en gång i veckan.

 

Sen styrde Hanna även upp en ny liten fjording i mitt liv. En annan vän från K började som medryttare på en häst i ett litet familjestall så att säga. Där finns två fjordingar där framförallt den ena skulle behöva ridas mer än vad som hinns med just nu. Så i tisdags var vi där och hälsade på, tyvärr glömde jag mina ridkläder i min bil, och vi åkte gemensamt i Hannas bil, men jag satt upp i gummistövlar och baggyjeans i några minuter bara och kände på skritt och lite trav innan sömmar och nypande stigläder blev för mycket. ;) Det var en hemskt mysig liten häst, 17 år gammal, snäll ut i hovspetsarna och vill gärna vara med även om hon inte är utbildad. Bland det första hon gjorde var dessutom att lägga mulen på min axel och bara stå där, hur länge som helst. Så gjorde hon flera gånger dessutom så ja. Jag är kär!

 

Även där en bra deal, de blir glada för all hjälp de kan få och bara jag kommunicerar med dem så kan jag komma i princip hur mycket eller lite jag vill. Känns ganska förträffligt faktiskt och jag har redan drömt om den lilla hästen. Ville ut idag men det körde ihop sig, men vi gör ett nytt försök på lördag! Ska bli superskoj! Jag tror att det är det här jag behöver nu. Få hitta kärleken till hästarna igen utan krav, helt opretentiöst och bara vara. Fint som snus!

Jag varierar dagen idag med att vara förbannad och bara ha en stor klump i magen. Jag personligen har inte råkat ut för något, men några som står mig när har det. Av en person jag känner och trots att jag inte känt personen länge hade jag ett stort förtroende för henne. Ett förtroende som inte bara jämnats med marken utan kraschat så hårt att en krater bildats. För att vara lite dramatisk.

 

Jag vet inte alls hur jag ska förhålla mig till det hela. Dubbelmoralen. Fulheten. Jag är ganska chockad över det hela faktiskt. Jag trodde att personen visste bättre. Det här är sådant som folk jag ser ner på gör. Lite avskum sådär, men som man ändå tänkt att nåja, de vet inte bättre. Den här personen borde veta bättre.

 

Men så går det när man har lite för höga tankar om folk tydligen?

Spenderade gårdagen bland hästar. Först följde jag med en kompis när hon skulle träna dressyr och sen åkte vi iväg till K för att hälsa på lite. Jag kommer inte rida där något mer och har hamnat lite i ett hästvakum. Jag vill verkligen rida och träna, men vet inte alls vart jag ska vända mig för att göra det på ett vettigt vis som jag även har råd med. Suck. Tråkigt som bara helvete.

 

I fredags fick jag göra fler saker som var bra för själen (och med fler menar jag alltså att det var bra för själen att få umgås med lite lemurer). Efter att ha besökt bokmässan (för första gången i mitt liv) och lyssnat på Mattias Klum inte bara en, utan två gånger, åkte jag ut till Härryda. Jag fick sitta upp på världens bästa gamle fjörd och ta en lugn barbacka tur i höstkvällen. Underbart!

Sen fick jag nys om att Fuji hade halva priset på sina fotoböcker nu, så jag har faktiskt lyckats få ihop en bok med bilder från Kenya. Sisådär 2½ år senare. Det gäller att inte förhasta sig helt enkelt. ;) Ska bli spännande att se hur den blir. Tog en dyr variant, så även med halva priset är det lite pengar, men men...