Haha, det här blir ett kort inlägg. :)
Idag har varit en 100% slappardag här hemma hos M&M fast utan broderM då han är iväg och jobbar annorstädes. Vi gjorde ett försök att åka o träna, men passet var fullbokat och bara en av oss kom med från reservlistan så vi gav bort den andra platsen till hon efter oss. :P Så vi åkte hem o fortsatte slappa...

Första halvan av dagen hade jag på mig pyjamas, andra halvan träningskläder. :P
Det mest fancy för dagen var mina nya adidasskor som jag köpte igår för att ha på Zumba o andra pass, mina vanliga joggingskor är lite terrängaktiga så man fastnar på tok för mycket i golvet med dem...

Det här är ingen enkel rubrik känner jag, för min tro är inte så enkel som att jag är ateist, kristen eller något annat som skulle vara ganska enkelt att bara skriva och så var det solklart sen. Jag tror på en högre makt, men vad den högre makten är vet jag inte. Jag tror på karma, men vet inte när eller hur det går till. Jag tror på energier, men kan inte specificera närmare än så. Det jag vet är att jag hyser respekt för den högre makten.

Ibland vill jag tro på någon naturreligion, fastän jag inte har så mycket kunskap om någon av dem. Men det ligger mig nära till hans att känna att indianerna var något på spåret, dels eftersom jag härstammar från indianer på min mors sida, men kanske mest för att något så otroligt som naturen måste ha något annat inom sig än bara vetenskapens lagar.

Jag har sedan högstadiet tyckt att religion är väldigt intressant, det fortsatte på gymnasiet och efter studenten behövde man ju hitta på något så jag sökte grundkursen i religion på Göteborgs Universitet, som jag gick med en av mina bästa vänner. Där dog en del av mitt intresse dock, första 7,5hp var bibelkunskap, följt av lika många poäng kristendomens histora. Sen kom vi äntligen till världsreligionerna, trodde jag... Första föreläsningen började med ett släpigt och urtrist "Koranen är en viktig bok"... Där rann den sista entusiasmen ur mig tror jag. När jag några år senare skulle plugga i Santa Barbara fick jag tips om en kurs som hette "The gods and Godesses of India" och handlade alltså om hinduismen, med fokus på "gudarna". En otroligt bra professor och lika bra TAs väckte mitt intresse igen och både min professor och min TA uppskattade min medverkan på kursen- inte illa. :)

Jag tror, förutom att jag inte vet vad jag tror, att alla som tror på en högre makt egentligen tror på samma högre makt. Såsom många religioner faktiskt säger att det är. Jag tror inte på att det är religion i sig som skapar krig, utan maktgalna människor som vill ha något att skylla på. Jag tror inte att någon Gud anser att fundamentalism är det enda rätta, eller att fanatiker gör rätt. Jag tror att Gud älskar alla och skiter fullständigt i om man bär slöja, tror på Jesus, mediterar eller inte. Jag tror att religion är väldigt viktigt för väldigt många, att det fyller ett tomrum som är otroligt svårt att fylla med något annat. Att det ger en tröst i en värld och ett liv som kan vara alldeles för svårt att förstå sig på och finna mening i annars.

Något jag inte vet om jag tror, men som jag absolut hoppas på, är att de evigt gröna ängarna finns och att jag där får träffa alla mina älskade fyrbenta vänner igen.

Det här kommer en dag sent, eftersom jag ville vara hemma när jag skrev så att jag kunde lägga till egna bilder, men jag var knappt hemma alls igår så det blev inte så. Och sen när jag inte var hemma nu heller och inte varit på hela dagen så tänkte jag skitsamma med bilden, sen kom jag på ett helt annat ögonblick som nog passar bättre. :)

Det är ett ögonblick från Kenya, ett ögonblick inne i en händelse som var helt otrolig och en av de häftigaste upplevelserna jag varit med om. Självaste ögonblicket var nästan överväldigande och något jag aldrig någonsin kommer glömma. Det var så många känslor inblandade just då, men den totala lättnaden som ögonblicket förde med sig var nog den starkaste.

Det var första natten i Masai Mara, några i gänget hade kommit dagen innan oss och därför sovit en natt redan, men vi var ganska färska på campet. Campet låg i skogen vid floden, stället som Jens sagt var farligast i hela Masai Mara, så vi var nog lite nervösa redan innan, trots hans lugnande ord. :) Jag hade satt upp mitt tält ganska så i mitten av campet med min öppning precis vid Emmas så att vi kunde väcka varandra om vi behövde kissa mitt i natten och inte ville gå själva.

