Förra helgen var det först hopplektion på fredagen, sen lektionsmästerskapet i hoppning på lördagen och sist vanlig lektion på söndagen, men eftersom min grupp blivit liten och den enda jag rider med var i New York City blev det privatlektion!

Hoppningen på fredagen kändes sådär... vi började med att galoppera över bommar bara, rätt många, och det gick utan problem. Men när Anna la upp två av bommarna vet jag inte vad som hände, vi kom helfel! Inte för att det gjorde så mycket, bommarna låg fortfarande bara på typ 20 cm, o jag lyckades ju bara resa på mig o hålla i manen så kom Fia rätt mitt i serien nånstans och resten gick bra... Anna sa att jag satt o tjuvhöll i henne vilket inte jag kände något av men OKdå, red på mer framåt och vips gick det som smort igen. :P Fia var lika söt som vanligt och började ta i på sista "hindret", haha hon har sååå roligt! Avslutade med att bara hoppa ett litet hinder i "snett igenom" o få rätt galopp. Gick utan problem och jag kände nästan för att be Anna höja det lite. :P

Kändes inte jättebra inför lördagens tävling men vi bestämde gemensamt att jag skulle hoppa 60 för mitt självförtroendes skull. Det fick dock bli 70 ändå för ingen annan skulle hoppa 60... :P Så när jag väl var i stallet alldeles för tidigt på lördagen kändes det rätt läskigt... En hel bana på 70 har jag inte hoppat sen en hoppkurs på Mariedahl på lilla Tuffis. Men vi hoppade fram och det kändes väl ok men inte mer. Insåg dock att det bara var att hänga med. Ta ett djupt andetag inför varje hinder och låta Fia sköta resten. För att göra det hela lite mer "spännande" fick vi ju bara hoppa fram på ett hinder och bara åt det hållet vi inte skulle hoppa det i banan sen. :P

Jag var först ut vilket var rätt skönt, slippa vänta mellan framhoppning och hoppning och bara få det gjort. Första hindret kändes helt OK, andra var dock en oxer som kändes lite jobbig. Mitt mantra innan vi började var "bara styr o andas så kan du hålla i manen o blunda resten". :D Men första hindret kändes bra så vi körde på till nästa, och när vi vände upp mot oxern tände Fia till! :D Hon såg den och hade hon sen kunnat prata hade hon jublat! :D Hon blev överlycklig över ett riktigt hinder och sen var resten av banan körd. :D Hon dundrade på som aldrig förr, tog i så det knakade och hade roligast i hela världen! Oxrarna var sååå roliga tyckte hon! Det var ju stilbedömning i grunden och för varje hinder vi tog kände jag stilpoängen försvinna... Hon hade så jäkla roligt att det inte blev så snygg stil på det hela, men jag hade helt enkelt inte mage att försöka samla ihop henne för att få koll på det. Att jag satt o skrattade medans jag hoppade gjorde liksom att inget annat spelade någon roll!

Omhoppningen gick sådär, vi rev såklart första och sen var hon för på för att jag skulle kunna ta korta vägar. Men skitsamma! Jag var sååå nöjd med rundan för vi hade haft ROLIGT. Jag ville bara hoppa mer och kände att det verkligen varit ett vinnande koncept den här terminen att alltid avsluta när man vill göra mer. ;) Resten av dagen gick utan större missöden och de flesta gjorde riktigt bra rundor. Var lite nervös inför prisutdelningen, för jag kände att jag hade chans på placering men det var svårt att veta! Men jag hade inte behövt vara orolig, kom 3a i år igen! :D Surt på rivningen i omhoppningen, annars hade vi kanske blivit 2a.. Stilen hade ju också kunnat hjälpa upp oss.. Men vad gör det i slutändan ändå? Ska vi bara göra bra ifrån oss på dressyren så att jag får behålla bucklan ett år till. ;)

