kändes som att det var skitlängesen jag red när jag skulle till stallet i lördags. det var det ju inte, men jag red ju bara fredagen helgen innan o det passet gick inge vidare alls. pga att hopparna skulle iväg o tävla o att det ändå var möte på lördagen så ändrade vi dag så vi hade DSen på lördagen. Lasse hade gått med en annan elev två dagar (Lena var sjuk), vilket hade gått sådär enligt eleven själv, och sen hade hon ridit på torsdagen vilket gått skitbra. Framridningen kändes riktigt bra, han kändes mjuk i rörelserna i traven vilket han inte brukar göra. dock kändes inte galoppen så bra som den brukar men ändå inget fel på den. inga spänningar kändes det inte som... sen gick allt nedför dock. fick INGEN som helst ordning på honom alls.

vi skulle jobba med mindre volter och övergångar och traven fungerade bara inte. det gick inte hur jag än gjorde och jag kände för att kasta in handduken på riktigt. galopperade sen, då började han lossna o sen brallade lakris till bakom oss = lasse sköt iväg ett REJÄLT bocksprång o sen var han superfin! fortsatte helt enkelt rida sen med lite galopp åt andra hållet o sen trav igen. DÅ lossnade han! han kändes fin och blev avslappnad o härlig. puh!

var positivt inställd till söndagen, skulle dessutom rida med sporrar! woohoo! framridningen kändes bra igen, galoppen bättre än dagen innan. fortsatte sedan med galopp för att få igång honom helt o han kändes fin fin. sen i traven sprack det igen. HELT. Lena blev klar med sin privatlektion och hjälpte mig, men vad hjälpte det? inte ett skit. vad vi än provade så blev det bara sämre o sämre. kunde inte ens avsluta på ett positivt sätt. kände mig HELT nedslagen efteråt och ville aldrig mer rida. Hanna gjorde ett tappert försök till att peppa mig men det gick la sådär kan man säga. frågade Lena sen om det verkligen var någon idé att åka o tävla på söndag nu när det gått såhär (3 dåliga ridpass på raken) och förväntade mig att hon skulle säga absolut, för hon tycker ALLTID att man ska tävla. men när hennes svar var att vi får se hur han känns för henne nu i veckan, framförallt onsdagen då hon tränar så blev jag än mer uppgiven. så illa var det alltså.

jag saknar en lätt häst. en häst som ger en självförtroende. lasse är superkul att rida när man lyckas med något, men när man inte lyckas med något känner man sig sämst i hela världen. jag har just nu INGET självförtroende i ridningen alls. och på söndag är det tävling. kul.

sen ställer skolan till det för mig, skulle åkt hem tidigt imorn o ridit Fia eftersom jag ska hoppa henne på fredag. men imorn em var enda dagen fd medlemsregistratorn o jag kunde ses så då får jag ju göra det istället. sen vill styrelsen och sluss att jag ska upp till uppsala på utbildning om 3 helger. dvs helgen mitt emellan de två tävlingarna på gfrk. missar minst fredagen och lördagens ridning. egentligen även söndagen... precis vad jag behöver nu. att missa ridning.

vart tog det roliga vägen?

idag var det studiebesöksdags igen. idag på en grisfarm- uuuunderbart! grisar, och då framförallt smågrisar, är bland det mest fantastiska som finns! :)

just den här gården är en del av en suggpool, där man hyr in suggor som grisar där o sen skickas tillbaka när småttingarna ska avvänjas o så får dom in nya. sen har gården kvar smågrisarna tills dom är 11 veckor eller vad det var (då de skickas iväg till slaktsvinsgårdar o växer till sig innan de skickas till slakt). och det finns verkligen inget mer fantastiskt än smågrisar! min grupp var först inne hos gyltorna och deras 4-5veckorsgrisar. uuuuunderbara små varelser! var mer än en man ville ta med sig hem! och suggorna är så härliga med!! åh!!! sen in till suggorna som grisat nyligen. små små små små små dagsgamla saker som man bara vill äta upp! åh! fantastiskt! jag blir VARM i hela hjärtat av smågrisar! på fullaste allvar! :)