Som vanligt på ett nytt ställe sov jag inte helt hundra, ovan vid ljuden och allt vad det är. Ljuden var mycket flodhästarnas brummande "skratt", men även prassel och annat såklart, vi var ju ändå i skogen. Vi visste att hyenor vart på besök i campet natten innan men tänkte inte så mycket mer på det, hyenor är inget man är rädd för. Mitt i natten nångång vaknade jag, och som jag senare förstod nästan alla andra också, av ett ljud som gav mig kalla kårar. Det lät som en katt som skriker, ni vet som vanliga huskatter, det där långdragna wooooaaaaaaaoooooooowww typ.. Klarvaken på en millisekund var man, och hjärtat pumpade både så hårt och fort det kunde ganska omgående, för det slutade inte med ett skrik, utan det kom fler, och de kom från olika håll.

Hjärnan började bulta ikapp med hjärtat och man försökte tänka logiskt mellan alla tankar om "kommer jag att dö nu?". :P Okej, det låter som en katt, vad finns det för katter här? Leoparder bor i skogen vid floden, därför är det farligt här, men det är många katter som skriker och leoparder lever solitärt, så det är nog inte leoparder, men om det är leoparder kommer jag inte kunna strypa dom fastän Jens säger att man ska göra det. Vad finns det för andra katter? Geparder är inte farliga, det är nog inte geparder. Lejon? Lejon bor det många av i Masai Mara... Men lejon har vi ju hört? Lejon låter väl inte så? Eller? Vad är det som låter? Varför skriker dom? Vad fan är det??? Under tiden hör jag Emma dra i sin dragkedja på sitt tält men jag var så jäkla paralyserad av skräck att jag inte vågade säga åt henne att ge fan i det och låta bli att röra sig. Jag ville ropa och fråga om någon annan vaken visste vad det var som lät men vågade inte, jag fick liksom inte fram något. Jag kan ärligt säga att jag verkligen var livrädd.

Och mitt när paniken verkligen började komma på riktigt så skedde det som är ögonblicket. "Kattdjuren" började skratta.

Precis exakt i det ögonblicket så förstod jag att det inte var några kattdjur som var ute efter att äta upp oss, utan att det var en flock hyenor som bestämt sig för att komma tillbaka och se om de kunde hitta mer mat. Vilket såklart var helt logiskt med tanke på att de fått ett byte (alltså våran mat) natten innan. Jag tänkte bara inte på det innan, och visste inte att de skrek som katter såklart. När jag visste att det var hyenor så började logiken köra igång i hjärnan istället för rädslan, pulsen började gå ner och jag vågade säga åt Emma att stänga igen sitt tält igen. ;)

Efter det kan jag säga att flodhästarnas grymtningar inte alls kändes läskiga, utan väldigt rofyllda, och liksom vaggade mig tillbaka till sömns... :) Såhär i efterhand är jag väldigt väldigt tacksam över att ha fått vara med om det här, helt klart en av de absolut häftigaste upplevelserna man kan vara med om. Jag hade aldrig kunnat drömma om att jag faktiskt på riktigt, live, skulle höra hyenor skratta. Helt klart värdigt platsen som ett ögonblick på den här listan. ;)

Det finns såklart mycket som gör mig glad. Att skriva om allt går inte och inte heller kunde jag välja en utav alla. Så istället kommer ett gäng bilder på olika saker som gör mig glad. :)

Vilken superspännande dag jag haft idag, en sån tur att jag får skriva om just den! ;)

Dagen började bra eftersom jag fick ta sovmorgon. Sovmorgon är (nästan) det bästa jag vet. Jag hatar att behöva gå upp tidigt, eller att ens behöva gå upp en specifik tid. Jag blir superstressad av att väckas av en klocka och mår inte bra av att alltid gå upp tidigt. Och med tidigt menar jag allt före 9, helst 10. Detta beror säkert åtminstone delvis på att jag inte sover som man ska och enda tiderna jag får någon vettig sömn är från efter 5-6 nångång. Ska man då upp tex 8 så blir det inte många timmars sömn inte..