På söndagen jobbade vi lite med LArörelserna. Vi ska ju köra en programridning på LA:1 för att prova på. Så vi kollade galoppen, jag var osäker på om det skulle gå att göra 10metersvolter i galopp, iaf åt höger. Men det var inga större problem. Lena tyckte att jag var lite rolig, för jag rider mycket bättre när det blir svårt, så min 10metersvolt åt höger var den bästa volten jag gjorde för dagen.... :D Sen testade vi skänkelvikningar, vilket jag krånglar till men det blir nog bra... Tog lite galoppökningar som är svårt men det får gå som det går det med. Sen gick vi över till ryggningar vilket jag aldrig ridit så det är jag osäker på. Men det var inga större problem och även om det inte lär bli några 7or om 2 veckor så kommer det nog inte vara katastrof iaf. Fia var superduktig och ryggningarna gjorde verkligen nytta! Hon blev sååå lätt fram och bakbenen kom verkligen igång efter vi jobbat igenom en ryggning ordentligt. Skoj skoj skoj! :)

Det går ju att se the hills på mtv.com, så slipper man vänta på att den säsongen ska komma hit och hänger med i allt utan att bli pissed över att få reda på saker som hänt i nya säsongen. Det som går nu är ju dessutom sista säsongen! :(

Nu såg jag måndagens avsnitt, och visst var det lite förvånande delar av det, även om man sett det skulle ske. Men sen säger dom att nästa avsnitt är säsongsavslutningen!!!!!!!!!!!! Det är ju bara 10e avsnittet för fan? Hur kan dom göra sista säsongen så kort? Är det bara för att jävla heidi o spencer gifter sig? What the fuck? Och allt snack om att Kristin från Laguna kommer med, nu såg man hur... Men man hade ju trott att hon skulle vara tillbaka "på riktigt", inte bara för en cameo. Eller så har dom delat upp sista säsongen i två delar?


Hur ska jag överleva utan nya the hillsavsnitt att längta efter?
Eller kommer ryktena om Audrina's show vara verklighet så att man får fortsätta följa några av dom?



Mitt i-lansliv kommer bli så tomt utan dom... :(

Dumma TV! Och dumma mamma som ville se på TV! Eller iaf på just den filmen. Jag älskar Phantom, den är helt fantastisk. Men jag blir så sjuuuukt bitter varje gång jag ser den! Fina kostymer och underbar sång som ger en gåshud. Men livet är bara bajs. Och dessutom så väljer puckoChristine fula Raoul före Phantom. Hur dum får man vara?




Bitter blir jag. Bitter på livet.

Det är illa när TVutbudet är så kasst att man tvingas ha på Rachel Ray.... Tack o lov så var det slut nu!


Ska egentligen åka hem, måste bara orka äta frukost o packa ihop mig! Är så jävla trött på att åka fram o tillbaka hela tiden. Tro det eller ej men det hade faktiskt varit väldigt skönt att inte göra det, bara vara kvar i Skara. Händer det nåt i gbg kan man ju alltid åka hem bara då.

Men det är inte riktigt läge för det. Åker till USA över jul o sen till Afrika i 4-6 veckor i vår, så att skaffa häst nu är inte riktigt optimalt. Kan säkert hitta en att låna men det blir ju bara för hösten i så fall... Och att vara kvar här o inte ha häst är helt onödigt! ;)


Men skit också! Bort med Rachel Ray- in med Våra bästa år.... Får nog kolla på något the city eller nåt på mtvs hemsida...

Nu har jag precis skickat in min examinationsuppgift till praktisk försöksdesign och databearbetning. Fick i panik lägga till lite saker som jag missat att man skulle ha med. Bra att man läser typ det första som står i uppgiften. :D

Kan ju börja med att säga att vännen som gick omkull med sin häst mår förhållandevis bra. Hon fick lite skador i ryggen men det var saker som läker ihop av sig självt om hon bara kan hålla sig stilla....

Förra helgen hade vi alltså Öppet Hus och firade 10 årsjubileum med K. På lördagen blev det många timmar med fix o trix inför det hela. Red Fia ganska tidigt, men det kändes inte helt hundra. Dels var privatlektionen som var samtidigt i vägen en del så jag blev okoncentrerad och sen kändes Fi mest tung och jag fick inte upp henne från framdelen. Lyckades få hjälp från Lena, först provade vi att ha lite längre tyglar, men det fungerade inte, så då provade vi att jag höjde handen 5 cm. Vips blev hon lätt fram och jag fick känslan jag ville ha! Fick till våran bästa högergalopp någonsin också, WOOHOO! :)

