Okej jag tycker nog faktiskt att våran planering är helt OK. Det verkar som att det lugnat sig på Disneyland så vi ska dit som planerat imorn, vi får hoppas på det bästa och vässa armbågarna helt enkelt och dessutom skippa våran långa frukost på IHOP.

Vi bokade också hotellet i Vegas igår. Bara för att inse att vägen dit vart avstängd en sväng igår pga is och snö. Det ska regna här med början imornkväll, och i Vegas på måndag, vilket mycket väl kan innebära mer snö i bergen, som måste köras igenom för att komma till o från Vegas... Vilket kan innebära avstängd väg. Känns liiiite läskigt sådär men vi får väl hålla koll och hoppas på det bästa där med. :P

Våran planerade tur till Grand Canyon får vi nog dock skippa helt. Det ska snöa där, och igen, snö innebär ofta avstängda vägar. Och även om de brukar få ordning på vägarna rätt fort där så är det en för lång dag för att hinna sitta fast nånstans. Det är precis så man hinner vegas- grand canyon- vegas på en dag och att bli fast mitt ute i öknen en iskall natt i bilen känns inte som en superbra idé. Dessutom ser man ändå inget av GC om det snöar mycket just när man är där...

Läste en rolig grej på ett reseforum dock, nån som åkt dit på vintern och längst upp så var det runt 0an, men de hikade ner ändå o tältade längst ner, där det var ca 25. :D

Jag borde egentligen lägga in lite bilder på datorn och skriva lite om våran sightseeing tur som gick via Pacific Coast Highway genom Malibu ner till Venice via Santa Monica, sen tillbaka till Santa Monica för pierbesök och sen in till Beverly Hills med Rodeo Drive och Beverly Wilshire för att sedan avslutas i Hollywood med turistfotande av skylten, stjärnor på walk of fame och handavtrycken utanför chinese theater såklart. Men jag har ingen lust. ;)

Eftersom Maries kompis som är här vill till både Disneyland och Vegas, och Marie tagit ledigt de första dagarna i januari, så tänkte vi att vi tar Disney den 1a som vi brukar, och sen Vegas 2-4e. Och egentligen fanns det inget annat sätt att göra det på om vi skulle hinna med bägge eftersom Marie jobbar nu i mellandagarna. Men så först kom jag på problem nummer 1. Nyår är i år på en helg, alltså har folk mer ledigt än de brukar, eftersom folk annars i regel bara har ledigt den 1a, så bor man inte i närheten så hinner man inte åka till Disneyland över dagen den 1a, vilket innebär att det är en ganska bra dag att åka med inte alltför mycket folk för att vara röd dag. I år har folk dock en dag extra på sig, i och med att de är lediga lör-sön, och i vissa fall fredagen också... Men så kände vi att äh, det får gå ändå!

Sen kommer Marie till jobbet efter 3 dagars julledigt och en sjukdag och inser att hon inte alls fått ledigt de första januaridagarna vilket hennes chef sagt att hon skulle fixa. Ingen superpanik över det dock för det borde gå att byta/ge bort de passen till extrapersonalen som gärna jobbar fler timmar.

Sen ligger jag i sängen och kollar twitter och ser att både Disneyland och California Adventure var fullt igår. Idag inser vi att det är lika illa idag, trots att det regnar där nere!!! Det bådar INTE gott inför den 1a. Om det är fullt så att de alltså inte släpper in fler folk så är det INTE kul att vara där. 3 timmars kö till en enda attraktion är liksom inte roligt. Och vi kan egentligen inte riktigt byta på det så att vi åker till Vegas 1-3e och Disney den 4e, eftersom kompisen ska hem den 5e och måste vara på flygplatsen rätt så jättetidigt. Hem från Disney kommer man inte förrän vid 1-halv 2, efter ungefär 16 timmar till fots i parken, så den lösningen är inte direkt optimal.

Dessutom är det rätt så kallt i Vegas nu, inte för att det egentligen stör kanske, men jag hade ju tänkt ha en klänning jag inte kunnat använda än när vi festar där. Och det lär vara på tok för kallt för det! Boohoo! (ok, det här sista är bara gnäll för att jag ändå är igång o gnäller... ;) )


Nåja. Det löser väl sig.

Jag har egentligen inte alls tid att skriva något, för jag måste sooova så att jag dels blir frisk och dels orkar gå upp imorn. Först blir det frukost på IHOP (International House Of Pancakes) och sen sightseeing för hela slanten! Venice, Santa Monica, Beverly Hills, Hollywood och vem vet vad mer ska hinnas med, så det gäller att börja i tid! ;)

Tycker att blogg.se kunde ta o göra en iphoneapp så att jag kan blogga från mobilen, hade helt klart underlättat lite ibland. :P

Det är inte bara roliga saker som kommer med att bli länkad till från mycket större bloggar så att man själv får mycket trafik. Idag hade en väldigt trevlig och glad kommentar ploppat in om hur fruktansvärt dåligt jag rider och att jag inte är snäll mot hästar. Men om jag vill lära mig ett schysst sätt att rida så ska jag läsa avsändarens blogg.

Hahahaha. Japp! Världens bästa sätt att skaffa sig nya läsare. Eller inte. :D

Jag tar inte åt mig ett enda ord i kommentaren, men tänker knappast gå in och läsa på bloggen, som mycket väl skulle kunna vara intressant. Ibland undrar jag lite hur folk tänker...


God jul på er alla! :)
Min förkylning har blivit värre men idag är det "riktig" jul (juldagsjulen har alltid känts mer riktig än svenska julafton, jag vet inte varför...) så jag tänker inte hänga läpp för det! (Bara jag blir frisk snart och får träna.)