Nog om det! Sovmorgonen idag innebar att jag sov till efter 10 vilket var dunderskönt. Vaknade till några gånger men inte så att jag inte kunde somna om. Låg sen o slappade i sängen med datorn och bara njöt av slappandet. :) Och där låg jag i några timmar med undantag för när jag hämtade frukost/lunch. Gött! :)

Sen fick jag nog på slapperiet och åkte till gymmet. Har haft ett par alldeles på tok för grisiga dagar matmässigt, och jag försöker ju få till 4 träningspass på gymmet i veckan minst, så det var bara o göra, och det tog inte ens emot att göra det faktiskt. ;) Tänkte att eftermiddagen nog blir perfa, brukar ju vara lite folk då men extra lite idag tänkte jag då det vart Super Bowl Sunday idag = i princip hela USA sitter inne och kollar på football. :D

Rätt hade jag också, parkeringen utanför var nästan läskigt tom och vi var kanske, inklusive personalen, 15 pers där inne. :D Jag såg dock matchen under tiden jag var där på en av deras skärmar, tröttnar fort på att bara lyssna på musik när jag springer/går på bandet så att få lite variation där med spel/reklam kändes värt att prova. ;) Fungerade riktigt bra också. Blev en timme totalt med 20 min jogg och totalt avverkade jag 7 km. Kändes riktigt bra när jag blivit varm så att träningsvärken som sitter i från sitsträningen i fredags inte kändes så brutal... ;)

Under tiden som jag sprang fick jag sms från Marie som frågade om jag ville med på bio, så det blev till att skynda sig lite efteråt för att hinna med. En snabb burrito på Chipotle först och sen Tron- Legacy. Jag har inte sett första Tronfilmen men fick en mycket snabb genomgång av vad det hela handlade om. Lite småseg var filmen men ändå helt OK. Lite läskigt att se Jeff Bridges vara ung. :D

Nu på kvällskvisten har jag vart redig och betat av min plugglista som blir allt längre. :P Insåg dock att jag kanske inte kan gå klart rovdjurskursen jag läser pga kurslit jag inte kan få tag i, men mailade kursansvarig så vi får se vad han säger... Blir säkert bra... :P

Spännande dag va?
Kan tillägga att det vart rätt så rejält varmt idag också, har fått ha på takfläkten hela dagen. Och när jag kom ut från gymmet kändes det extra varmt. Och där i solen var det det när jag såg vad tempen i bilen stod på. Det gick ner 4 grader innan jag kom hem, ändå helt ok för att vara början på februari, eller vad säger ni där hemma i Sverige? Den här bilden är till er... ;)

Smycket som nog betyder mest för mig är inget gammalt arvegods jag fått från min mormors mor, något fint jag fick från min döda farfar som jag aldrig lärde känna och är nog dessutom det billigaste smycket jag har.

Det är ett halsband jag köpte i Mombasa i Kenya när vi hade lite tid i old town där ett par gator är fulla av souvenirbutiker där allt var tokigt billigt. Jag kan säga att jag ångrar lite att jag inte köpte mer, men det var fortfarande halva resan kvar och man visste inte hur mycket man ville proppa ner i väskan riktigt än, eller vad för shopping som återstod..

Halsbanden kostade 50 shilling styck (dvs ca 5 kronor), så jag köpte ett gäng. Bland annat det här, som jag fastnade för så fort jag såg det. Det har blivit min favorit och det Kenyahalsbandet jag använder mest (jag har en hel hög olika). Det betyder mycket för mig av flera anledningar. Dels så påminner det mig om vad jag vill med mitt liv- göra någon typ av nytta inom bevarandebiologin. Något som aldrig låter mig glömma vad som är viktigt, enligt mig.

Den inte lika "djupa" men nog ännu viktigare betydelsen är dock att det helt enkelt är en påminnelse om hur underbart underbart det var där nere i Kenya. Speciellt andra halvan, som egentligen påbörjades där i Mombasa. Jag hade i stort sett blivit kvitt mina malaronebiverkningar och dagen efter var vi hos läkarn och fick lite vettig medicin så att vi kunde bli kvitt våra elaka besökare i magen. Resten av resan var ganska tuff, med tältning, värme och allt vad det var. Men också nog den bästa tiden i mitt liv. Flera av dagarna och upplevelserna som följde var verkligen de bästa av de bästa.

Hahaha.. ATTANS att jag inte hade kollat vad som var dagens rubrik i listan innan jag åt det jag åt idag. För jäklarns vad jag svullade på kvällen!!! Dessutom har jag ju inga bilder, vilket inte är så skoj. ;)

Min frukost var iaf min standardfrukost, dvs en mugg Oboy (jo riktigt oboy medsläpad från Sverige :) ) och en rostad bagel med philadelphia och hallonmarmelad. MUMS! Lunchen blev en snabb liten tallrik med raisin bran blandat med cheerios och en skivad banan över. So far so good...