På söndagen var jag mest nervös. Jag och Lina skulle ju visa upp våran pas de deux som vi komponerat ihop och vi hade inte lyckats rida den ordentligt eftersom Lena inte kunde ha lektionen vi flyttat till fredagen pga omkullridningen som skedde. Dagen började tidigt för mig med utsläpp av privathästarna och sen mockning. Tack vare ett bra gäng blev nästan all mockning klar innan samlingen kl 10 då vi gick igenom dagen. Sen gjorde jag och Lina iordning våra hästar för lite framridning eftersom vi inte skulle kunna rida fram i hela ridhuset inför vårat program. Fia kändes fin, inga WOW men gott o väl tillräckligt bra för våran uppvisning. Sen var det full rulle! Det började komma mycket folk så det var fart och fläkt medans vi gjorde hästarna tävlingsfina. Knoppningen gick på rekordtid och Fia tyckte det var rätt trevligt att få stå och bli beundrad av alla möjliga människor. Vart lite nervös sen för Fia var hemskt otålig och nervös utanför ridhuset när vi väntade på att hoppningen skulle bli klar så att vi fick gå in. Jag hade dock inte behövt vara orolig, för Fia är ju min klippa! Så fort jag suttit upp var jag lugn igen! :) Den kortare och lite improviserade framridningen blev lite lätt ofokuserad den med eftersom Lena och Anna hade sin del av uppvisningen och den krävde att man tittade på den! ;)

Det gjorde ju dock inte så mycket för Fia kändes helt otroligt fin. Hon får verkligen en skjuts av att bli beundrad! ;) Det är roligt hur hon kan vara sååååååå rädd för pallen om den står lite fel, eller om Lena sitter lite fel på sina stolar. Men när där är fullt med publik, barnvagnar, hundar och allt vad det var, så vart hon lugnet självt! :) När det var dags för mig och Lina var jag mest bara taggad och tyckte att det skulle bli hemskt kul! Gick bra överlag. Blev såklart någon småmiss med tajmingen och Fia bytte såklart galopp o sånt, men i övrigt var jag ack så nöjd. Tills sista momentet kom o förstörde. Jag red fel väg!!! Och stackars Lina fick improvisera så att det såg ut som att det var hon som gjort fel!!! Men folk tänkte inte på det sa dom. Sen när vi såg filmen så såg det bra ut överlag och felridningen såg inte sååå hemsk ut den heller. Var iaf SUPERKUL att få vara med och extra kul var att vi fick en massa beröm efteråt från diverse människor, även icke K:are! Kunde sedan bara njuta av dagen och få i mig lite mat. Blev lite städning sen men kunde åka hem några timmar tidigare än normalt.

Jag hoppas på att kunna få lite bilder från det hela, men har tyvärr inga nu!

varför gör man alltid såhär?
varför tar man inte bara tag i saker allteftersom de dimper ner, som man tänkt göra, så att man slipper ha två veckors total panik i slutet av terminen? :P

har iaf hunnit göra allt "övrigt" och har bara de stora tunga jobbiga sakerna kvar. vilket dock känns rätt skönt.

men mycket uppdatering här blir det kanske inte!

Det här är visst ingen bra dag...

Började väl helt ok, och var en trevlig och bra dag fram till kvällen. En vän fick åka ambulans efter att ha gått omkull med sin häst och fått den över sig. Vet fortfarande inte hur det är med henne men har blivit lovad en rapport så fort dom vet...

Kom hem efter en SEN kväll i stallet, loggar in på facebook och ser att en vän i USA skrivit något i sin status som får mig att förstå att något hänt. Frågade och fick svar ganska fort. En kille hon dejtade har misshandlat henne...

Och så är flera vänners djur dåliga och ligger på kliniker.. :(

Tänker på er alla! :(

Eller nä, det är ju inte mitt alldeles egna på något sätt. Men ändå! :)
Jag bor ju i utkanten av stan precis vid E20 (fast jag har hus emellan så jag hör inte vägen alls), och där finns en liten gångväg under E20 och på andra sidan börjar idyllen på landet. Jag vet inte vem som kom på det, men någon tyckte att det var som att hamna i Narnia. Jag har säkert beskrivit det här förut, men det finns säkert någon läsare som inte minns eller inte orkade bry sig då. ;) Själva tunneln under vägen är garderoben o sen jävlar kommer man till det förtrollade landet! :D

Var där och gick lite i förrgår, gick traktorvägen mellan fälten ner mot skogsdungen som jag och Emelie provade en gång. HELT underbart var det! På andra sidan skogsdungen kommer hagar och härligheter. Var tvungen att stanna och andas in den underbara doften av vår och lyssna på fåglarna. Tog en liten film som jag ska lägga upp men först tänkte jag bjuda på lite bilder.

