Det som idag hände på Kolmården är en ofattbar och fruktansvärd tragedi. Och det på fler plan än att en helt fantastisk och underbar tjej mist sitt liv. Hur förstår man en sånhär grej? För bara några månader sedan tog denna tjej med mig och min klass in i samma varghägn och det var en av de absolut häftigaste upplevelserna i mitt liv. Hon älskade sina vargar och jag kan inte förstå hur detta kan ha hänt.

Det spekuleras så mycket och det var riktigt jobbigt att ta sig igenom Aftonbladets alla inlägg om det hela. Men jag kände att jag vill vara förberedd imorgon om besökare skulle undra och fråga saker om det hela. Vissa spekulationer var så konstiga att ja. Jag vet inte.

Det är så fruktansvärt sorgligt och min själ värker för alla som är inblandade eller påverkade av detta. Det finns verkligen inga ord för hur hemskt det är.

...men kommer aldrig till dörren sägs det. Men vad spelar det för roll om den kommer till dörren när den springer fort som fan o försvinner bort i tomma intet? :P

Är hyfsat skitslut hela tiden efter jag kommer hem från min lilla djurpark. Vilket är lite konstigt eftersom jag inte gör så mycket där, eller jo det gör jag ju, men inget fysiskt direkt. :P Det är i alla fall hemskt kul att hänga med djuren hela dagarna. Snacka om att man känner sig lyckligt lottad!

Igår när jag kom var det inga besökare som hunnit till där jag skulle börja för dagen, inne hos alla får, getter, alpackor o allt vad det är. Så jag strosade runt lite o hälsade på alla mina finisar. En av getterna kom fram och ville bli kliad så det var ju bara o göra. ;) Hennes killing bestämde sig för att passa på att käka upp min kofta under tiden, vilket också kändes helt ok faktiskt. ;) Killingarna är 2½ vecka gamla och så fruktansvärt gudomligt söta att man dör lite varje gång man ser dem. :P

En stund senare satt jag på en stock och så kom 3 små killingar och hoppade upp på stocken för att busa till det lite. Haha. Såååååå söta!

Då har jag sovit första natten i sommarlägenheten. Det känns hur skumt som helst tycker jag när man flyttar in på nya ställen. Men so far so good och jag sov ändå ganska bra inatt... Vaknade med ett ryck och tänkte att varför har klockan inte ringt än men eftersom det var mer än 2 timmar kvar tills den skulle ringa somnade jag om istället... ;)

Sen har jag lite nojja över var jag ska parkera. Det finns parkering här på husets tomt, men egentligen kanske bara 3 platser, och det är 4 lägenheter. Vet inte hur många av de andra som har bil men igår var det först en, o sen en annan bil parkerad här... Har ingen aning om ifall de brukar ha bestämda platser eller om man parkerar där det finns plats... Nåja... Jag parkerade där det fanns plats o så får jag väl hoppas på att någon säger något om jag gör fel. :P

Det är SJUKT gött i all fall att bo så nära djurparken. På måndag har jag möte med min handledare 8:30, men i normalläget börjar jag aldrig före 10 för då öppnar parken. Och jag behöver alltid ge det någon minut så att besökarna hinner komma bort till mina djurs del. Sååå skönt för en nattmänniska som jag!

Snart börjar det! Allvaret med exjobbet. ;) Jag har varit uppe o obsat några pass hittills men imorgon börjar jag nog på mer allvar med det hela. Sen på lördag får jag nyckeln till lägenheten så efter det är det fullt ös som gäller fram till midsommar så att jag får lite data insamlat såhär i pre-högsäsongstider.

Hittills har vädret inte alls samarbetat med mig dom dagarna jag kunnat åka upp, förutom en dag förstås då det var finfint, men det var första pilotdagen så det hjälpte mig inte så mycket tyvärr.

Det känns i alla fall som att det kan bli en riktigt suverän sommar det här. För oavsett vilket så får jag hänga med en massa fina fina fina djur hela dagarna. Och när jag har en paus så kan jag ta en snabbis runt i parken och kika på andra superfina djur. Det är liksom inte dumt nånstans.