Sen blev det lite sämre. :P
Min bror och några vänner kör nördrollspel på fredagkvällarna, jag hade ingen lust att sitta hemma så jag åkte dit. Där bjöds det inte bara på pizza utan även på cupcakes, chips, ostbågar, cola, öl och säkert något mer som jag glömt... Jag började bra med att bara ta två pizzaslices som dessutom inte var så stora... Synd att jag inte stannade där... ;)

Nåja. Jag har ju både ridit sitsträning, städat lite på gården OCH tränat på gymmet idag. Men imorn är det födelsedagskalas för Tamaras dotter, så maten blir nog inte mycket bättre då känner jag på mig... Hoppsan.. Jaja.. Jag skriver inte mer nu så kan vi glömma det hela istället, känns som en bättre idé. ;)

Tanken var aldrig att jag BARA skulle blogga om den här listan, men nu har det blivit så i ett par dagar. Fullt ös var det igår, idag skyller jag på att min powernap efter stallet blev lite lång. ;)

Mitt älsklingsdjur är inte bara ett, utan två, och de heter Justice och Striking Distance, eller Glenn och Roland som de är mer kända som. :)


Jag har ju alltid älskat djur och trivts med att ha djur runt mig. När jag var barn hade jag en kanin men efter honom blev det inga fler egna djur. Mest för att ingen annan i familjen ville ha. När jag bestämde mig för att flytta med min dåvarande pojkvän till Sigtuna när han fick jobb som skulle ha sin bas på Arlanda så tyckte jag dock att det var dags. Jag var ensam mycket där uppe eftersom pojkvännen istället jobbade från Köpenhamn och i en stor 3a blir det lite väl ensamt! Efter lite funderande fastnade jag för marsvin och efter lite letande hittade jag två grabbar som verkade passa. Så en snöig sen oktoberdag åkte jag till Kallhäll och hämtade upp mina små grisar. :)

Roland var lite drygt ett och hade gått lite i avel, medan Glenn bara var drygt 8 veckor och hade precis flyttat från mamma och syskon. Och åh vad mycket mindre ensamt det blev så fort de var med mig där i vardagsrummet. :) De är ganska så personliga mina två grabbar, Roland är en mycket bestämd herre som vet precis vad han vill. Glenn är lite försiktigare men ändå jäkligt smart. Ibland. :)

Jag kommer aldrig glömma när Roland rymde ur sin "hage" utanför buren där i lägenheten i Sigtuna, jag lyssnade för att se om jag kunde höra vart han var och tyckte jag hörde något från sovrummet, och jorå, han var på upptäcktsfärd han! :) Han är så jäkla söt när han tultar runt och ska kolla in precis allt, gå in i varenda vrå och nosa på allt. En tuff liten gris helt klart.


Dom är ganska så beresta mina små djur. När jag bodde i Sigtuna fick de ibland bo hos min vän Daniel när jag skulle iväg och ibland fick de följa med när jag skulle ner till Göteborg. Sen har de bott hos Sandra några gånger när jag vart i USA och när jag flyttade till Skara fick de börja veckopendla med mig. De bodde hos de nuvarande fosterföräldrarna när jag var på skidresa, men i deras skaralägenhet, och hos andra Skarakompisar när vi var på studieresa till Skåne i några dagar. När jag var i Kenya var dom på marsvinshotell och nu bor dom hos fosterföräldrarna. Inte illa för två små kottar inte. :)

Jag saknar dom massor och längtar verkligen efter dom. Samtidigt som det är lite krångel såklart, det är inte helt lätt att bo i en etta med två marsvin tex, korridorsrum är inte riktigt att tänka på heller. Vilket kan vara dumt när man ska flytta till studentstäder (när jag skaffade dem var planen att bo kvar där uppe i ganska många år... livet skiter sig ibland!!!). Dessutom är jag allergisk mot hö och Glenn har en vana att dricka väldigt högljutt väldigt länge nångång mitt i natten... :P


Men han är förlåten när han sen springer rejserrundor på vardagsrumsmattan och hoppar, bockar och far som en liten dåre, bara för att han är så himla lycklig. :) En annan favvo är när Roland tufft går fram till burgallret för att hälsa på fosterföräldrarnas hundar. :D Eller när han gick in under julgranen och halkade runt på alla paket för att komma åt lite grankvistar som var så gott så gott. :)