Vissa situationer är så jävla svåra att hantera. De senaste dagarna har jag råkat ut för det vid flera tillfällen och det sätter mig ur balans för jag vet inte hur jag ska göra för att det ska bli så bra som möjligt. Situationer där jag anser att folk inte betett sig riktigt schysst men samtidigt så är det småsaker. Småsaker som dock ändå känns som svek, förolämpningar eller något annat otrevligt. Sakerna är så små att man egentligen tycker att man borde vara den "bättre" människan och bara släppa det, men samtidigt vet man att om man bara släpper det kommer man känna sig orättvist behandlad och faktiskt vara ledsen över det. Och det är ett ledsen som inte går att göra något åt, eftersom man i det läget valt att släppa det...... Tar man istället upp det blir man ju den som gör hönor av fjädrar, stör sig på skitsaker och är allmänt trist i attityden. Samtidigt så känns det som att om man aldrig säger något kommer man bara blir överkörd om och om igen. Jag vill att folk respekterar mig och att de ska ta det som bestäms mellan oss på allvar. ALLT är ju såklart inte blodigt allvar eller skrivet i sten, men ni förstår principen. Och det känns som att för varje gång jag släpper en småsak, så går jag längre ifrån det och att mina tankar och åsikter värderas allt lägre. Det kanske inte alls är så, men det är känslan jag får. 

Så hur gör man för att balansera mellan att inte bråka om skitsaker, men ändå inte kompromissa sig själv?

I helgen var det hoppträning för Lennart Lindelöw på K. Många lektionsryttare/hästar var med och när jag var där o kikade i lördags var alla riktigt duktiga! Det var kul att se vilka duktiga ekipage som faktiskt rider hos oss! :) Blev tom sugen på att vara med själv, men det hade varit onödiga pengar för mig och Åsa ville ju vara med på bägge sina såklart! Lite mer värt att hon är med, än att jag är det! :) Fia var sååå söt när det var hennes tur. När det väl höjdes lite var hon sååå glad. Underbara söta häst! :) Mellan varven när det var framridning så passade jag på att fixa med Corints man, lilla söta killen. Han är verkligen mysig. Kändes bra att få bonda lite med honom också eftersom jag skulle rida honom på söndagens lektion. Frågade Lena förra söndagen om hon tänkt något på vilken häst jag ska rida till hösten (dealen med Fi gäller bara till sommarn) och hon hade tänkt men inte kommit fram till något, så hon frågade om jag hade några idéer. Sa väl att Curry är väl den som idag känns mest lämpad, fast jag har ju knappt sett honom och aldrig suttit på honom så det är svårt att säga. Sa mest på skoj att det är synd att Corint är så rädd av sig, vilket tydligen var det hon väntat på för då tände hon till. Hon började med stora övertalningen om hur han inte aaaallllls kommer vara rädd på tävling och att det handlar helt enkelt om att vara lugn som ryttare och jag är ju SÅÅÅÅÅÅÅÅ lugn... Skrattade nästan åt det hela, sen när blev jag en lugn och orädd ryttare? :D

I veckan fick jag ett sms från henne "Det finns en häst åt dig på söndag- Corint! :)" Behövde ju att det skulle finnas nån ledig till mig om jag skulle kunna vara med på DSen eftersom Fia skulle hoppa... Skrattade för mig själv och insåg av den korta efterföljande smsdiskussionen att hon verkligen tänkt till. ;)