På tisdag sänds det allra sista avsnittet av Desperate Housewives här i Sverige. Då antar jag att säcken knyts ihop. Det enda jag vet om avsnittet är vad som skrivs i artiklarna idag. Men jag visste det redan. Jag har tänkt hela den här sista säsongen att det är lite för nära verkligheten. Mrs McCluskey är riktigt sjuk i cancer, och det var även Kathy. Hon hade länge kämpat med sin cancer, men tänkte inte ge upp i första taget. Förra året, i februari, visade hon glatt upp en tischa hon köpt "Cancer picked the wrong bitch to fuck with" stod det på den. Så typiskt henne. :)

Då, i februari förra året, var första gången jag träffade henne. Hemma hos henne när vi förberedde för min tränares dotters 15årsfest. Jag fick några DHvattenflaskor signerade och när hon råkade dricka ur en av de signerade flaskorna istället för sin egna så skojjade hon om att den nu kunde säljas dyrt på E-bay... :P

I julas träffades vi flera gånger i stallet, hon hade nyligen köpt sig en unghäst. Vi pratade om allt möjligt, hennes hund som hon adopterat från ett shelter, att elefanter inte bör hållas i fångenskap, att det är lite långt för mig att åka från Sverige för att rida... En dag när hon kom var jag mitt uppe i en lektion på Monet, hon kände inte igen Monet för hon tyckte hon såg så annorlunda ut jämfört med när andra elever red henne.. :P

Nej jag får nog vänta med sista avsnittet av DH. Även om vi faktiskt inte var mer än bekanta så är det på tok för nära. Och jag kan inte förstå hur hon själv orkade spela in sista säsongen. Eller om det fungerade som terapi för henne?

Det går distanskurs om dinosaurier på Stockholms Universitet som en klasskamrat ska läsa nu i sommar. Jag blev nästan lite sugen! Jag kan i princip ingenting om dinosaurier och lära sig nya saker är ju alltid kul. Eller? Verkar vara en ganska chill kurs om man gör det man ska när man ska göra det.

Fast frågan är väl om jag faktiskt VILL lära mig mer om just dinosaurier?

Åh! nu på morgonen (eller ja, förmiddag säkert för några av er ;) ) så kurrade min mage! En sån lycka efter ett par dagars total brist på hunger!

Tänk att så små saker kan göra en så lycklig! ;)

Åkte hit till Linkan ganska sent igår. Var inte alls sugen som vanligt så det drog ut på tiden som bara tusan. Bland annat åkte jag ner till sjön en stund på eftermiddagen för att slippa packa... Hemskt mysigt och jag kände att den där lägenheten i stan kanske inte är det man bör drömma om ändå? För hur gött är det inte att ha en dryg kilometer till en enslig klippstrand vid en stor fin sjö? Eller ja, enslig o enslig. Men tillräckligt enslig för att man inte måste trängas med andra, även om man kan tänkas behöva ta en mindre bra klippa, lite längre bort.

Mina planer på att åka hem relativt tidigt idag gick i stöpet. En stund efter att jag kommit hem igår började jag får rejäla kramper i magen. Men varför inte avsluta en finfin vecka med lite matförgiftning?

Börjar må bättre, hade lite lite lite pulver kvar till risgröt (bebisgröt) så det åt jag med lite äppelmos en stund sen med gott resultat. Eller ja. Bättre mådde jag inte av det, men inte sämre heller så det får väl räknas som gott resultat. Börjar nääästan känna några små embryon till småhunger igen nu. Skönt. Mamma skulle iväg o handla så hon fick köpa lite proviva och mer gröt. :P Lär väl bli min mat för dagen helt enkelt.

Så surt att inte orka göra annat än ligga inne på sängen när vädret är så jävla gött. Sitta nere vid sjön hade ju inte vart fel en dag som denna. Och så nya yogamattan som skulle invigas och joggpasset som skulle joggas. Nåja. Angående utebliven träning så får jag trösta mig med att kaloriintaget inte är dödshögt idag... :P

Tog ett par bilder i fredags när jag var och sa hej till finaste Corro. Finaste gulisen! Passade på att borsta bort lite päls på honom också. När en fällande fjörd inte är en del av ens vardag blir det riktigt roligt att få ge sig på pälskaoset. ;)

Jo det här inlägget kommer fortsätta där jag skrev sist. Då jag trivts så bra i Linköping och kände att jag kanske inte riktigt ville flytta där ifrån ändå. Men nu när jag faktiskt ska åka upp igen imorgon, så har jag verkligen ingen som helst lust att göra det och blotta tanken ger mig lite lätt jätteångest. Gött? Men ja. Får se hur det känns när man väl är där uppe.