Galet upptagen dag idag! Först föreläsning på morgonen, som drog över på tiden med en timme, men var så intressant att jag inte ville lämna och kolla inspelningen senare. Sen duscha o fixa innan det bar iväg för att köra kära Tamara till verkstaden inne i the valley så hon kunde hämta sin bil. Sen möta upp Marie på mallen för lite shopping. Iväg på middag med henne och min far och sen spela lite Mario för att försöka klara alla banor på riktigt så att jag kan klara värld 9. Puh! Just det, hann med o tvätta ett lass ikväll också! :P

Men det är dag två i ungefär 40 minuter till just precis nu, så det är dags att jag skriver om min första kärlek.
Man skulle kunna skriva något klyschigt om att skogen var min första kärlek, den underbara ponnyn Micke eller varför inte min älskade kanin Micki? NKOTB skulle också kunna gå som min första kärlek då de nog var mina första riktigt riktigt stora idoler.

Att skriva om sin första människokärlek känns såhär när man funderar på att faktiskt skriva om det, väldigt privat. Vilket är jättekonstigt med tanke på vad annat jag skrivit om mig själv och mitt liv i den här bloggen. Sen känns det kanske lite ointressant att skriva om sin första barndomskärlek, en av bästa vännerna som man bestämde sig för att man skulle gifta sig med, fastän man var sådär 5 år gammal. För vem vill läsa om hur vi lekte i skogen och plockade gigantiska mängder harsyra och dukade upp till "romantisk middag" (bestående av nämnda harsyra) åt våra äldre syskon, som för övrigt också skulle gifta sig. :P Synd förresten att jag inte gift mig med honom, han har lyckats väldigt gott med sitt liv och att ha råd med häst hade inte varit några som helst bekymmer. ;)

Funderade ett tag på att skriva om min första "riktiga" kärlek, men jag vet inte vem det är. :D Vad räknas egentligen som riktig kärlek? Nä jag vet inte.. Kanske är det skogen jag borde skriva om? Den som kantar alla mina barndomsminnen, den jag spenderat mer timmar i än jag någonsin kan räkna. Den som varit min lekplats, min meditationsplats, min tröst, min energipåfyllare, min trygghet. Där jag gått runt och lyssnat på naturen i sol som regn, värme som kyla. Som alltid välkomnade mig oavsett om det var sommar, höst, vinter eller vår. Där jag kunde vara mig själv, alltid och till 100%.

Åh vad jag saknar min skog!

Så idag är det första februari och jag ska skriva mitt första inlägg i den där blogglistan. För de flesta som läser kommer det dock ha blivit minst den 2e men jag får nog gå efter min tid. ;) Har inte alls hunnit skriva innan idag ändå, har gått i ett! Jag har fått för mig att mina få regelbundna läsare faktiskt känner mig personligen, och därför vet en hel del om mig. Men jag vet ju faktiskt inte vilja som regelbundet läser förutom ett par stycken, och tack o lov har jag större antal besökare än så! :D

Så ja, skriva om mig var det ja. Jag hoppas att jag tar upp sånt som kanske inte alla vet. :)
Jag föddes i en liten förort i New Jersey, alldeles utanför NYC och Manhattan. Där bodde jag dock inte länge innan vi flyttade till Sverige igen. Även om det var väldigt nära att vi flyttade tillbaka till NJ innan jag ens börjat skolan så blev vi kvar i Sverige. Jag växte upp i en förort sydväst om Göteborg och levde i en ganska så trevlig och skyddad värld.

Djur och natur har alltid varit mina stora intressen och de flesta "lekminnen" jag har från när jag var barn är från skogen. Vi rände alltid i skogen, byggde kojor eller bara gick runt på upptäcksfärd. Åh så underbart det var. :) Jag och min bästis Lina hade en hemlig koja som jag rymde till med min kanin när min mor hotat med att sälja honom eftersom jag inte gjort något som jag skulle. Hon visste inte var den kojan var, och jag var där länge, tills min bror kom och sa att mamsen var superorolig och hade gått till grannarna för att se om de sett mig och funderade på att ringa polisen. Då gick jag hem och mamma hotade aldrig mer med att sälja min älskade kanin. Haha. Mission accomplished! :D Det roliga är att kojan låg nästan alldeles intill huset, men var ganska väl gömd uppe på "indianberget". Moahahah! :D


Att skriva att jag alltid älskat hästar känns överflödigt, det har ni nog redan förstått ni som läser min blogg. ;) Andra intressen jag haft är handboll- jag spelade i 6 år, från första klass till 6e klass då jag slutade pga en hemskt trist tränare som tog bort all glädje ur det hela. En del dans har det blivit också i olika omgångar, lite scouter och spelade instrument och tyckte om att sjunga i körer. Musik har alltid varit en stor och viktig del i mitt liv.