Jag och Lina träffades tidigt i stallet igår för att komponera vårat pas de deux som vi ska rida när vi har öppet hus/10 årsjubileum nästa helg. Fick ihop ett bra program tyckte vi, men Lena skulle såklart ändra lite. Sen ändrade jag ytterligare lite idag. :D Sen började vi fixa manar så att alla utom Tamarind (som tjaffset handlade om) är finfina! Mejram var sååå söt men det var sååå jobbigt också. Så söt när hon både tyckte det var mysigt och jobbigt samtidigt! :) Sen iordning med Corint och rida! Han var nästan lugn som en filbunke faktiskt. Vi skrittade vårat pas de deux och sen red vi fram mer som vanligt. Corint började slappna av och jag börjde få variera mellan balans och mer tryck. Lektionen blev lite annorlunda, för Lina red igenom vårat program osv, o sen blev det mest lite enskilt arbete. Corints galopp var helt underbar! Var beredd på lite brallar men han höll sig i skinnet och hade en sååå rund o fin galopp. Kunde börja reglera även där och gå från att sitta med lite lättare till att sen börja sträcka upp mig och balansera honom mer och mer. Högern var svårare men vi löste det genom lite mindre volter och att höja innerhanden och rama in med bägge skänklar för att få honom att lossna i innersidan i munnen där han gärna bet sig fast. Så skönt när så enkla och "stilla" metoder fungerar så otroligt bra! Vilken galopp jag fick sen! Han blev nästan FÖR känslig och minsta lilla jag sträckte på mig så satte han under sig så mycket han bara orkade. Himla härlig galopp och Lena var väldigt nöjd med hur han såg ut. Traven blev aldrig fullt så bra som när jag red honom i höstas nångång, men det kan man ju inte alltid begära. Lena skrattade lite åt mig också, för även om han är tittig och jobbig på det sättet och inte på något sätt en lätt häst att få till riktigt arbete, så är han SÅ mycket lättare än vad jag är van vid idag... Jag är ALLTID först med att klä av mig till t-shirt och tar alltid första vattenpausen. Igår drack jag inget förrän vi var klara och hade tjocktröjan på mig hela passet.... :)

Jag blir allt lite kär i den lilla hästen, han är så hemskt mysig att rida. Man blir glad av att sitta på honom! Och när han går där och är så spänd så spänd, för att sedan börja frusta lungorna ur sig blir man sååå himla glad, för man har liksom hjälpt en rädd och osäker liten själ till avslappning- ingen tråkig känsla! :) Däremot är jag inte så såld på honom att jag gärna fortsätter med honom till hösten. Dels har vi hans tittighet, även om Lena har rätt och han inte kommer vara lika jobbig på tävlingsplats så är det väldigt mycket tid och pengar att lägga på en tävling för att testa o se om det går... Sen så har hon inte sett honom när han är som värst, han är inte tittig, han får panik, lilla hjärtat! Sen så har jag nog helt enkelt blivit för bortskämd med amazing hästar! :)

Och så till rubriken då, jag var lite besviken igår när vi åkte hem, för jag var inte trött i kroppen. Jag gillar känslan av att vara helt slut, som jag blir efter en tuff ridhelg på Fia och som jag blev av Lasse. Nu blev det ju bara ett pass den här helgen, men eftersom det dessutom var på lätta lilla Corint så blev jag ju inte trött. Men idag fick jag en överraskning! Har en HELT annorlunda träningsvärk, typ ovanför varje ljumske i nedre delen av magen. Typ där äggstockarna är fast i musklerna då såklart. Och sen var sitt streck av träningsvärk precis under varje skinka... Hahahahaha... :D

Jag har en nästan hästledig helg den här helgen. Igår slutade vi inte förrän 16, så det fanns inte en chans att hinna till K i tid för att rida innan hoppningen började och nu i helgen är det hoppkurs för Lennart Lindelöw som Åsa ville vara med på = jag har ingen Fia att rida. Imorn på lektionen får jag ta Corint istället.

I onsdags på puben så fick vi talat om för oss att på fredagen var det dels ett avgörande i en tävling och sen pink slips sista spelning ever! :O (Pink slips är ett coverband med mlpvänner). Jag insåg att jag faktiskt kunde gå på det hela eftersom jag inte behövde åka hem till Alingsås förrän idag! Så igår planerade jag ihop en kort förfest hos mig före med några klasskamrater innan vi cykeltävlade till bowlingen och kom dit alldeles perfekt i tid för slipsarna! På onsdagen lyckades jag av någon anledning komma på den smarta idén att min lilla Kung Futiger från Kung Fu Panda som jag fick i mitt påskkinderägg från Lena, skulle vara Eriks maskot på spelningen och han var självklart med på noterna! Så igår såg jag såklart till att min lilla kung futiger följde med till bowlingen så att han kunde bli placerad på pianot. Och där stod han sedan heeeeela spelningen. Woohoo! Han blev såklart extra glad när Kung Fu Fighting! ;) (dålig humor är bra humor, ok?)