bra ställe med bra personal som gick att fråga o prata med på vettigt sätt. förmannen (eller snarare förkvinnan) tyckte inte att kastreringen var så jobbig (man kastrerar alla hangrisar, oftast inom ett par dygn eftersom bonden då får göra det utan veterinär och helt utan bedövning, men det finns vissa bevis på att en bedövning skulle vara värre på andra sätt så...), man släpper ner den lilla grisen och man märker inte mycket på den att den skulle ha ont av det. däremot så måste alla små saker märkas för att kunna härleda smitta. detta kommer från EUnivå och är enligt dem helt idiotiskt, eftersom gårdarna som tar emot grisar från dem ENBART får grisar från dem, så man vet ändå vartifrån alla grisar tas. iaf så den här märkningen... det är en tatuering som ska sättas så att det syns inne i grisen, dvs när den är slaktad och flådd. man kan antingen slå med en hammare (men dom har typ 1200 grisar åt gången, och med den hammaren ska man slå på bägge sidor om halsen på grisen, dvs 2400 slag = går inte) eller med en typ.. ja jag vet inte hur jag ska beskriva det! tortyrredskap? :D den slår HÅRT in i lilla grisens hals, hon visade mot en bit kartong mot väggen. och hon visade oss för att visa hur vidrigt det var. tydligen så är dom stackars småttingarna helt utslagna i flera timmar efteråt. :( o dom är 2½ veckor bara eller vad hon sa när dom gör det. :( hon berättade tack o lov att grisbönderna jobbar mot den lagen för INGEN tycker om att göra det, och jag hoppas innerligt att man kan komma på en bättre lösning! för det märktes verkligen på henne hur hemskt hon tyckte att det var, men inga val hade hon! och stackars grisisarna! :(

men det var ju också en bra grej, att hon faktiskt visade det hela och var så ärlig om det...

nåja. summan av kardemumman är att grisar är bäst! jag vill ha en egen gris! :)


annars så sitter jag i soffan o har sett en bra men ändå skitkass film. a love song for bobby long. sådär i smyg bra. skitbra. fast ändå värdelös. jobbigt. o så har jag lite astma sådär o min medicin är slut o jag har glömt gå o hämta ut ny. störigt som fan! får se om det blir någon sömn inatt så får jag gå till apoteket på lunchen imorn eller nåt.. för efter skolan är det först eurohorsemöte o sen styrelsemöte. sen blir det förhoppningsvis twilight också! :)

på onsdag får jag äntligen träffa han jag ska ta över efter i styrelsen o lära mig shittet. vilket dock pajjade mina planer om att åka o rida fia, men vi får se vad åsa säger om det hela.. kanske kan rida mitt i natten! ;) sen torsdag-fredag är det nordens ark. o det kommer bli löööövli! hotell! frukost! mys med klassen! :)


ska man bara få ordning på all skit så kanske det blir bra igen!

jag är egentligen buttrare än buttrast just nu. och bitter. och sur. och besviken. och en massa annat neggo. jag har gjort mig själv besviken på mig själv också. fast jag borde inte vara det för jag gjorde aldrig det jag hade varit besviken över. men ändå.

fast jag ska försöka att inte tänka på det, och inte heller tänka på min långa dag imorn. livet löser sig och jag ska sova snart. ska nog ta med mig datorn upp o se på invader zim medans jag somnar. han är bäst.

iaf så ska jag ta o skriva om det som vart så himla bra men som jag inte orkade skriva om igår! jag kom hem från skidresan, hämtade marsvin o bar upp all skit till lägenheten. när marsvinen sen var installerade så var det datorn och mailen som var viktigast. på skolmailen hittade jag snabbt en mycket trevlig nyhet. ämnesraden började med "ändrat betyg" och det var från statistikläraren. öppnade och mycket riktigt, han hade kikat över min tenta igen och hittat en felrättning på en av de allra sista frågorna. ett poäng till och en 5a i betyg! WOO FUCKING HOO! :D

med det betyget blev min höst rätt så jävla snajsig om man ser till betygen! ;)
utfodring 10hp: 5
fysiologi 7,5hp: 4
statistik 7,5hp: 5
antrozoologi 5hp: 5