Helgen har i alla fall varit rätt så fin. Jag har promenerat långt, joggat, ätit rätt så gott, träffat "min" fina gamla fjörd, träffat fina vänner och ja, haft det bra helt enkelt. Jag har till och med börjat skriva lite på min metoddel till exjobbet, eller skriva rent så gott det går hur vi tänkt så att jag har det väldigt tydligt inför pilotstudierna. Fick en idé också om att ta med ytterligare en art, eftersom de ändå kommer dela hägn med drillerna. Vore kul tror jag! :D

Nu ska jag nog drömma vidare om en lägenhet inne i Göteborg. Tänk så fint det vore.....

Jag hade ju i princip bestämt mig för att flytta hem igen efter sommaren när jag är klar i Eskilstuna eftersom det inte fanns någon mening med att tvinga kvar mig där i Linkan längre då, inte förrän till våren då det är lite träffar på vår sista kurs som mest går ut på att göra klart exjobbet med allt som hör där till (posters osv).

Jag hade ju inte 100% bestämt mig, men var ganska säker. Men sen dess så har jag trivts så väldigt bra där borta. Jag har inte alls känt att jag måste därifrån till varje pris och har faktiskt velat stanna lite längre när jag planerat att åka hem hit till Alingsås. Så himla typiskt för nu vet jag inte hur jag ska göra längre! :D

Sitta här hemma kanske inte är så kul heller, eftersom mina vänner på den här sidan jobbar o har sig kommer det ändå inte bli så mycket tid till att träffas under veckorna och hur lätt kommer det vara med skrivmotivationen när jag inte har klasskamrater och skolan att sätta mig i och skriva?

Nä det blir till att fundera vidare helt klart....

Igår dog min bonusmormor, hon som var gift med min morfar minst så länge jag kan minnas (jag vet faktiskt inte när de gifte sig), hon som alltid var mormor R. Den tokiga lilla sydstatsbaptisten, uppvuxen på ett bomullsplantage. Hon var gammal, dement och mådde inte bra. Hon var visserligen inte redo att dö, men å andra sidan ville hon leva ca 200 år till för att få vara med om fler häftiga uppfinningar här i världen, så redo skulle hon nog aldrig bli. Men det var ändå hennes tid, hon behövde få slippa vara döende.

Lilla mormor R, som förundrat tittade på mig när jag berättade om att jag hade vänner som var veganer (hon hade svårt att förstå att jag inte åt NÅGOT kött när jag var vegetarian och lagade kycklingrätter till mig hela tiden) och frågade mig varför de (veganerna) trodde att Gud satt djur på jorden? :D

Vila i frid älskade lilla mormor R.
Du finns med oss i våra hjärtan för evigt.

Efter två dagar på Parken Zoo med planering inför exjobbet är jag mer eller mindre redo att sätta igång med pilotstudierna. Det är lite blandade känslor: lite lätt overkligt, läskigt, jobbigt, skittrist men mest bara så jäkla roligt! Min handledare är inspirerad vilket gör mig än mer inspirerad! Gött! Vet inte riktigt när jag ska dra igång med piloten, men jag kommer köra igång så smått nu i maj i alla fall så att jag hinner få in data från början av säsongen innan det blir högsäsong också. Kul kul kul!

Vi fick en hel del tid till att bara hänga i parken vilket var roligt. Få lära känna inte bara parken utan lite utav djuren också. Det finns väldigt många fina djur och spännande arter. Något jag gillar är såklart bevarandetänket, att det är ett tydligt syfte för parken. Så om ni gillar djurparker och har vägarna förbi Eskilstuna och inte har något bättre för er så kika in vettja! (Kolla först om jag är där, så att man kan säga hej.. ;) )

Mina nya favoriter blev en art jag inte ska jobba med, men som ska bo brevid "min" ena art så jag kommer få kika mycket på dem ändå. ;) De var så himla charmiga och började genom att bli superintresserade av mitt lila paraply, sen föll jag! ;) Så himla söta och har världens coolaste stortår! Och så knorrar dom så sött att man nästan dör lite.