Hade en himla rolig kväll med många skratt. Halvspontana kvällar med vänner är bra kvällar! :)

Fick ännu ett litet bryt igår hehehe. Men nu får det vara nog med det och jag ska sluta vara negativ och bara tänka undrbart positivt hela tiden! Eller inte.... Men jag ska iaf låta bli att lägga energi på ovettiga saker! ;)

Jag blev bara så ruskigt irriterad på folks ruskigt tråkiga attityd. Kan inte folk bara visa respekt för varandra, bete sig som folk och inte bara tänka på sig själva?

Hur irriterad jag blivit på själv över hur mycket negativ energi jag lagt på skitsaker de senaste dagarna ska vi nog inte tala om... Inte heller hur irriterad jag blev över att låta så jävla präktig OCH skylla allt på mr mr nu igen. Haha.. Jag SKA lägga in mig på nåt psykhem snart, jag lovar!


Annars har mina dagar varit grymma. Två lyssningar på Jane Goodall, ett seende av kronprinsessan Victoria, ett besök på Nordens Ark utan att se ett endaste litet djur, en rolig fest och en lyckad pluggsession! Mer om det en annan gång dock... :P

Jag har alltså varit sjukt bitter hela dagen. Sur och retlig med en klump i halsen av både ångest och utmattning. Inte för att jag egentligen är slutkörd, tror att det är utmattning i förebyggande syfte. De sista 4 veckorna av terminen kommer vara ruskigt jobbiga. Precis som vanligt är det dock självförvållat....


Men att jag varit så extra känslig just idag beror nog på drömmen imorse. Den var sådär jobbigt verkligen och han var såklart med och förstörde allt. Det var som taget ur verkligheten fast det var ännu en gång. Tredje gången gillt? Jag var så uppgivet arg på honom att jag äntligen bara skällde ut honom öga mot öga. Och jag gjorde det bra också, utan att gråta och vara hysterisk. Bara sjukt besviken.

Sen av någon konstig anledning ångrade jag mig och var inte alls arg, utan tyckte att om det var så han ville ha det så var det självklart att det skulle vara så. Men då gick han plötsligt inte med på det längre? Utan skulle be om ursäkt igen och sen blev det bara konstigt.

Sen vaknar man och det går en dag, eftermiddag och kväll, sen hoppar han in på msn och man vet att det inte är någon idé att säga hej, för man kommer mötas av samma brist på respons som alltid. Varför i hela friden kan en intelligent person som jag inte bara inse varför jag hänger mig kvar vid föreställningen om hur det hade kunnat vara? Och att jag av någon anledning trivs med smärtan som tittar fram, den är så otroligt välbekant vid det här laget...


Den där psykologen jag skojjande sagt att jag ska gå till med mina issues låter inte som en så dum idé just nu... :P

jag är sjukt irriterad idag. det började med saker jag inte ens minns vilka de var... småsaker såklart och pissar i havet på allvar. MEN ÄNDÅ!!!!!!!!!!!!!! *grrrrrr* pissig dag som får en att känna sig som en rejäl pmskärring med grava hormonstörningar. som upplagt för vidare pissigheter....

sen får man läsa att det minsann finns vettigare saker att lägga tid på än att försöka få ordning på hästmanar tills vi ska ha öppet hus.. spelar det verkligen någon roll? är något av det någon gör egentligen särskilt vettigt i det stora hela? om ridskolans ägare vill att hästarna ska ha traditionella frisyrer (dvs inte "travarman" eller spretig tuppkam) och jag vill lägga 5 minuter på att fläta en man så kan jag väl få göra det?

