Stressfylld
Just nu känns det som att hela jag är fylld till bristningsgränsen av stress. Ingen rolig känsla alls och jag ser inte riktigt någon ände på det heller. Tror att det blev lite mycket och intensivt i förra veckan utan att jag fått tillfälle att verkligen prata om det och reda ut alla tankar som far runt.
Igår var jag på kalas hela långa dagen, mycket trevligt att träffa många vänner och speciellt min lilla favvobebis som fyller 1 imorgon. Blev som vanligt lite rörd när jag höll henne och hon blev lite blyg och verkligen tydde sig till mig då. Så mysigt! Även sent på kvällen sen när hon vaknat och hon gosar in sig hos en sådär härligt trött. Sen fick jag även en annan barnkompis, som jag inte träffat så värst många gånger, och som inte tyr sig till folk hur som helst. Kändes allt lite speciellt det med måste jag säga när hon kom o satte sig brevid mig och fnittrade. :) Det är det där med barn i synnerhet och absolut inte i allmänhet! ;)
Sen kom dock stressen verkligen toköversköljandes när jag skulle åka hem. Blev fysiskt illamående av det och har sovit sådär riktigt crappigt som jag gör när jag inte har någon uns av ro i mig. Drömde stressdrömmar i en ny tappning också, som fångade upp allt tror jag fast på ett ganska konstigt vis. Jag jobbade i ett kostall, som dock var jättekonstigt, o jag skulle skrapa ner salt på korna som jag sen skulle borsta bort... Jag var ny hos kossorna och han som skulle lära upp mig var en av elefanttränarna. Vi hade dock kul och jobbandet fungerade väldigt bra, så egentligen förstår jag inte varför jag vaknade med andan i halsen av det. Men att vakna var fruktansvärt för jag kan inte släppa oron.
Tur som bara tusan att jag ska till stallet och rida om en stund.
Igår var jag på kalas hela långa dagen, mycket trevligt att träffa många vänner och speciellt min lilla favvobebis som fyller 1 imorgon. Blev som vanligt lite rörd när jag höll henne och hon blev lite blyg och verkligen tydde sig till mig då. Så mysigt! Även sent på kvällen sen när hon vaknat och hon gosar in sig hos en sådär härligt trött. Sen fick jag även en annan barnkompis, som jag inte träffat så värst många gånger, och som inte tyr sig till folk hur som helst. Kändes allt lite speciellt det med måste jag säga när hon kom o satte sig brevid mig och fnittrade. :) Det är det där med barn i synnerhet och absolut inte i allmänhet! ;)
Sen kom dock stressen verkligen toköversköljandes när jag skulle åka hem. Blev fysiskt illamående av det och har sovit sådär riktigt crappigt som jag gör när jag inte har någon uns av ro i mig. Drömde stressdrömmar i en ny tappning också, som fångade upp allt tror jag fast på ett ganska konstigt vis. Jag jobbade i ett kostall, som dock var jättekonstigt, o jag skulle skrapa ner salt på korna som jag sen skulle borsta bort... Jag var ny hos kossorna och han som skulle lära upp mig var en av elefanttränarna. Vi hade dock kul och jobbandet fungerade väldigt bra, så egentligen förstår jag inte varför jag vaknade med andan i halsen av det. Men att vakna var fruktansvärt för jag kan inte släppa oron.
Tur som bara tusan att jag ska till stallet och rida om en stund.
Nära blodet!
Idag fick vi komma riktigt nära! :) Snälla Andreas skulle ta blodprov i örat på Bua o då lägger han henne varpå vi kunde få vara med där inne o kolla! :)
Ett äpple var fick vi ge henne också men tyvärr var hon ändå inte helt nöjd med det hela och bestämde sig för att resa sig mitt i allt... Så vi fick lite snällt smyga ut igen! :P
Coolt ändå måste jag säga! :)
Dagens elefant
Jisses, idag bjöds vi på action när vi påbörjade våra observationer på morgonkvisten ute i skogen. Det hinner jag dock inte skriva mer om nu utan ni vår vänta till senare i helgen eller så för den. Men jag lovar att det nog är en dag jag sent kommer glömma!
Imorgon är sista dagen här och jag är faktiskt riktigt ledsen över det. Jag har verkligen fallit för våra elefanter och trivs så himla bra nere i elefanthuset bland dem och personalen där. Framförallt blir jag frustrerad över att få så himla lite tid till ett så himla instressant ämne. Visserligen görs det redan massor och har redan gjorts massor med exakt samma sak, men ändå. Jag vill också bidra!
Bra saker idag är att jag har knutit lite kontakter och kanske sått ett frö på ett exjobb som skulle kunna vara väldigt intressant. Tål att tänkas på!
Tänkte att jag måste bjuda på en dagens när det kommer till elefantbilder. Kan säga att jag är tveksam till om jag någonsin vågat sätta mig under ett så stort djur, som ändå dessutom är ett vilt djur. Tamt och dresserat såklart, men ändå vilt. :P
Imorgon är sista dagen här och jag är faktiskt riktigt ledsen över det. Jag har verkligen fallit för våra elefanter och trivs så himla bra nere i elefanthuset bland dem och personalen där. Framförallt blir jag frustrerad över att få så himla lite tid till ett så himla instressant ämne. Visserligen görs det redan massor och har redan gjorts massor med exakt samma sak, men ändå. Jag vill också bidra!