kikade vidare på mailen o såg att jag fått mina kommentarer till antrozoologin med. stålsatte mig men det var enbart rolig läsning. varenda kommentar var superpositiv och hon ville få använda det jag hittat till att argumentera själv när hon hamnade i sådana diskussioner och att om jag vill jobba inom något av ämnena så har jag en framtid där. typ. och det är ju två ämnen jag brinner för som fan. GÖTT JÄVLA MOS! :D

skönt att skolan flyter på så bra! snart är det allvar på gång igen efter ett par lätta veckor. efter nordens ark tors-fre ska vi knåpa ihop ett projekt om hur man bör designa ett fågelhägn. sen kommer det en hemtenta med, men inte än på ett tag. men ändå. men det känns bara pepp! ska dessutom försöka få lite ordning på alla mina papper o anteckningar o skit så att man kan hitta saker man kan tänkas behöva i framtiden.

skolan är grymt kul! :)

den här gången är det faktiskt annorlunda.
inga tårar, ingen smärta. det känns som att det faktiskt inte gör något den här gången. jag vet att jag får skylla mig själv. jag vet vad jag gett mig in på och det är som det är.
men istället så blir jag så nollställd. det är ingen smärta över att det är som det är, men det är ett otroligt tomrum. jag fick ett litet smakprov. jag fick känna känslan av helhet. av hur det känns när allt stämmer. men det var alldeles för få sekunder.

ska jag ta bort det, igen?
hjälper det?
eller blir det som alla andra gånger. förr eller senare har det alltid kommit tillbaka. hur gör jag för att bli kvitt det på riktigt?

Ok, nu behöver jag hjälp.
Jag ska (förhoppningsvis) vara med på seriedressyren på GFRK den 1e februari. Jag tänkte bara rida ett program eftersom det är första tävlingen med Lasse (förutom hemma) och jag är så nervös o blablabla. Jag har hela tiden tänkt rida en LB:2, det känns som en lagom nivå egentligen. Men jag har även LC:2 att välja på. Och LC:2 ser så enkelt o bra ut. Det är så kort med så man orkar med att rida det! ;) Men samtidigt känns det lite trist att bara ge sig ut på en LC:2... Men så hade det ju kanske hjälpt tävlingsnerverna en hel del att veta att man rider något lättare. En bra början så att man kan koncentrera sig på nerverna istället för att ångesta över programmet? Visserligen är det ju en hel del övergångar i det programmet, och det är inte alltid våran starka sida (övergångar uppåt iaf) men det vet man ju iaf om!

Vad tycker ni?

LC:2
http://web.telia.com/~u85907774/dressyr/program/LC208.html

LB:2
http://web.telia.com/~u85907774/dressyr/program/LB203.html

En gång i tiden var det så vi beskrev dom. Morfin för själen. Eller ja, det var väl främst Bretts röst som var så otroligt vacker o härlig. Tills han slutade knarka. Hur vi ens kom på tanken vet jag inte, för ingen av oss hade fått morfin för vi hade aldrig skadat oss såpass att vi fått det, så vi hade ju inte den blekaste aning om hur morfin kändes. Men ändå. :D Och inte för att vi visste om han slutat knarka eller hur det hade kunnat påverka honom på något sätt. Vi var alldeles för naiva på alla sätt o vis för att kunna förstå hur droger kunde fungera.

Där gick vi runt och försökte vara popnördar men lyckades inte för vi var inte tillräckligt fånigt inskränkta. Suede var liksom inte bättre förr, utan dom var alltid bäst. Bara för att! Vi tyckte inte att Richard Oakes var en idiot som tagit Bernard Butlers plats, utan han var bara sjukt söt. Haha. Såna minnen!!!!

Den här låten var speciell. Den släpptes på en USAedition av nån EP eller nåt liknande, jag minns inte riktigt. Den fanns inte att få tag i, bara de nördigaste nördarna hade den. Men var man snäll o bundis med en sån nörd så kunde man få den på band, avspelad då. Och ojojoj vad bra låten var! Eller det tycker jag fortfarande, kanske mer för nostalgins skull. Men den är så skön.. Början. Mmm... :D



Och den här gick inte att ha imbedded.. Attans! Men åh så bra den var! Och Brett var SÅ JÄVLA HET! Hahaha..
http://au.youtube.com/watch?v=XaEc_5abpfA

Och inte bara var han het utan vi önskade alla att suede skulle vara soundtracket vid heta tillfällen med grabbar. Men det lyckades jag nog aldrig med. Attans!