Hela min uppväxt har såklart präglats av att vara dubbel medborgare med föräldrar från två olika länder och två olika kulturer. Vi har alltid firat jul två dagar i rad, haft halloweenfester redan innan det blev popis i Sverige och jag har bara sett en endaste Disneyklassiker på svenska (Sköntheten och Odjuret, följde med en kompis på bio och såg den, dock hade jag redan sett den ett halvår tidigare i USA... ;) ).

På gymnasiet gick jag en blandning mellan samhäll och humanistisk, men när jag påbörjade mitt 3e latinska språk i 3an insåg jag att det var lite väl förvirrande då jag började svara på franska på italienskan och plötsligt bara kunde räkna till 10 på spanska... Hmmm... Spanskan var dessutom sist på måndagar och först på torsdagar, bägge långa dagar, och då jag läste för många poäng var det ett enkelt val att hoppa av.

Om vi ska återgå till musiken så är jag en riktig allätare. Och förutom husgudarna Kent har jag snöat in på olika stilar i olika perioder av mitt liv, på högstadiet var det främst nördpop, sen blev det lite skate inblandat, lite synth, samtidigt som jag hela tiden lyssnade på allt möjligt. Sen gjorde jag en rejäl omvändning och tog en heldykning i mitt omtyckte för techno och blev rejvare på heltid, buffaloskor o allt. ;) Det roligaste var nog dock att gå på synthfesterna så, innan currysarna började bli vanliga så kunde det alltid reta någon. Jag tog tom mitt användarnamn som jag har lite överallt på internet, tex den här bloggen, efter mina syntharvännerns skällsord för rejvare- lasertomte. ;) 


Mellan gymnasiet och SLUpluggandet gjorde jag lite allt möjligt, tyvärr var en stor del av den tiden vigd åt dåligt mående som satte käppar i hjulet för produktivitet. Bortsett från lite annat plugg, som tex hästskötaråret på Dingle och en kortare flytt till Stockholm med dåvarande pojkvännen. Och även om året innhöll mycket ångest så innehöll dom även mycket roligt. Ojojoj. Festerna! Såna galna fester! :) Så även om jag i sämre stunder håller på att gå under av ångesten över att ha slösat 7 år av mitt liv, så inser jag under lite bättre stunder att de åren inte alls är bortslösade, inte ens de 3 som är kvar om man räknar bort tiden då jag gjorde vettigheter.

Sen 2007 har dock mitt liv varit på väg åt ett och samma håll, exakt vilket håll det är vet jag dock inte. Jag började plugga något som oftast känns vettigt och på den vägen är jag fortfarande. Jag insåg att det var dags att sluta ha ångest över att jag måste "bli" något statusyrke som drar in pengar och tänkte att jag pluggar det jag brinner för så får jag sedan se till att skaffa mig ett ordentligt yrke sen. Om jag lyckas eller inte får framtiden utvisa.


Att jag nu bor i USA, närmare bestämt i Camarillo, en liten stad strax utanför L.A. County har nog de flesta koll på som läser. Liksom vad jag gör om dagarna, för det är ju det jag skriver om, så det skippar jag nu.

Det här inlägget blev inte alls som jag först tänkt. Men fingrarna lät det flöda så jag tänkte att äh, det får bli som det blir! Det var en sammanfattning om livet som gjort mig till mig.

Den här listan har dykt upp på bloggar lite varstans, och jag har tänkt att den vore rolig att göra, så nu när det är mycket runtomkring och blogginspirationen inte varit på topp så är det kanske dags? Tyvärr har ju februari som bekant bara 28 dagar, men jag får väl fortsätta in i mars helt enkelt.

Imorgon börjar jag.

Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mitt älsklingsdjur
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Ett smycke, klocka eller accessoar som betyder mycket för mig
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Det här gör mig glad
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Dessa människor undviker jag
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min älsklingsmat
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Detta ser jag helst på TV
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Denna årstiden tycker jag bäst om
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Dessa människor dras jag till
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – En sak jag vill göra innan jag dör