Bra saker idag är att jag har knutit lite kontakter och kanske sått ett frö på ett exjobb som skulle kunna vara väldigt intressant. Tål att tänkas på!
Tänkte att jag måste bjuda på en dagens när det kommer till elefantbilder. Kan säga att jag är tveksam till om jag någonsin vågat sätta mig under ett så stort djur, som ändå dessutom är ett vilt djur. Tamt och dresserat såklart, men ändå vilt. :P
Nya dofter
Idag luktar jag elefant, och jag inser att det är en lukt jag trivs med att bära. :) Egentligen luktar inte elfant särskilt gott, det luktar lite som kossa typ. Men just nu just idag så känns det som helt rätt variant för mig. Två dagars riktiga studier har vi gjort nu och själva studerandet har gått rätt så bra. Det blir ingen perfekt studie när man har så lite tid på sig men så är det ju.
Jag har insett att det är riktigt trevligt att börja sin dag med en lugn stund i skogen med lite vänner, skötare och elefanter. I alla fall nu när vädret har varit fint också. Tänk om man alltid kunde börja dagen så? :) Vi har även bjudits på lite action både igår och idag när det har varit lite tjaffs mellan två av elefanterna, eller vi vet inte om det är tjaffs eller vad det är, men något var det i alla fall. Ska lägga upp en film sen där jag hoppas att jag fick med "brummandet" de gör. Sjukt häftigt ljud!
Blir lite mer sugen på att göra exjobb med något zoodjur nu... Får se hur det blir tillslut, det är som det brukar, det man håller på med för tillfället känns alltid så himla spännande. :P
Jag har insett att det är riktigt trevligt att börja sin dag med en lugn stund i skogen med lite vänner, skötare och elefanter. I alla fall nu när vädret har varit fint också. Tänk om man alltid kunde börja dagen så? :) Vi har även bjudits på lite action både igår och idag när det har varit lite tjaffs mellan två av elefanterna, eller vi vet inte om det är tjaffs eller vad det är, men något var det i alla fall. Ska lägga upp en film sen där jag hoppas att jag fick med "brummandet" de gör. Sjukt häftigt ljud!
Blir lite mer sugen på att göra exjobb med något zoodjur nu... Får se hur det blir tillslut, det är som det brukar, det man håller på med för tillfället känns alltid så himla spännande. :P
Saba blir glad när de sprutar vatten i munnen på henne. :)
hellre tre elefanter i skogen än...?
Idag påbörjade vi vårat andra delprojekt i vårt större projekt vi gör i etologikurserna. Ut till Kolmården fick bilen brumma och väl där fick vi hänga lite tills vi fick gå ner till våra fina elefanter och påbörja planerandet inför resten av veckans riktiga observerande. Så vi kikade på dem och fick ett ställe att vara på ute också så vi kan se dem överallt. Lite bekymmer var det när vi var ute eftersom en av våra elefanter då tyckte att vi var dumma som bara glodde på henne och inte underhöll henne = hon började med sina stereotypier av den anledningen. :P Försvann dock visserligen i princip så fort skötaren gått in igen, vilket han förutspådde, men det är ändå något vi måste vara medvetna om.
Sen fick vi höra att de skulle gå ut till skogen med dem på eftermiddagen och att vi gärna fick följa med, eftersom vi gärna vill studera dem där. Så vi tog lunch och så skulle de ringa oss när de visste mer när och lagom till att vi var på väg tillbaka ringde de och sa att de skulle ge sig ut en stund senare. Perf! Det var liksom det här vi såg fram emot. All heder till skötarna för de gör verkligen så gott de kan med de resurser de har, men att hålla elefanter på ett bra sätt är skitsvårt, och det är inte alltid superskoj att se elefanter på djurparker. Skogen var däremot något nytt och spännande för oss! ;)
Vi fick gå i förväg med en praktikant till den alldeles nya "hagen" de gjort i skogen de har utanför elefanthuset. Hagen är alltså en bit skog där de dragit en eltråd, utan el, runt träden för att få en avgränsning. Hehe. Funkar visst så länge det finns bete i hagen. Som hästtjej kändes det lite komiskt. ;)
Och åh vad fantastiskt det var att få se elefanterna komma upp på stigen till hagen. Att höra deras brummanden sen och det glada slitandet av gräs, och ett och annat mindre träd. :D Inte en enda stereotyp fick vi se (vilket vi inte trodde heller såklart), och det var verkligen en helt annan energi bland dem där uppe.
Fina Saba, blev mest på henne för hon stod närmast hela tiden, iväg från de andra, lite som Ferdinand kändes det som ibland. ;)
Här har ni en film på Saba, hoppas den funkar...