Jag älskade dom fastän dom blev passé. Minns spelningen jag var på med Henrik, Hanna och Greta på Lisebergshallen. Andra gången jag såg Suede. Vi stod såklart längst fram och Brett hoppade ner där framför oss och såklart passade man på att ta lite på honom. Jag hade egentligen kommit över den värsta hysterin men det kändes ändå så stort. Haha. Och då hade jag ju ett par år tidigare redan varit på signering o sånt. Vilket var ett kapitel för sig och sjukt jobbigt av helt andra orsaker.
Fast jag gillade inte att han kapade sin lugg...




Åh vilka fantastiska tider!
Brett i mitt hjärta, faktiskt! :)

vi fick våra tentaresultat häromdagen. helvetestentan från mount doom alltså. det känns iofs som att jag sagt det om alla hemtentor nu! :D men de har verkligen bara blivit värre o värre, men ändå så tycker jag SÅ mycket bättre om hemtentor!

statistiken är det jag pratar om alltså. är inte 100% säker på att jag kommer ihåg rätt kod, men resultaten är inlagda så jag vet att jag fick en 4a iaf. vilket jag EGENTLIGEN är nöjd med, jag ville ha minst en 4a från början, gärna 5a. men sen när jag väl satt med tentan så fick jag ju sänka det till att bli godkänd. men sen när tentan var inlämnad så kändes det ju ändå bra. men 5a var ändå bortom hoppen. och nu till den dumma jävla statistiken som inte stämmer... OM jag hade koden jag tror att jag hade, så var jag ETT jävla poäng ifrån att få den där jävla 5an!!!!!!!!!!!!!

så då var jag 3 poäng ifrån på fysiologihelvetet och nu 1 ifrån på statistiken.
SJUKT irriterande!



nåja.
imorn börjar allvaret igen.
blä!!!

det är rätt intressant ändå, hur långt man kommit utan att veta hur det gick till!

jobbade ju onsdag och torsdag. och någon vecka innan tyckte jag ju blääääää över det, eftersom jag var tokstressad över hela mitt liv och hur bajsigt allt kändes med jullovet som försvann. dagen innan ville jag att tiden skulle gå så att jag fick gå o lägga mig så attj ag fick åka o jobba. sen var det roligt hela dagen. sen väntade jag på att klockan skulle ticka vidare så att jag fick gå o lägga mig så att jag fick åka o jobba igen. ok, jag jublade inte när klockan ringde direkt, men det är ju för att jag hatar morgnar.. :D

för ett par år sedan fick jag sådan sjuk ångest minsta lilla jobb jag skulle göra. om det var mer än en dag i rad krävde det ALL energi jag hade i kroppen att inte bryta ihop över det och jag gick runt med världens största helvetesklump i magen över det.

helvete vad långt man kommit ändå!

jobbet var för övrigt aschill, förutom att köra dit. på onsdagen var det isgata hela vägen, på torsdagen isgata hela vägen med ett tunt snötäcke uppepå.... spännande värre! speciellt när man börjar sladda precis när man får möte på den smala smala skogsvägen..... :D väl där var det lagom att göra.. släppa ut hästar, mocka några boxar, fodra lite, äta lunch, städa, plocka in hästar. o lite annat typ fixa med aggregat, packa några påsar hö, sopa, pussa på nån häst osv. :) o så härligt att få jobba med åsa som verkligen ger mig så himla mycker positiv energi! :)

efter onsdagspasset fick jag och Lena ridit. vi sa ju att vi skulle ta ett pass där vi red bägge två o så filmade så man kunde se hur han såg ut nu så man har något att jämföra med om han blir knackig igen eller om han känns bättre med för den delen. jag var dock INTE ridsugen alls. inte för fem jävla ruttna öre, vilket kändes lite jobbigt. hade inga stövlar heller så jag fick rida i shortchaps som bara gnisslade mot sadeln hela tiden. dessutom hade jag mina hemska helskodda som bara klibbar fast så man inte kan rida alls. blev dessutom spänd utav att kameran var på. haha. illa! :D lasse kändes dock helt ok. lite oengagerad kanske men ändå helt ok. galoppen var finfin åt höger, åt vänster fattades det lite men jag var trött. skulle sitta ner lite bara för att få det på film om det blev någon skillnad. det var dock för tidigt i passet för att kunna sitta på honom o med mina hemska ridbyxor så ville jag bara ta kameran o kasta den åt helvete för så illa som det kändes så ville jag aldrig se det. lena hoppade upp o red klart o han såg finfin ut! och när hon sedan satt så såg det sååå lätt ut. orättvist! sen kollade vi på filmen o döm min förvåning när det faktiskt inte såg så hemskt ut när jag försökte sitta. haha. konstigt hur något kan kännas så olika från hur det ser ut. :D Lena fick dock lite panik över hur långa hennes tyglar var. haha. :D