I lördags hade en kompis och två av hennes vänner en gemensam 30årsfest. Mina finisar L&F lejde bort sin dotter hela helgen till dotterns farföräldrar så de bjöd in till B&B hos dem för mig. ;) Åkte dit för en liten fördrink och de hade gått all in och bäddat fint åt mig o allt! :D

En till kompis slöt upp o drack fördrink med oss, som var sjukt god med rom och passionsfrukt! Slurp! Innan vi gick upp mot Majorna och festen. Festen var hemskt trevlig, dock var jag lite sömnig efter för lite sömn, och råkade dessutom äta för mycket mat o dricka lite för mycket kaffe.. Och kanske en minicupcake för mycket... :o Så när ett relativt stort gäng från festen skulle gå vidare till Pustervik så hakade jag på, men var inte så pepp... Men när man både slipper kö och slipper betala 200:- i inträde så tackar man inte nej utan går snällt med och kikar in de renoverade lokalerna. Tyckte lite synd om några i den relativt långa kön som gav oss lite uppgivna blickar när nästan 20 pers fick gå före haha, men men, så är det ibland när man känner rätt folk. ;)

Nostalgi på hög nivå från DJn så några låtar skrålade jag med i innan jag tog Ls nycklar och traskade hem till dem. Låtsades att jag faktiskt bodde där mitt i stan och åh vad jag önskar att jag faktiskt gjorde det också. Tänk så fint att ha så nära till allt! Känns dock hyfsat jätteavlägset att jag någonsin skulle kunna fixa mig en lägenhet där inne, men men.

Mitt värdpar stövlade in ett par timmar efter mig men då låg jag såg gott i sängen att jag inte gick upp o sa hej. Haha. Väntade till morgonen istället då jag hör att frukosten förbereds ute i köket. Sån jäkla lyx så det finns inte!!! :D


Sen chillade vi med filmer o sånt, och massa onyttigheter... Ok lite extremt kanske men vafan... ;)

Två dagar i rad har jag fått rida! Helt underbart!!! Speciellt som det har varit på superfina hästar som gått riktigt bra. :) Åh vad jag vill komma igång på allvar igen nu!

Igår fick jag sitta på finaste Piri som först kändes rätt stum i kroppen, men i alla fall inte springig eller med nacken ihopdragen, så det gick att lösa ändå. Även om jag tyckte att jag fick honom okej i formen o så, så tyckte jag fortfarande att den stumma känslan i kroppen fanns kvar, men efter en galoppökning så tog han i som fan och det hela släppte och jag fick en rätt så ljuvlig känsla. ;) Jobbade mest med galoppen eftersom det är där jag kan göra mest på egen hand, speciellt nu när jag ridit så lite. Det roliga var att jag kunde samla ihop honom ganska mycket, men där ändå reglera formen (vilket på honom i princip alltid betyder länga ut nacken ;) ). Så himla härligt! Och Piri var så himla glad och frustade ikapp med sig själv med fladdrande små öron. Åh min finaste häst! :)

Idag skulle jag ridit honom igen, men eftersom en annan häst blivit ofräsch behövde Piri hoppa in på dressyrtävlingen de hade för lektionsryttare igår, varpå han behövde gå ett pass mindre idag, varpå jag fick rida en annan häst! Dock fick jag kronprinsen Peppe så det var ju ganska lugnt ändå det. :)

Fick ta över efter hon som rider honom i dressyrspecialen och hon tyckte att passet gåt åt skogen så det var ju bra att jag skulle sitta upp.. Haha.. :P Vi kom dock överens om vart skåpet skulle stå hyfsat snabbt så jag tror hon var lite väl hård mot sig själv. ;)