Sen fick vi höra att de skulle gå ut till skogen med dem på eftermiddagen och att vi gärna fick följa med, eftersom vi gärna vill studera dem där. Så vi tog lunch och så skulle de ringa oss när de visste mer när och lagom till att vi var på väg tillbaka ringde de och sa att de skulle ge sig ut en stund senare. Perf! Det var liksom det här vi såg fram emot. All heder till skötarna för de gör verkligen så gott de kan med de resurser de har, men att hålla elefanter på ett bra sätt är skitsvårt, och det är inte alltid superskoj att se elefanter på djurparker. Skogen var däremot något nytt och spännande för oss! ;)
Vi fick gå i förväg med en praktikant till den alldeles nya "hagen" de gjort i skogen de har utanför elefanthuset. Hagen är alltså en bit skog där de dragit en eltråd, utan el, runt träden för att få en avgränsning. Hehe. Funkar visst så länge det finns bete i hagen. Som hästtjej kändes det lite komiskt. ;)
Och åh vad fantastiskt det var att få se elefanterna komma upp på stigen till hagen. Att höra deras brummanden sen och det glada slitandet av gräs, och ett och annat mindre träd. :D Inte en enda stereotyp fick vi se (vilket vi inte trodde heller såklart), och det var verkligen en helt annan energi bland dem där uppe.
Ser ni alla tre pelefanter? :)
Fina Saba, blev mest på henne för hon stod närmast hela tiden, iväg från de andra, lite som Ferdinand kändes det som ibland. ;)
Här har ni en film på Saba, hoppas den funkar...
dagens absolut sötaste
Jag dör lite inombords när jag Får hänga lite med de här fantastiska små hjärtanen. Deras små underbara mular o tungor som inte blivit så sträva än. Åh!
Finns det något bättre än små bebisar?
40 stackars kor
Provar nu att skriva ett inlägg med den nya blogg.seappen som ÄNTLIGEN kommit! Woohoo! :)
Nu har vi hängt med våra kor i två dagar, en pilotstudiedag och så en första riktig obsdag idag. Själva obsandet gick bra men tårarna brände i ögonen flera gånger... En stackars ko kan verkligen inte lägga sig och står mer eller mindre hela tiden o trampar runt.. :( en annan är så stor att hon verkligen inte får plats o hon är också en av de som har störst problem att resa sig... :(
Mitt hjärta blöder o jag önskar verkligen av hela min själ att de slapp stå där. :(
Det känns dock som att exjobbsångesten lättat lite. Jag måste göra något med välfärd som huvudområde. Kan inte Liu erbjuda det får det bli slu för något annat finns inte. Känns det som nu. ;)
Här kommer en inte riktigt ok bild, o en fabulös en...
Etologallvaret
Imorn börjar två veckors "riktigt" etologliv. Dvs två veckor av beteendestudier. Två veckor av troligtvis ganska långtråkiga studier. Fast skoj ska det ändå bli, trots att det säger emot varann. ;) Det är kul att komma ut och jobba lite praktiskt och inte bara sitta med skolböckerna. Förhoppningsvis kan man få en känsla för vad man vill eller inte vill göra med resten av livet också. Haha. Säkert inte men hoppas kan man väl?
Det jobbiga är att min idiotihjärna sätter fart och ångesten bara kryper. Igår när jag vaknade kände jag mig nästan paralyserad av det. Idag var det tack o lov lite bättre. Så jag försöker verkligen peppa igång mig. Det grymma är att det i alla fall nästan funkar. Andra saker får bli lite lidande under tiden men vafan. Att överleva en veckas kossor och en veckas elefanter borde väl inte vara så jäkla svårt?
Det jobbiga är att min idiotihjärna sätter fart och ångesten bara kryper. Igår när jag vaknade kände jag mig nästan paralyserad av det. Idag var det tack o lov lite bättre. Så jag försöker verkligen peppa igång mig. Det grymma är att det i alla fall nästan funkar. Andra saker får bli lite lidande under tiden men vafan. Att överleva en veckas kossor och en veckas elefanter borde väl inte vara så jäkla svårt?
Hästforskning
I etologikurserna vi läser nu har vi i 4 veckor haft gruppseminarier kring artiklar inom veckans tema. Vi väljer artiklar i grupp och har seminarierna i tvärgrupper och intressant är det såklart allt som oftast!
Den här veckan valde min grupp en studie gjord av en av världens främsta hästforskare- Andrew McLean, som hade som syfte att försöka förstå mer av hästars kognitiva förmågor. Det är en väldigt rolig studie, som jag hört massor om tidigare i min utbildning, om man ser till hur folk reagerar på den. :)
Hästarna misslyckas nämligen totalt i försöken och när man inte tänker efter så kan det vid första anblick verka som att man säger att hästarna helt enkelt är korkade. Och är det något vi hästfolk vet så är det att det är vääääldigt känsligt det där med hur ens häst är. :P
Försöket gick ut på att se om hästarna kunde komma ihåg vart det fanns mat. De leddes in i en testarena, där de hölls på en given plats. Framför dem fanns två foderstationer, varav vid den ena fanns det mat. En medhjälpare stod vid varje foderstation och den ena av dem hällde över havre i foderstationen så att hästen både såg och hörde det hela. Sen skiljde sig försöken åt i två behandlingar. I den ena så släpptes hästen omedelbart efter att havren hällts ner i hinken och fick välja vart den skulle gå, i den andra behandlingen så väntade man 10 sekunder tills man släppte hästen. Resultaten visade att när man släpper hästarna med en gång går de flesta hästarna oftast till rätt foderstation. Väntar man i 10 sekunder är det dock helt slumpmässigt vilken station de går till och har ingen aning om vilken station som skulle vara rätt.