Igår var jag och lyssnade på Jane Goodall, om hur mycket nytta som gjorts i världen tack vare henne. En korridor av skog håller på att byggas upp igen i Tanzania för att bara nämna ett exempel! Idag kom Jens och pratade mer om Afrikaresan- där kommer vi få lära oss på plats om bevarandebiologi och vilka problem som finns där. Om hur en elefant på betesmark inte är så farligt, men i majsfältet är den förödande. Om hur odlingar tar allt vatten som finns, i ett område där vatten är en klar bristvara. Jag får nästan panik när jag hör om såna saker, för jag är bara jag och jag vet inte hur jag ska kunna göra någon nytta som faktiskt spelar någon roll. Jag får panik över att min högsta dröm är att faktiskt få jobba med bevarande, just för att drömmen är så hopplöst svår. Jag vill så gärna vara en sån faktiskt lyckas göra något. Lämna ett positivt avtryck på jorden. Personer som Jane Goodall är mina stora idoler och jag skattar mig helt otroligt lycklig över att ha fått lyssna till henne och även fått utbyta några ord med henne. Det är nästan en religiös grej...



Jag undrar vad personen som tyckte det var ovärt att lägga energi på att få ordning på hästmanen gör för vettigt med sin tid?

Har inte skrivit om hästeriet på länge nu, så det är väl dags för uppdatering på den fronten!
Förra helgen började med hoppning, ännu en bra lektion för mig med bra övningar för räddharen som är jag. Många av hästarna fick gå dubbelt på fredagen och skulle dessutom ut o tävla på lördagen, så vi fick ta det lite lugnt. Vi började med galoppbommar- 3 stycken, sen x antal galoppsprång till ytterligare 3 bommar. Får jag göra lite sånt blir jag lugn, så jag var glad över det hela! Sen blev bommarna hinder och vi skulle reglera galoppen. Fia var precis lika underbar som alltid, men blev sååååååååååååååååååååååååååååå besviken när vi började galoppa över bommarna "hallå... skulle vi inte HOPPA? :( :( :(". SÅ SÖT är hon! :) Sen skulle vi hoppa ett hinder snett igenom o så fram till ett annat i en mjuk liten båge typ. Där skulle vi se till att byta galopp över första, vilket Fifi inte hade någon lust med. :D Sista försöket hade hon dessutom fått nog av pyttehinder, så hon FLÖG över första hindret, över en meter istället för 30-40cm. :D Men hon var så mjuk o fin så det gjorde inget. Dock fel galopp ännu en gång, men Anna tyckte att jag kunde liksom inte förbereda bättre så skitsamma. Haha, söta häst! :)

På lördagen minns jag inte så noga vad jag gjorde, gick säkert bra! ;) Men jag fick äran att skritta Mejram också som skulle sättas igång. Provade att rida ute först men det ville inte damen, så vi fick gå in. Hon var supermysig och på jättegott humör. Skrittade på o jobbade och försökta sätta under sig sina vingliga ben. Lena frågade "känns det fortfarande rätt när sitter upp på henne?", svarade att jo, det tar två varv sen vet jag precis, "det syns". Min skrutta! :)

Söndagens lektion gick i galoppens tecken. Jobbade på att få ihop galoppen mer och få till mindre volter. Det krävdes en hel del jobb men OJ vad duktig Fia var! Det lossnade verkligen och hon var SÅ duktig. Sen låg hon på som fasen i traven men det var nog mer att jag inte orkade balansera henne ordentligt... Så bra galoppjobb har vi dock aldrig fått till, så jag är helnöjd! :)

Den här helgen var det lite si o så i lördags. Vi har kommit så mycket framåt för varje helg jag ridit, men nu har jag hamnat där att jag kommer till en viss punkt när jag rider själv, som är nära att få till det helt, men vi kommer inte hela vägen. Det är frustrerande i sig, sen blir jag än mer frustrerad för att det inte är rättvist mot mig och framförallt inte mot Fia att vara missnöjd med ett sånt pass. För det är verkligen ljusår ifrån hur det var när jag började rida henne. Jobbade med galoppen igen och tyckte nog att jag fick till det rätt bra! Fick beröm sen från två andra som rider där om hur bra det ser ut. Skoj! :)