sen på torsdagen fick jag rida om jag ville, men jag kände bara att jag inte ville. jag behöver hitta ridsug igen. visst har det vart kul att rida när man väl rider, men det var ett tag sen jag kände HURRA jag ska få rida Lassebrasse! Mejram såg jag jättemycket fram emot dock... men det är ju en annan sak. Så ingen ridning måndag, tisdag, torsdag, fredag. och nu ser jag faktiskt fram emot att åka ut imorn o ta mig en genomkörare. Även fast Lasse troligtvis kommer vara blää efter att ha stått tis, tors, fre.. men vafan. :)

mamsen o jag var på shoppingtur idag. och jag råkade komma hem med en hel billast! en smal bokhylla, en golvlampa, två lådor till hyllan, en pajform, några ramar, en duschgrej, ett ansiktsrengöringsset, en ögonskugga, två bhar, ett par ridbyxor och en ridväst. woohoo! dock var allt utom ikeagrejjorna på rea. bharna var bäst, 70% på bägge så det blev 250:- för bägge. sjukt billigt. :)

jag har sällan tyckt att det blivit för mycket häst. någon gång när det blev för mycket utsläpp och tidiga morgnar i västergård. någon gång när jag ridit och packat hö i pissregn och sedan blivit omkullknuffad i hästskit/lervälling av vintset hos tekla. men annars, för mycket häst? nej aldrig! nu är jag lite där igen. fast jag har bestämt mig för att inte stressa över att jag inte fått något jullov. jag tänker åka på min skidresa och ta min andningspaus då. resten får ju bara lösa sig!

jag började min julridning med att rida Salmiak, något jag inte gjort sedan min första termin på K, våren 2005. och då var det dessutom bara ett pass! det blev ett tufft pass, maken på att gå emot skänkeln har jag aldrig vart med om! :D verkligen KNÖ allt vad han har när man försökte böja honom runt innern. haha. och när man försökte mer så knödde han mer o skruvade ihop sig och blev sur. tills han gav med sig såklart! :D krävdes en jävla massa ben men han kändes ändå överlag trevlig. skönt att kunna sitta på en häst i traven också o bara gneta på. :) sista 10 minutrarna var han dock rätt så ljuvlig då han lossnat i kroppen. :) fick senare beröm från både andra elever och lena över att han såg fin ut, och att det dessutom inte sett ut som att jag fått kämpa så hårt för det. haha, jag tar det som en komplimang! ;)

sen skulle jag rida mejram fre-sön helgen efter jul. första dagen var hon piigggggggg. hon var väl ok på framridningen men när jag sedan skulle börja få igenom allt på riktigt så ville hon bara fatta galopp, o eftersom vi var i högervarvet så går ju inte det för då blir det bara blandade småhopp. så byta varv och bara galoppera. blev till att rulla på läääääääänge men oj så fin hon blev! lugnare o lugnare och mer o mer jobba. tillslut galopperade hon nästan som en normal häst o jag gick över till högern. inte ett enda byte och en avslappnad häst med någorlunda rund galopp! hurra! :) lite hastig takt och lite platt i steget men jag kunde inte begära mer av henne så vafan! :)

dagen efter gick det bättre. både snabbare att komma dit och sedan även mer tryck i henne! hon verkade ha hittat hem till mig och jag till henne. underbart! en sån positiv liten häst hon är! märkte också hur enkelt det är att rida henne. är ju van vid elefanten lasse nu och har tydligen fått en himla bra kondis av att rida honom. för det var inte jobbigt alls att rida mejram, blev inte ens svett. haha. :D