Det här upprör alltså jäääätttteeeemånga hästägare, som tar det som en personlig förolämpning att hästar inte har denna kognitiva förmåga att i 10 sekunder komma ihåg vart det fanns käk.
Egentligen är det ganska självklart att de inte har denna förmåga, de är gräsätare, som går o käkar större delen av dygnet på stora ytor. De har evolutionärt sett aldrig behövt komma ihåg vart en specifik födokälla finns på det sättet. Att vissa predatorer verkar klara denna uppgiften är också helt självklart, de käkar något som rör sig och som de måste kunna jaga rätt på för att överleva.
Det viktiga med den här studien är dock att koppla det till hur vi håller våra hästar med allt vad det innebär, inklusive träning. Många hästmänniskor vill alldeles för ofta tillskriva hästar mycket "högre" kognitiva förmågor än de faktiskt har. Det är dock jätteviktigt att inte göra det om vi vill kunna ge hästarna en rättvis tillvaro och kanske framförallt rättvist arbete.
Jag vet inte om hela artikeln går att få tag i gratis utan tillgång till tidsskriften, men den heter iaf "Short-term spatial memory in the domestic horse".
Andrew McLean som utfört studien kommer till Skara om ett par veckor för en clinic. Jag kommer troligtvis inte kunna gå, men tänker verkligen försöka. Jag rekommenderar det verkligen. Vet inte om den här länken till fejjan funkar, men jag testar: http://www.facebook.com/?ref=home#!/event.php?eid=210170399038040
Den här veckan valde min grupp en studie gjord av en av världens främsta hästforskare- Andrew McLean, som hade som syfte att försöka förstå mer av hästars kognitiva förmågor. Det är en väldigt rolig studie, som jag hört massor om tidigare i min utbildning, om man ser till hur folk reagerar på den. :)
Hästarna misslyckas nämligen totalt i försöken och när man inte tänker efter så kan det vid första anblick verka som att man säger att hästarna helt enkelt är korkade. Och är det något vi hästfolk vet så är det att det är vääääldigt känsligt det där med hur ens häst är. :P
Försöket gick ut på att se om hästarna kunde komma ihåg vart det fanns mat. De leddes in i en testarena, där de hölls på en given plats. Framför dem fanns två foderstationer, varav vid den ena fanns det mat. En medhjälpare stod vid varje foderstation och den ena av dem hällde över havre i foderstationen så att hästen både såg och hörde det hela. Sen skiljde sig försöken åt i två behandlingar. I den ena så släpptes hästen omedelbart efter att havren hällts ner i hinken och fick välja vart den skulle gå, i den andra behandlingen så väntade man 10 sekunder tills man släppte hästen. Resultaten visade att när man släpper hästarna med en gång går de flesta hästarna oftast till rätt foderstation. Väntar man i 10 sekunder är det dock helt slumpmässigt vilken station de går till och har ingen aning om vilken station som skulle vara rätt.
Det här upprör alltså jäääätttteeeemånga hästägare, som tar det som en personlig förolämpning att hästar inte har denna kognitiva förmåga att i 10 sekunder komma ihåg vart det fanns käk.
Egentligen är det ganska självklart att de inte har denna förmåga, de är gräsätare, som går o käkar större delen av dygnet på stora ytor. De har evolutionärt sett aldrig behövt komma ihåg vart en specifik födokälla finns på det sättet. Att vissa predatorer verkar klara denna uppgiften är också helt självklart, de käkar något som rör sig och som de måste kunna jaga rätt på för att överleva.
Det viktiga med den här studien är dock att koppla det till hur vi håller våra hästar med allt vad det innebär, inklusive träning. Många hästmänniskor vill alldeles för ofta tillskriva hästar mycket "högre" kognitiva förmågor än de faktiskt har. Det är dock jätteviktigt att inte göra det om vi vill kunna ge hästarna en rättvis tillvaro och kanske framförallt rättvist arbete.
Jag vet inte om hela artikeln går att få tag i gratis utan tillgång till tidsskriften, men den heter iaf "Short-term spatial memory in the domestic horse".
Andrew McLean som utfört studien kommer till Skara om ett par veckor för en clinic. Jag kommer troligtvis inte kunna gå, men tänker verkligen försöka. Jag rekommenderar det verkligen. Vet inte om den här länken till fejjan funkar, men jag testar: http://www.facebook.com/?ref=home#!/event.php?eid=210170399038040
master thesis
Åhå vad två ord kan ge en så mycket ångest! Idag tog Pelle upp ämnet master thesis igen och det är mest jobbigt även om hans tanke nog var att lugna oss.
60 hp.
För stort för att inte tycka att ämnet är kul.
För stort för att inte tycka att ämnet är vettigt.
För stort för att kunna välja fritt.
Så ska man väga av vad projektet kan ge inför framtiden med vad man tycker är roligt och intressant. Passion vs nytta.