Igår på lektionen var det bara jag och Lina- underbart! ;) På framridningen var Fia väldigt ihop redan från början, så då var det dags att börja reglera traven mer för att få igång bakbenen mer tidigare i passet. I galoppen var hon lite trött, men jag fick verkligen ihop henne tillslut och hon blev superfin, men fasen vad svårt det är! Sitta rakt och långt, inte knipa med knät, skänkla i rätt ögonblick, ge eftergiften på rätt sätt, inte balansera för fort men inte låta henne falla isär osv osv... Hu! Sen tänkte vi att vi ska köra en gemensam LA:1debut på lektionsmästerskapet, så det blev till att träna skänkelvikningar. Fia är svår med det, eftersom hon har så sjukt lätt för det! :D Minska lilla man ändrar så ändrar hon massor. Skitbra egentligen, för man får lära sig att inte störa hästen, men innan man kommer dit är det svårt. Undan vänster så vill rumpan gärna komma före, så där gällde det att verkligen bara flytta bogarna. Styr in på linjen och sen bara tänka fram med bägge skänklarna runt bogen egentligen, då blev flytet bra! Sen för att öka kryssningen utan att öka tvärningen så fick jag klämma fram lite mer trav i det hela. Härlig känsla när vi fick till det! Undan höger var det en helt annan känsla, som var en felaktig känsla = svårt att få till det! ;) Fick tänka att jag knappt red in på linjen för att få lagom tvärning, och hon smet gärna iväg med ytterbogen så verkligen se till att hon var mellan skänklarna först. En check före med ställning åt bägge håll så löste sig det med! Känslan när man bara flyter fram är härlig! :)

Traven jag fick sen var SÅ JÄKLA FIN! Hon hade en helt annan spänst och schwung i steget (det är nog första gången, förutom framridningen på tävlingen, som jag kan säga att vi haft schwung i steget) än tidigare. Typiskt att lektionen alltid är slut när man får till det så bra! :D Det är iaf jätteskoj att få prova på en LA, även om det nog innebär att jag inte kan slåss om att behålla min titel som lektionsmästare i totalen av hopp och dressyr..... ;)

När jag pluggade på UCSB lyckades jag missa a chance of a lifetime. Var iväg på den sidan campus där min datakurs var och såg vid ett auditorium planscher om att Jane Goodall skulle dit. Jag tänkte att det ska jag komma ihåg att anmäla mig till, men glömde såklart bort det och nästa gång jag såg planschen var dagen efter hon hade varit där...

Jane Goodall är mest känd som schimpansforskaren. Idag jobbar hon för att öka djurvälfärd världen över, men även för ökat miljötänk och medmänsklighet. Hon är en otrolig inspiration för bevarandebiolog-wannabes som jag. :) Så jag blev riktigt glad när vi på alumniträffen tidigare i vår fick höra att Jane skulle komma till Sverige och vi hade chans att gå på en föreläsning. Vi håller även på att starta upp en Roots n shoots grupp inom Jane Goodall Institute i Sverige, och tack vare det fick jag en av de få EoD-platser som fanns på föreläsningen. Så imorgon bär det av till Göteborg för det hela! UNDERBART! :D Ska bli såååå jäkla skoj! Jag är dessutom övertygad om att det är precis den inspirationen jag behöver för att bli motiverad igen. :)

Sitter och kör mitt morgonsurf på Facebook när jag ser att ena reklambannern är för ekologiska bindor. Och visst, det är ju jättebra om det dyker upp fler alternativ som är bättre för miljön, med tanke på vilken otrolig miljöbov hela mensskyddsindustrin måste vara. Men jag önskar att det gjordes mer reklam för menskoppen!

Menskoppen ÄR verkligen guds gåva till kvinnorna! Smidig, billig och miljövänlig. Ca 300:- inkl frakt och den håller i flera år, exakt hur många år hittade jag inte nu men jag vill minnas att de sa 8 när jag köpte min några år sen. Den läcker aldrig, känns inte på något sätt och framförallt så stör den inte kroppen. Den torkar inte ut, den irriterar inte, den låter helt enkelt kroppen fungera som vanligt. Woohoo! Dessutom är det rätt skönt att slippa paniken "shit jag har fått mens och har inte en endaste tampong hemma", eller "shit, jag glömde ta med mig tamponger att byta med" eller alla andra "shit........" som mens innebar förut. :P

Nu finns de ju dessutom i en massa roliga färger ;)