Idag var en bra dag.
Jag o Charlotte var ute på våran sista ridtur inför ridskolans stundande allvar. Hästarna tyckte det var jätteskoj! Mejram var uppe i varv o lite stressig, men det kändes bara som att det var glädje. Hon fick galoppa lite fort och först verkade hon inte ens förstå att hon fick det. Hon var så fin!

Men jag är så jävla ledsen.
Jag vill inte ha robban i köpenhamn. jag vill ha honom här. men nu är det ändå helt ok. 3 månader är ingenting. men sen då? blir det 3 månader till? och sen kanske ytterligare 3 månader? Köpenhamn är ju ändå enkelt. det är både hyffsat billigt och hyffsat enkelt att ta sig dit. Men vart blir det sen? Riga? Island? Paris? Helsingfors?

Han säger att han inte kommer göra slut heller även om han fortsätter vara borta. men nähä. det säger han nu. jag kan inte sätta mitt liv på hold när han är borta. och jag vet inte om jag orkar ha distans på obestämd framtid. Inte om det inte finns ett slut i sikte.

jaja.

Den här veckan har jag ridit Mejram varje dag. Alla hästarna skulle ridas igång den här veckan, och jag fick uppgiften att rida henne. :) Det är skoj att få det förtroendet, och skoj att få lära känna Mejram ännu bättre. Och det har varit riktigt riktigt roligt.

Min lilla tjej har varit helt underbar! Hon har varit jätteduktig i paddocken/manegen. jobbat bra och varit väldigt väldigt positiv! Hon har känts harmonisk och det har varit så härligt att få dela det med henne!
Och sen är hon så underbar ute! Det är ju en bit till o från manegen, men hon är helt lugn. Vi red ut med Charlotte/Nougat och Jenny/Tzatziki i fredags med. Och hon tyckte att det var sååå skoj! Lite läskigt här o där men inte värre än att hon backar lite. Helt underbar!
Var lite orolig inför snabbare gångarter, men hon bara svävade fram i traven. Och sen i galoppen var hon lugnare än hon nånsin varit! Bara rullade på som hon inte gjort annat än galoppera ute med kompisarna!

Idag ska jag o Charlotte rida ut igen, får se hur det går utan trygga Tzatziki, men det går nog bra! :)

Sen igår i manegen var det dags att galoppera dom också. och hon var sååå fin! Gjorde fina fattningar o bara en enda felfattning, och det var antagligen bara mitt fel! Jag galopperade bara väldigt korta intervaller, men inga spänningar och inga tendenser till att byta eller sparka bakut och inga vevningar med frambenen när jag skulle sakta av.

Det har varit sååå härligt!

i tisdags cyklade jag ner till louise föräldrar, dom är på semester så louise o fidde passade på att vara där o chilla o utnyttja trädgården o grillen o så. vi åt god mat o drack gott o hade riktigt trevligt.

så precis när jag skulle gå så frågar louise om jag vet. men det gjorde jag inte.

Gabbi är död.

Gabbi var en av fias gamla bästisar. hon gled dock ifrån dom andra när hon började ta för mycket droger. folk försökte göra vad dom kunde för henne. och ibland gick det bättre, men det gick alltid snart sämre igen. hon försökte göra saker för sig själv också, men det slutade alltid på samma sätt. och tillslut gick det som det brukar gå för folk som är så fast.

överdos.

det är tragiskt. men jag känner förvånansvärt lite över det hela.
det känns mer som jaha. trist. men väntat. fast ändå inte. väntat alltså. det är klart att det är trist.


så Gabbi. jag hoppas att du äntligen hittat det du sökte.
jag hoppas att din själ har fått den ro den behövde.
jag hoppas att du äntligen mår bra.

var ute o red med sandra idag igen.
vi bestämde redan igår att vi skulle rida dom roliga mysiga traktorvägarna idag, prova lite nytt o se vart man hamnar! och oj vad bra det var!
vi red på underbara vägar ner till sjön, och kom till ett ställe där vi kunde i o plaska lite. amanda älskade att vara i vattnet o plaska så mycket att jag blev jätteblöt. :P men det var så skoj att hon hade skoj! :D

sen så red vi vidare på traktorvägarna o kom ut på vägen.. o då passade vi på att springa fort. hehehehehe.. jag slog sandra. fast jag fuskade lite. sa bara klara färdiga gå. innan hon var beredd. :D
fast det gick snabbare sen.. hihi.. dom tycker det är så skoj också. hästarna alltså. :)

sen när vi kom till där vi gått in på traktorvägarna från början gick vi in där igen och tog traktorvägen som leder hemåt o som leder till vägen igen. roligare än att bara gå längs vägen. :D

tog nästan två timmar allt. men det var SÅ värt det!
vägarna vid skogen var UNDERBARA! det är sååååå härligt att vara i en riktig trollskog vid en sjö! :D


o bara för det så måste jag lägga in bilder på mina underbara vänner :)





och den här bilden kanske kräver en förklaring.. eller jag orkar inte förklara.. men det var Carola o Lisa som ja.. busade lite med Sandra? :P

sitter här framför TVn och vill mest bara gråta. inte av någon egentlig anledning. utan bara gråta. sådär så man ser något på TV som är alldeles gripande o bara grina. jag vill bara få släppa ut precis allt som finns där inne. o bara. ja. ut.