För mig består det mest i att väga vilda djur mot produktionsdjur.
Hjärtat finns i bägge, men högsta drömmen bara i det ena.
60 hp.
För stort för att inte tycka att ämnet är kul.
För stort för att inte tycka att ämnet är vettigt.
För stort för att kunna välja fritt.
Så ska man väga av vad projektet kan ge inför framtiden med vad man tycker är roligt och intressant. Passion vs nytta.
För mig består det mest i att väga vilda djur mot produktionsdjur.
Hjärtat finns i bägge, men högsta drömmen bara i det ena.
True Talent
Huga. Här ligger jag i soffan o mår rejält illa. Tack o lov börjar det dock bli bättre nu, men fick skjuta upp min ridning och får kanske rida själv istället för lektion, när man går runt o känner sig kräksfärdig är det nog ingen bra idé att tvinga sig till stallet. Man ska ju få ut något av ridningen också. Trodde att det eventuellt kunde vara baksmälla som satte käppar i hjulet för mig idag, men det är inte sånt illamående alls, så det känns inte ens som att jag förtjänat det! ;)
Slog på TVn och så började precis veckans repriser av True Talent på trean. Det börjar med att coacherna ska upp på scen o sjunga en liten snutt. De börjar med Körberg, som såklart låter fabulöst bra för det gör han nog alltid. Men sen går de över till Danny. Hur tänkte de då undrar jag? Jag gillar Danny, han är mysig o lite av en guilty pleasure hos mig. Men inte ens på sin bästa dag kan det låta direkt jättebra när han går upp efter Körberg. Stackarn. :P
Slog på TVn och så började precis veckans repriser av True Talent på trean. Det börjar med att coacherna ska upp på scen o sjunga en liten snutt. De börjar med Körberg, som såklart låter fabulöst bra för det gör han nog alltid. Men sen går de över till Danny. Hur tänkte de då undrar jag? Jag gillar Danny, han är mysig o lite av en guilty pleasure hos mig. Men inte ens på sin bästa dag kan det låta direkt jättebra när han går upp efter Körberg. Stackarn. :P
En solskensfärd!
Efter att ha kikat på mitt bankkonto och sett att jag ligger gott till med pengarna, och att ha fått svar på ett par saker som man kan spendera helgen med hemhemma, så packade jag helt sonika ihop mig o Glennis o åkte! Så det så! :P
Vädret var så fint att jag inte orkade sitta hemma i min lägenhet o ruttna bort, polersarna i linkan skulle typ inte vara där nån av dem, så jag kände att nej, vi åker hem o njuter av ett vackert perfekt tidighöstlandskap på vägen och tar sedan helgen som den kommer.
Jag har landat i soffan en stund och Glenn har landat under sin kära hängmatta.
Ordningen är återställd! ;)
Vädret var så fint att jag inte orkade sitta hemma i min lägenhet o ruttna bort, polersarna i linkan skulle typ inte vara där nån av dem, så jag kände att nej, vi åker hem o njuter av ett vackert perfekt tidighöstlandskap på vägen och tar sedan helgen som den kommer.
Jag har landat i soffan en stund och Glenn har landat under sin kära hängmatta.
Ordningen är återställd! ;)
hem eller inte hem?
Åh.
Nu är det alldeles strax fredag. Och jag vet inte alls hur jag ska göra!!!
Jag vill åka hem men jag har ingenting alls planerat hemma och föräldrarna är nylandade i LA igen. Så vad gör man egentligen? Nästa vecka slutar jag inte förrän seeent på fredagen så då passar det såklart inte lika bra att åka... Helgen efter det är det en fest i sthlm, sen ska jag nog hem till gbg igen och så blir det nån slags varannan veckavariant ett par gånger innan jag med största sannolikhet blir kvar här i en månad cirkus när vi läser helveteskursen...
Hmhmhmhm...
Det hade helt klart passat bättre att åka hem imorn och vara kvar nästa helg...
Nu är det alldeles strax fredag. Och jag vet inte alls hur jag ska göra!!!
Jag vill åka hem men jag har ingenting alls planerat hemma och föräldrarna är nylandade i LA igen. Så vad gör man egentligen? Nästa vecka slutar jag inte förrän seeent på fredagen så då passar det såklart inte lika bra att åka... Helgen efter det är det en fest i sthlm, sen ska jag nog hem till gbg igen och så blir det nån slags varannan veckavariant ett par gånger innan jag med största sannolikhet blir kvar här i en månad cirkus när vi läser helveteskursen...
Hmhmhmhm...
Det hade helt klart passat bättre att åka hem imorn och vara kvar nästa helg...
3 stora kompisar
Idag fick vi en ganska evil start på veckan genom att få köra en statistikövning sådär på måndag morgon. Blä. Fast sakta men säkert började hjärnan hitta rätt fack där den stoppat undan skiten och när vi väl var klara hängde jag faktiskt med! :D
Sen fick vi åka ut till Kolmården för att få en första kik på våra projektdjur som vi ska jobba med i en vecka framöver. Det var idag jag insåg att innan våra grupper gjordes om skulle jag egentligen vara i delfingruppen. Jag är faktiskt väldigt glad att jag slipper vara det, jag hade nog inte pallat. Istället fick min grupp något så skoj som elefanter.