söndagens pass gick såklart bäst! hon var dock lite trött i kroppen av att gå det 3e tuffa passet på raken så galoppen lossnade inte helt, men annars var hon döfin! på bara framridningen fick jag henne så loss som jag fått henne på hela fredagens pass! :) fick ta till mitt knep med att ta ett långt spö o vifta lite (dvs visa henne det så hon ser det i ögonvrån) för att få luft i steget och det fungerade ju! hon pinnade på o var riktigt mjuk o fin och ruskigt positiv! älskade lilla häst! fick mycket beröm från flera håll, även några oväntade, vilket såklart var väldigt roligt. hon var så mysig i boxen också min lillskrutta. hon sökte faktiskt kontakt vilket hon inte brukar göra. man ska bara stå brevid varandra, inte röra varandra. så jag fick såklart väldigt ont i hjärtat! när Lena sedan berättade om att hon lagt till sig med några ovanor i ridningen sedan jag slutat och att hon tycktes ha blivit ledsen när jag gick över helt till LAsse, ja då skar det VERKLIGEN i hjärtat! och idag fick jag höra ytterligare saker hon börjat hitta på sen jag slutade. hur dåligt samvete kan man få? Åsa var lika söt som alltid också o sa att "du är ju verkligen den enda som kan rida henne". det värmer sååå mycket och gör samtidigt sååå ont! min älskade lilla häst!

Sen har jag nu i fredags haft en sitsträning. Fick bli på Lavvan och det gick riktigt bra! Jag måste få ordning på mina fladdrande underskänklar, som beror på att jag dels kniper med knät, men även vill räta ut knät. Så jag fick sitta o tänka på mina knän helt enkelt "böj men inte knip". fick till känslan och det blev riktigt bra! tills jag dessutom skulle sträcka på mig! :D fick sedan även försöka tänka på att sätta takten i vartannat steg, jag vill tydligen lite mycket i varje vilket nog är boven i att jag gärna rider med för hög takt... överlag en väldigt bra och nyttig träning! Lavvan kändes super, en riktigt härlig häst! Så skoj när folk säger hur svår hon är att sitta på- rena drömmen jämfört med herr Lars ju! ;) Fick återigen beröm över hur fint hon gick. Shit, jag kanske har lärt mig rida lite ändå? :D

Så Lassemannen då! Första passet efter veterinärbesök + några dagars skritt för hand kändes helt fantastiskt! Tänkte lägga upp en liten filmsnutt på det och från tömkörningen men lyckas inte ändra på filmformatet så det får bli en annan gång! Vi fick ju order om att rida några dagar i kortare pass och att han skulle vara lång, låg o rund i formen. Gick bra alla dagar och han kändes finfin! Sen tömkörde vi en dag, var roligt men ack så svårt! Tack o lov hade vi en expert med oss, för Lasse blir lätt lite ängslig när man inte gör rätt o då är det mycket stå på bakbenen... läskigt! men sen var han jättefin o det var ju inga problem att stå o köra honom på volt.. på fyrkanten var svårare. :P

Sen fick han en vilodag o sen red jag igen, ett lite längre pass och återigen var han sååå fin! även galoppen fungerade super och han var mjuuuuk o fin i sidorna och lätt i munnen- bra tecken på att han är igång! :) Det höll i sig någorlunda till fredagen som dock inte kändes lika wow men ändå bra! det är ju stor skillnad mot förut. Han stretar nästan ingenting längre och lägstanivån är klart högre! Red ännu längre för att ladda upp inför helgens kurs.