Han är också en sån som gärna kortar upp sin långa hals och krullar ihop sig lite snyggt, så det är ett ständigt jobb med att få fram näsan, ut med halsen, ner med nacken och upp med ryggen. Puh. :P Funkade dock bra och överlag lyssnade han finfint och verkade nöjd med att hitta rätt. Blev lite disträ när den nya lektionshästen kom in med en av de yngre tjejerna för dagens motion. Snygg tjej verkade han tycka, för han kan sura rätt bra på de andra hästarna men här var det mer spänna till sig o vilja visa sig på styva linan som gällde. Haha, goa lilla hästen! :)

Efter en del galoppjobb fick jag en så jäkla fin trav att jag nästan glömde bort att det var jobbigt att sitta ner. Mina ridmuskler är ju numera obefintliga vilket är lite synd med tanke på vilka magmuskler jag byggde upp genom att rida Fia och sen Piri. Men men, de kommer väl tillbaka nångång. ;) Men det är en sjukt härligt känsla när man känner att hästen är inom hjälperna och man på en lättkrullad häst som gärna släpper bettet nästan blir lite åt det tyngre hållet i handen istället, helt jämnt i bägge händer också. :) Mot slutet började vi bli lite trötta (läs: jag blev för trött för att orka hålla ordning på mig själv och därmed ihop honom :P ) men innan det hann vi med några rätt så bra övergångar trav-galopp-trav. Gött! Han är en så himla trevlig häst och även om Piri alltid kommer komma först så är han verkligen en värdig tvåa. Så mysig, arbetsvillig och superhärlig på alla sätt o vis. Glädjespridare helt enkelt. :)

Sen när vi (jag och de två yngre tjejerna som var kvar) står o putsar av våra saker så är de så himla söta och ger mig så fint beröm att jag nästan blev alldeles rörd. De är så himla goa! Och vilket finfint sätt att avsluta en finfin vecka, måste jag säga. :)

Jag har haft en finfin vecka här i Linköping. Jag hade lite ågren över om jag skulle åka hem till Valborg eller vara kvar här, och är väldigt glad över att jag valde att vara kvar, för hela veckan har blivit super. Fast, hur svårt är det att trivas när schemat är lagom tomt och vädret super?

Valborg bestod av firande på Liustudentvis, dvs med skumpa (och annat) på en gräsmatta i Trädgårdsföreningen. Några hundra studenter, superfin stämning och alldeles superhärligt! Dagen efter tog jag, en klasskompis och grannen min med oss en bunt artiklar, köpte kaffe och la oss i en annan park o läste. Mest pratade vi om allt o inget, men lite läste vi i alla fall. Hemskt trevligt det med.

Onsdagens väder var super det med och bestod för min del av fika med Fridus på dagen och sen en snabbträff med Aggan som var på genomresa. Vi hann gå till Bosses o köpa den godaste glassen ever innan hennes tåg gick. Dunderfint det med kan man säga!

Igår skulle jag egentligen åka hem, men efter ett härligt yogapass här hemma som var hur gött som helst, så blev jag övertalad att stanna kvar här i stan för att dricka öl på nån grej vid skolan. Men väl där var kön så lång att det var fånigt, så vi ändrade planerna och cyklade ner på stan, köpte oss några öl, och så vidare till Trädgårdsföreningen igen. Fint det!

Där blev det dock lite drama en sväng, tittade bort mot ett lusthus och såg plötsligt att det låg en man på bron ut till den. Höll lite koll i några minuter innan jag + granne gick bort för att kika hur det var med honom. Så fort vi kom dit såg vi att det låg lite blod under huvudet på honom så jag ringde 112 med en gång medan vi försökte få kontakt med honom o så. Han svarade ibland men inte direkt mycket. Andades dock lugnt och hade lagt sig själv i stabilt sidoläge. :P Medan jag pratade med 112 kom ett par förbi och killen kom upp för att hjälpa till. Visade sig att han var ATläkare så det var ju grymt bra. :) Ambulansen kom och de tog över och förhoppningsvis slutade det hela på ett bra vis för mannen och att det inte var allvarligare än att han druckit för mycket och trillat (kändes som att han var a-lagare men vad vet man, och det betyder ju inte att han inte har andra sjukdomar som ligger där eller att han drabbades av något annat).