Deras elefanter är lite speciella. Gamlingen, som vi ska kolla mest på eftersom hon viger en ganska stor del av sitt liv åt stereotypier, bodde som enda elefant på en djurpark i Frankrike från 2 års ålder och ca 20 år framöver. Hennes sociala liv bestod alltså av människor. Enough to fuck anyone up liksom... De andra två var gåvor från Thailand, till våran käre konung. Woohoo liksom. Det är asiatiska elefanter, och gamlingen Saba är stooor, men de andra rätt mycket mindre. Vi fick i alla fall en bra intro av en av elefantskötarna, sen käkade vi lite lunch och sen kikade vi lite till och spånade. Det är svårt att planera så mycket eftersom rutinerna är lite flytande och mycket beror på vädret, men skoj ska det bli. Har vi tur är vädret såpass bra att de går ut med dem i skogen, och då lovade herr elefantskötare att de fixar så att vi får haka på! Åh vad häftigt det vore! :)
Innan vi gick så fick elefanterna snällt gå ut i visningshägnet. Något som Saba inte var supersugen på stackarn (verkade det som tyckte vi, som har något otränade elefantögon). Hon röt till några gånger och en av gångerna ställde sig verkligen håren på mina armar rätt upp. Shit vilka ljud. Såna otroligt mäktiga och fantastiska djur det är!
Sen fick vi åka ut till Kolmården för att få en första kik på våra projektdjur som vi ska jobba med i en vecka framöver. Det var idag jag insåg att innan våra grupper gjordes om skulle jag egentligen vara i delfingruppen. Jag är faktiskt väldigt glad att jag slipper vara det, jag hade nog inte pallat. Istället fick min grupp något så skoj som elefanter.
Deras elefanter är lite speciella. Gamlingen, som vi ska kolla mest på eftersom hon viger en ganska stor del av sitt liv åt stereotypier, bodde som enda elefant på en djurpark i Frankrike från 2 års ålder och ca 20 år framöver. Hennes sociala liv bestod alltså av människor. Enough to fuck anyone up liksom... De andra två var gåvor från Thailand, till våran käre konung. Woohoo liksom. Det är asiatiska elefanter, och gamlingen Saba är stooor, men de andra rätt mycket mindre. Vi fick i alla fall en bra intro av en av elefantskötarna, sen käkade vi lite lunch och sen kikade vi lite till och spånade. Det är svårt att planera så mycket eftersom rutinerna är lite flytande och mycket beror på vädret, men skoj ska det bli. Har vi tur är vädret såpass bra att de går ut med dem i skogen, och då lovade herr elefantskötare att de fixar så att vi får haka på! Åh vad häftigt det vore! :)
Innan vi gick så fick elefanterna snällt gå ut i visningshägnet. Något som Saba inte var supersugen på stackarn (verkade det som tyckte vi, som har något otränade elefantögon). Hon röt till några gånger och en av gångerna ställde sig verkligen håren på mina armar rätt upp. Shit vilka ljud. Såna otroligt mäktiga och fantastiska djur det är!
Änglarnas stad
Idag fick ännu en fin vän vandra vidare och bli ängel. Det var katten Tarzans tur att bli ängel och vaka över oss från en annan dimension. Tyvärr var det lite oklart vad som felades honom, eftersom han kunde vara en väldigt knepig katt, men tack o lov var veterinären (enligt rapporten jag fick) en riktig pärla. Det är sällan man hör att veterinärer faktiskt säger avlivning om de inte är helt säkra på att det är enda vägen, de kan föreslå det, men sällan säger de rakt ut att det är det de anser bäst. Hon hade tydligen själv sagt att såhär brukar hon inte göra, men att hon kände att F & L behövde få höra att det var ett okej beslut, troligtvis det enda rätta beslutet för just dem och deras situation. Jag blev faktiskt lite tårögd när jag fick höra om det, för det är enligt mig otroligt starkt gjort av veterinären. Att kunna känna av läget såpass bra och våga stå för det man tycker i ett klimat där man ofta inte "får" säga avlivning är guld värt.
Finaste lilla Trasan. Nu slipper du allt vad det var du led av, både stressen och det andra. Vaka över din familj och så ses vi på andra sidan. Vila i frid finaste du!
Finaste lilla Trasan. Nu slipper du allt vad det var du led av, både stressen och det andra. Vaka över din familj och så ses vi på andra sidan. Vila i frid finaste du!
10 år sedan
Jag har faktiskt försökt hålla mig ifrån alla sändingar och reportage om 11 september 2001. Men nu när jag kom "hem" hit till linkan och slog på TVn så fick jag ge mig. På facebook har man hela dagen sett olika statusar med olika åsikter om det hela. Någon blev förbannad på en annan som var sjukt respektlös, en tredje tycker inte om hur alla civila offer i Afghanistan glöms bort. Andra tycker att det är skevt att bara USAs sorg visas idag.