pratade med roger om mitt lilla kaos. han lovade att försöka ta reda på det han kan. men det känns ändå så sjukt jobbigt. för det hjälper ju inte. jag sitter ändå bara här. och vet ingenting. kan man inte bara få allt löst nångång? när ska jag få leva mitt liv så som jag vill leva det?

sen så läste jag "schemat" för hur Khästarna ska ridas igång nästa vecka. och insåg att jag måste galoppera mejram. hur fan ska det gå nu då? blä. hon kommer slänga av mig o jag kommer bryta armen. :p nää.. men jag undrar verkligen över hur det ska gå. men det löser sig säkert.

jag vill ha pengar. vad kan man sälja? försöker sälja mina kentgrejjer. men dom är inte värda något längre. jahapp. det var ju skoj. varför sålde man inte när man fick pengar för det? eller ja. man fick iaf drygt dubbelt så mycket för det då. och alla suedesinglar. dom får jag inte sålt nu. då fick jag sålt dom dyrt. vafan ska jag med dom till?

vad kan man annars sälja? jag vet inte jag.
vill bara ha lite pengar. något att röra sig med. men men.

blä vad allt är jobbigt nu. eller inte jobbigt så. men jag är sååå trött i huvudet och själen. gordon fick ju sitt underbara jobb i köpenhamn. och han har skoj och tjänar pengar och gör det han vill. och jag är så jäkla glad för hans skull. det är verkligen skitskoj!

men i och med det här jobbet så vet vi nu inte alls hur framtiden blir. vilket inte är så jobbigt för honom, men helt fruktansvärt för mig. jag hade kämpat och kämpat, gråtit, skrikit och slitit mig fram till någon sorts stabilitet i min tillvaro i våras. jag gjorde saker och mådde bättre än någonsin. jag tog flytten till sigtuna som något positivt. att få börja ett nytt liv. jag såg fram emot det.

men nu sitter jag här och har ingen aning om hur framtiden blir och kan itne planera något alls själv. för gordon kan mycket väl få förlängning hos jetx till hösten. men han vet inte då om det är i köpenhamn, island eller vart det blir. det är snack om att dom till våren ska ha en bas i stockholm också. men det är inte förrän till våren. och vadfan ska jag göra tills dess? jag vill inte flytta SJÄLV till sigtuna. och jag vill inte flytta utomlands heller för den delen. så jag sitter här på mitt arsle och har ingen aning om något. och kan inte heller försöka klura ut något.

det är helt enkelt helt förjävligt.
och jag orkar inte.

mitt liv är rörigt. alldeles för rörigt för att jag ska orka ta itu med det. men samtidigt så vet jag ju att jag måste.
blä vad tråkigt.

det är mitt i natten o jag borde sova för typ 1½ timme sedan. men min sovklocka vill inte vara med längre. häromdagen sov jag till 14:30. jag sover aldrig så länge.. suck.
ett par gånger har jag fått rejäla psykbryt. och då menar jag rejäla.
detta innebär att jag nog måste till fru läkare och prata mediciner. men jag orkar inte. det känns av någon anledning som ett sjukt stort projekt att ringa dit och be om en tid?

gordon är i köpenhamn o jobbar. han har inte ens vart där en vecka och jag saknar honom sjukt mycket redan. iofs pratar vi varje dag o sådär. men ändå. han har dessutom fått reda på att nästa projekt bolaget ska flyga kommer vara stationerat på island och ha riktigt grymma flygningar (tex till jamaica med overlays där). såklart vill han ha jobbet. såklart vill jag inte att han ska ha det. vad gör vi då? jag kan inte flytta till island. vafan ska jag göra där? och det är för långt för att "pendla". jahaja.
tänk om han inser att det är hans liv och bara lämnar mig här? vad gör jag då? :(

på fredag är det depeche. är lite lagom sugen på det. inte alls sugen egentligen. fast det kommer bli bra. men ja. blä.
nästa vecka ska jag kanske ner till gordon ett par dagar.. sen är det falsterbo. men jag vet inte hur jag ska lyckas pussla ihop bägge? men det känns som att gordon är viktigare.
sen veckan efter det är det dags att börja rida igång hästarna på K. skoj skoj. rida lilla mejram igen. :)

fast helst vill jag bara inte behöva göra något alls.
jag vill ligga här hemma i min världens bästa hängmatta och bara chilla.
men det får jag inte.

BAJS!
orka!
blä!