Jag undrar lite hur många som såg mannen men som valde att ingenting göra. ATkillen såg jag att så fort han såg oss så bestämde han sig för att komma o hjälpa till, men det är väl en egenskap man hoppas att läkare har. Men alla andra? Om man inte vill gå fram o kolla så kan man väl i alla fall gå tillräckligt nära för att se om personen andas och ringa 112? Eller? Nu har jag ju dock ingen aning om hur länge mannen legat där han låg. Jag märkte ju honom bara hux flux. Han kanske precis lagt sig och att ingen annan hann reagera. Vad vet jag. Men ändå.

Kvällen fortsatte i alla fall på ett ypperligt vis och jag är supernöjd med att jag var kvar här i Linköping. Typiskt att man för första gången trivs som bara tusan här, när man precis bestämt sig för att man nog ska flytta härifrån i höst. Fast som jag skrev i början, hur lätt är det inte att trivas när allt är fab? :)

Dessutom kommer jag förhoppningsvis kunna dra igång så smått med mitt exjobb i nästa vecka. :) Jag och den andra tjejen som ska göra på Parken skulle upp ons-fre, men igår fick vi tyvärr mail om att det kanske kom lite saker emellan. Såklart. Men jag hoppas hoppas! :)

Har åkt en sväng tor till Eskilstuna idag för att kika på lägenheten jag ska få hyra och träffa de som bor där. Himla mysig lägenhet, en såndär man absolut skulle kunna tänka sig att bo i på riktigt. Men så blir det ju inte! En sommar är dock inte fy skam. Ca hälften av tiden ska jag dela lägenheten med en som gick året under mig i Skara, som ska sommarjobba på Parken. Tror det blir super, men känns lite udda. :D Hon var min nolla när hon började och jag tror inte att någon någonsin skulle gissat att vi skulle bo ihop en sväng. ;)

Nu när allt känns skitbra med lägenheten så är jag så himla pepp på att få komma igång med mitt exjobb. Jag vill göra det och jag vill göra det bra! Jag är så otroligt glad över att jag får chansen att jobba i ett helt år med ett ämne jag verkligen brinner för. Gött som fan!

Sen hoppas jag att jag lyckas pussla ihop livet så att jag får lite sommar också. Men det ska nog gå tror jag nog. Where there's a will, there's a way!

Idag var en crapdag, som dock fick en hemskt trevlig eftermiddag och kväll, men ändå en crapdag. Börjar med att jag går upp för att försöka fixa kentbiljett till deras extraspelningar, men då var ticnet trasigt och biljettsläppet framskjutet till onsdag. Sen fortsatte det med att jag får skälla lite på min skola över att deras rutiner suger pung rent ut sagt. Vi ska lämna in ett papper för att söka exjobbskursen, och mitt papper som lämnades in för ganska längesen är antingen någonstans, eller borttappat, men det finns ingen möjlighet för mig att ta reda på det. Så jag får lämna in en ny blankett och hoppas att det går bättre nu. När jag gjort det skällde jag lite till och fick faktiskt ett lite bättre svar den här gången. Jävla sopor är vad dom är.

Ytterligare rolighet var en grej som tog mitt hjärta och högg i det. Jag har kunnat låtsas som att mina osäkerheter inte finns i ganska många år nu. Som att jag inte alls fortfarande är fucked up över saker som hände för 10-12-15 år sedan. Tiden läker inte alla sår, utan det här kräver mer än bara tid. Problemet är att jag inte kan ta upp det. Inte med den jag egentligen skulle behöva ta det med. Det skulle förstöra alldeles för mycket som är för bra.

Kan man laga sig själv utan att konfrontera demonerna? Man kanske borde försöka ta reda på det. För den akuta paniken som infinner sig är inte dödsrolig och jag vet att den kommer dyka upp fler gånger om jag ska kunna komma vidare i livet.

Nåja.

Får se om jag orkar ta tag i dagens utlösande faktor eller inte. Jag borde men har ingen lust. Sen kan vi ta tag i det riktiga problemet. Slapp i alla fall tänka på det ett tag genom en kort sväng på stan, ta passfoton så jag kan förnya mitt amerikanska pass, finfika och sen bio. Så vi får nog välja att fokusera på tiden 16-22 idag tror jag, för den biten var bra! :)