För mig glöms de inte bort. I min värld är det inte på något sätt mindre synd om dem. Självklart ligger NYC närmare mitt hjärta (med tanke att jag föddes med Manhattans skyline, inklusive Twin Towers), det är inget jag skäms över. Samma som att massakern i Norge känns mer än en långt ifrån ens egna vardag. Men i min värld så kommer vi ihåg hur allt gick åt helvete efter det här. Att det är så fruktansvärt symboliskt för så fruktansvärt mycket mer än man egentligen kan förstå. I min värld är det helt naturligt att man just idag enbart fokuserar på det som hände just den 11e september, och inte vad som hände sen.
Jag får inte ord på hur jag egentligen tänker, så mer skriver jag inte.
Men just idag tänker jag minnas alla offer i USA.
För mig glöms de inte bort. I min värld är det inte på något sätt mindre synd om dem. Självklart ligger NYC närmare mitt hjärta (med tanke att jag föddes med Manhattans skyline, inklusive Twin Towers), det är inget jag skäms över. Samma som att massakern i Norge känns mer än en långt ifrån ens egna vardag. Men i min värld så kommer vi ihåg hur allt gick åt helvete efter det här. Att det är så fruktansvärt symboliskt för så fruktansvärt mycket mer än man egentligen kan förstå. I min värld är det helt naturligt att man just idag enbart fokuserar på det som hände just den 11e september, och inte vad som hände sen.
Jag får inte ord på hur jag egentligen tänker, så mer skriver jag inte.
Men just idag tänker jag minnas alla offer i USA.
Lycka
Ikväll var det ju dags för den konstiga inflyttningsfesten som vi inte visste vem den tillhörde... Vet inte om jag egentligen skrivit om det innan, men jag och mina bästa tjejkompisar fick alla ett mail från hemlig avsändare om att denna skulle flytta in i en ny lägenhet och att vi var bjudna på inflyttningsfest med att den flyttandes identitet inte skulle avslöjas förrän på självaste festen.
Vi har lite smått fått gråa hår över det här eftersom vi var så sjukt nyfikna. Vi hoppades alla av hela våra själar att det var självaste en utav tjejerna i vårat tjejgäng som äntligen skulle flytta hem hit igen från nollåttaland med make och barn, men vågade inte riktigt tro att det var så väl.
Idag när jag duschade inför festen stod jag verkligen och tänkte "det är inte C! Det är inte C! DET ÄR INTE C!!!!!" för att försöka få till någon annan känsla så jag skulle slippa bli DÖDSBESVIKEN om det nu inte var de som flyttade.
Men snacka om att lyckan var gjord gånger en miljon när det visar sig att det visst är dem! Åh!!! Det var det bästa som hänt på sjukt länge. Och nu känns det ännu mer sepe att behöva sätta sig i bilen o köra till Linköping imorn igen. Jag vill ju vara hemma med mina fabulöst fina vänner. :(
Men nu deppar vi inte, och surar inte heller (vilket hade varit sjukt befogat då västtrafik är SÄMST). Utan nu somnar vi med ett fantastiskt leende på läpparna över att min fina C och hennes fina familj bor på rätt sida landet igen. :)
Woohoo!!!!!!!!! :D
Vi har lite smått fått gråa hår över det här eftersom vi var så sjukt nyfikna. Vi hoppades alla av hela våra själar att det var självaste en utav tjejerna i vårat tjejgäng som äntligen skulle flytta hem hit igen från nollåttaland med make och barn, men vågade inte riktigt tro att det var så väl.
Idag när jag duschade inför festen stod jag verkligen och tänkte "det är inte C! Det är inte C! DET ÄR INTE C!!!!!" för att försöka få till någon annan känsla så jag skulle slippa bli DÖDSBESVIKEN om det nu inte var de som flyttade.
Men snacka om att lyckan var gjord gånger en miljon när det visar sig att det visst är dem! Åh!!! Det var det bästa som hänt på sjukt länge. Och nu känns det ännu mer sepe att behöva sätta sig i bilen o köra till Linköping imorn igen. Jag vill ju vara hemma med mina fabulöst fina vänner. :(
Men nu deppar vi inte, och surar inte heller (vilket hade varit sjukt befogat då västtrafik är SÄMST). Utan nu somnar vi med ett fantastiskt leende på läpparna över att min fina C och hennes fina familj bor på rätt sida landet igen. :)
Woohoo!!!!!!!!! :D
Ännu en tävling!