På kursen skulle jag egentligen haft lavvan, men vi fick en halt häst så då fick ju lasse ställa upp. Och tur är nog det för jag hade aldrig orkat dubbla pass nu, iaf inte igår! Vi skulle vara i stallet 8 o jag sov verkligen INGENTING kvällen innan, bara låg o vred o vände mig, stressad o jävlig. :P Iaf så kändes lasse fin från början och det mesta fungerade. Vi skulle vara noga med att allt det grundläggande fungerade och det gjorde det! Sedan vidare med att tänka på sitsen och först jobba i trav på volten bara och hitta rätt på allt. Och Lasse kändes riktigt fin! Vi började med högern o där är han lite svårare att få stadig. men jag satt ½-1 volt i taget o varierade med lättridning och gjorde lite övergångar som satt riktigt bra! :) Sen galopp som blev sååå jäkla fin! I högern är det ju lättare att samla ihop honom med eftersom det är hans starka bakben som får bära. Så mycket variationer där med att samla och gå fram igen. Sen fick jag jobba honom på fyrkanten med att få honom rak utan att gå bakom skänkeln o studsa uppåt istället för framåt och sen försöka oss på lite förvänd galopp. Men Lasse tycker om vänster galopp mycket mer än höger, och med mig på ryggen som inte riktigt kan ratta honom ordentligt, ja då gör man ju perfekta byten istället..... :P Söt är han iaf! :) Över till vänster där traven satt riktigt bra! Lyckades nästan hitta sitsen också innan vi gick över till galopp där med! Tiden rann dock ifrån oss så det blev bara voltjobb där! Härligt pass med härlig känsla!

Dagens pass blev inte sämre det! Jobbade med samma saker som igår. Framridningen kändes inte lika bra först, men fick sedan göra väldigt mycket tempoväxlingar i traven i högervarv varpå han lossnade mer. Måste dessutom verkligen vara noga med att hålla takten i det varvet, han ökar gärna bara takten istället för tempot. Svårt svårt svårt! Speciellt som jag ju redan vill rida i högre takt än jag bör! :P Sedan fortsätta med samma jobb som gårdagen men började med vänster istället för höger. Traven satt där den skulle o Lasse kändes riktigt fin! Galoppen sen är ju lite svårare i vänster än höger eftersom det är svaga bakbenet som ska ta i. Dessutom surade han JÄTTEmycket på piri som vi delade volt med vilket inte gjorde saken lättare. Han ville gå mer upp än fram men vi lyckades lösa det med, SÅ mycket lättare med sporrar men men! Fick sedan jobba rätt mycket på fyrkanten och att få honom mjuk i innersidan OCH vara rak innan vi gick över till förvänd. Mycket lättare såklart åt det hållet och det kändes faktiskt helt OK! skulle sedan göra ett enkelt byte men då kom en annan häst för nära =surpuppeLasse = fick ta igenom skritten i ganska många meter innan vi kunde göra en ny fattning. Där hade tydligen någon låsning tittat fram så jag fick några bakutsparkar innan vi lyckades lätta i sadeln o driva på tills han fick vritt ur sig ryggen en gång - voila sa det då med riktigt fin galopp! han verkade dock trött så vi nötte inte så mycket på det. Försökte oss på en vändning till förvänd och sedan sakta av på rakt spår men nej- Lasse bytte i avbrottet. :P Hopplöst!!! :D Hade sedan en underbar trav att sitta på så jag fick ta några varv i trav med omväxlande sitta och rida lätt för att hitta känslan igen. Och fick dessutom avsluta passet med en häst som verkligen var HELT loss i sidorna, med bra luft i steget och en alldeles perfekt takt! Aaahhhhh vad härligt det är att rida ibland! :)

Fick än mer beröm, från både andra elever och Lena som tyckte att det dels var orättvist mot mig som får göra allt grovjob med hästen, men även att hon knappt vågar rida honom igen nu (hon har inte ridit sen före jul) när han går så bra med risk för att förstöra allt igen. haha. :D Men herr Lars är ju en känslig kille, och nu såg vi att han inte bara har sina skav från tyglar, täcke och sporre, utan nu även fått skav från mina stövlar! Han är ju för fjollig! :D

Fantastiskt roligt att rida har det ju varit ändå, även fast det blivit lite mycket häst nu. Jag skulle ju rida Amanda en massa under jullovet hade jag tänkt, men var hände med det? :( Jag har iaf vänligt men bestämt sagt nej till att åka upp både imorn och tisdag. Sen jobbar jag ons-tors. Vet inte om jag ska rida fredag och sen rider jag ju lördag söndag som vanligt. :P Men men, några dagars ledigt löser nog allt! Måste ju rida för att inte få för mycket ångest över att anmäla mig till omgång 2 av GFRKs seriedressyr.... Hej prestationsångest över att komma dit som fd gfrkryttare som aldrig skulle tro att hon ens kunde få rida en LC och då dessutom på Lenas häst...............

mina tankar går till en vän som har det väldigt väldigt tungt just nu, och till hennes familj.