Hittade en bloggtävling där man kunde vinna en OnePiece. Dom verkar grymt sköna så varför inte? Fast det känns lite konstigt att kalla det tävling, för egentligen handlar det väl ändå oftast om utlottningar? :D
Om ni vill tävla så kika in hos Louise och följ instruktionerna! :)
Om ni vill tävla så kika in hos Louise och följ instruktionerna! :)
Kenya + pyssel = sant
I måndags satt jag ganska så länge och försökte välja ut 100 stycken bilder från Kenya att skicka efter på gratis framkallnings hos fuji. Och snacka om att lyckan var gjord när bilderna låg i brevlådan redan idag! Woohoo! Så det blev en del beslutsångest innan jag valde ut de som skulle få ta plats i ramen jag köpte på IKEA häromveckan där 15 bilder får plats. Och nu ikväll när jag kommit hem från bion fixade jag iordning det hela och jag är sååå nöjd! Inte för att skryta men mina bilder blev verkligen sjukt bra. :D
Jag har även två mindre ramar, samma serie, där 6 bilder får plats. Ska bara komma på hur jag ska hänga dem eftersom min ursprungliga tanke inte riktigt funkar... Och så ska denna hängas också, blev lite för sent för att spika och lika bra är nog det eftersom jag måste komma på hur tusan jag ska lyckas hänga skiten i jämnhöjd med tavlan som redan hänger... :P
Jag har även två mindre ramar, samma serie, där 6 bilder får plats. Ska bara komma på hur jag ska hänga dem eftersom min ursprungliga tanke inte riktigt funkar... Och så ska denna hängas också, blev lite för sent för att spika och lika bra är nog det eftersom jag måste komma på hur tusan jag ska lyckas hänga skiten i jämnhöjd med tavlan som redan hänger... :P
Kenya- du fattas mig!
Med din otroliga storhet och skönhet stal du mitt hjärta.
Med din otroliga storhet och skönhet stal du mitt hjärta.
Uppifrån från vänster: Hyena i Amboseli, elefant i Amboseli, vårtsvin i Hell's Gate, babianer i Amboseli, thompson gasell i Masai Mara, markatta utanför Nakuru, noshörningar i Nakuru, flodhästar i Masai Mara, krontranor och gepard i Masai Mara, giraffer i Masai Mara, elefant i Amboseli, giraff i Hell's Gate, lejon i Masai Mara, zebror i Nakuru och buffel även den i Nakuru.
En ko, mitt kungarike för en ko!
Igår fick vi äntligen åka ut till Vreta för att få en första introduktion till djuren vi kommer göra en del av vårat större projekt som vi gör i de två etologikurserna vi läser parallellt nu. Min grupp har som jag tidigare skrivit fått stereotypa beteenden på våran lott, något som jag tycker är jätteintressant. Stereotypierna gav oss även de uppbundna mjölkkorna de har på Vreta och då blir det framförallt att kika på tungrullning som är den stora stereotypin bland kor. Sen ska vi även kika på elefanterna på Kolmården, men det blir en senare grej. ;)
I alla fall så fick vi hänga lite med våra kor igår, lära känna våra studieobjekt och få fundera över vad vi ska göra och hur. Det kändes som en bra första kik på det hela och vi fick nog ganska bra koll på vad vi vill göra men det behövs fortfarande väldigt mycket tanke för att faktiskt komma fram till vad vi ska göra rent konkret. Men de stora dragen har vi fixade.
Det var helt underbart att stå där bland fantastiskt fina djur, som tyvärr då behöver stå uppbundna. Ett system jag inte håller med om och som jag själv inte anser borde vara OK rent djurskyddsmässigt. Men men. Vi ställde oss två och två vid varsin kortsida av längan och kikade en stund. Underbart nog så hamnade jag vid änden med de två väldigt sociala korna, som var väldigt intresserade av vad vi höll på med och ville både pussas och kela en hel del. När jag började i Skara var jag ganska rädd för kor, för jag kunde absolut ingenting om dem och kunde inte riktigt läsa dem. Det är dessutom väldigt stora djur med hårda huvuden och rejäla ben att sparka med. :P Att gå runt i en lösdrift kan jag fortfarande tycka är lite småläskigt, men inte lika läskigt som förr. ;) Kor är verkligen fantastiska djur och det ska bli riktigt kul att få hänga med dem under en veckas tid, trots att både hår och kläder luktar rejält med ko efteråt, duschen får helt enkelt användas flitigt och tvätthögen få växa lite. :)
I alla fall så fick vi hänga lite med våra kor igår, lära känna våra studieobjekt och få fundera över vad vi ska göra och hur. Det kändes som en bra första kik på det hela och vi fick nog ganska bra koll på vad vi vill göra men det behövs fortfarande väldigt mycket tanke för att faktiskt komma fram till vad vi ska göra rent konkret. Men de stora dragen har vi fixade.
Det var helt underbart att stå där bland fantastiskt fina djur, som tyvärr då behöver stå uppbundna. Ett system jag inte håller med om och som jag själv inte anser borde vara OK rent djurskyddsmässigt. Men men. Vi ställde oss två och två vid varsin kortsida av längan och kikade en stund. Underbart nog så hamnade jag vid änden med de två väldigt sociala korna, som var väldigt intresserade av vad vi höll på med och ville både pussas och kela en hel del. När jag började i Skara var jag ganska rädd för kor, för jag kunde absolut ingenting om dem och kunde inte riktigt läsa dem. Det är dessutom väldigt stora djur med hårda huvuden och rejäla ben att sparka med. :P Att gå runt i en lösdrift kan jag fortfarande tycka är lite småläskigt, men inte lika läskigt som förr. ;) Kor är verkligen fantastiska djur och det ska bli riktigt kul att få hänga med dem under en veckas tid, trots att både hår och kläder luktar rejält med ko efteråt, duschen får helt enkelt användas flitigt och tvätthögen få växa lite. :)
Min underbart fina kompis