Här ligger jag på julaftonsmorgon och funderar över Sam, den ensamma hästen på djurhemmet. Jag hoppas av hela mitt hjärta att någon bestämmer sig för att den här julen är den julen de ger ett hemlöst djur ett hem, och att de väljer Sam. Men om så inte är fallet så har vi börjat smida lite fler planer för hur vi ska göra för att kunna adoptera honom. Tamara var jätterolig, jag behövde knappt ens nämna honom innan hon var helt med på noterna, haha. Hon menade på att gårdsägaren Jack är svag för gamla hästar som behöver ett nytt hem. Så det skulle troligtvis inte vara omöjligt nånstans att få själva stallhyran gratis och bara betala för foder, strö och mockning (om jag inte mockar själv). Och då blir det genast ungefär hälften så dyrt att hålla honom.

Men samtidigt så känns det inte helt 100 att adoptera en häst o veta att jag behöver avliva den när jag flyttar hem igen till sommaren. Även om det är en väldigt gammal häst som det enligt mig inte på något sätt skulle vara fel att avliva idag. Men ni förstår säkert hur jag menar?

Jag blev lite ledsen också när jag läste på hemsidan vad de skrivit om honom. Att han är en perfekt läromästare eftersom han är grymt snäll att rida, bomb-proof som de säger här. Jisses. Rida på den stackaren? Ok att låta ett litet barn åka runt på honom några varv. Men jag skulle inte vilja sätta många kg på den stackars ryggen. Åh lilla Sam. Vad jag vill att livet ska ordna sig för dig!!!

Var inne på djurhemmets hemsida idag för att visa bilden på en av "mina" katter... Men tänk att bilden var borta och så även katten! Det innebär (såvida inget hemskt hände och han blev pang boom jättesjuk och behövde avlivas akut) att han redan fått ett hem! :D

Förvånar mig inte alls med tanke på hur suuupersocial och underbar han var. Men åh vad härligt! :D

God jul söta kissemiss, hoppas att ditt nya hem är alldeles underbart! :)

Idag var det dags för mer volontärande på animal sheltern. Först fick vi lära oss städning av "valprummet" och sen efter den genomgången fick jag gå över till kattrummet och lära mig det och sen lära dom andra två när de var klara med valparna. Den underbart söta lilla kattungen hade redan fått ett hem tydligen, härligt! :)

Det är ju inga svåra saker att städa hos katterna, iaf inte idag då det egentligen bara var en katt som inte ville vara med o leka, men då hade ett par andra volontärer slutit upp och en ung kille fick äran att lyfta ut och in den katten. ;) För när man städar en bur så måste katten vara i en annan, så det är två lyft per katt. Vi får dock skippa en katt om vi inte känner oss trygga med just den. Jag började med de som verkade glada och där det stod på deras infolappar att de var väldigt goa, för att komma in i det, och sen flöt det faktiskt på riktigt bra. Ett par hade fått sina klor amputerade (*grrrrrrrr*) så då behövde man ju bara oroa sig för tänder och inte klor, vilket ändå kan vara skönt. :P

Fastnade för 3 goingar, varav en verkade lite skeptisk först men som sen när den väl blev klappad var en riktig kelgris. Långhårig, svart och lite norsk skogskattaktig i utseendet, dvs väldigt vacker så chanserna känns goda för ett nytt hem. :) Sen nån vanlig svart bondkattvariant som var VÄLDIGT intresserad av att få vara med o leka och kela. Störtskön personlighet och talade verkligen om för ALLA som kom in i rummet att "här är jag jag älskar människor kom o adoptera" så den lär också få ett hem snart. 3e katten jag fastnade för var en siames, fast mer långhårig än jag hade för mig att dom var. Riktigt vacker och helt underbart kelen den med, och intresserad och nyfiken. I och med rasen tror jag inte att den får några problem att hitta ett nytt hem heller. Och alla ska up for adoption nu i dagarna så jag hoppas på lyckliga slut för dem. :)

Sen tog jag och den yngre killen kort på de katter som inte hade några hemsidekort på sig än, och den korthårige svarta var så yster så det gick inte att ta kort på honom inne i buren, och utanför ville han såklart inte stå still och bara rymma.. Så tillslut fick jag hålla honom och jag är nog ganska nöjd med bilden tror jag... Kunde tyvärr inte kopiera och visa... ;)

Lite roligare volontärande idag ändå, men jag längtar efter att få göra mer för djuren, gå på promenader med hundar och så.. Även om kelet katterna fick idag medan man städade är otroligt välbehövt såklart... Sen fick jag även reda på att häststackarn Sam inte varit själv särskilt länge, så det känns ändå skönt. Men ändå viktigt att få honom därifrån. Hmmm.. får se hur vi lyckas lösa det hela. :)

Idag hade jag mitt andra pass med min personliga tränare. Enligt planen skulle vi gå på dom fria vikterna idag och lära mig några övningar som passar mig och som jag känner mig bekväm att fortsätta med även utan min PT, total nybörjare på fria vikter som jag är.

Men eftersom hon verkligen tagit till sig att jag behöver stärka upp min core så fick jag efter uppvärmningen köra en skitstor hög med situps på en situpsbänk.. Vad den kan tänkas kallas på svenska. :D Fick köra både raka och åt sidan och 3 omgångar på varje. Jävlar vad det brände till! Mina stackars magmuskler hade ju inte helt återhämtat sig från plankan sist, eller om det var mina hemmaplankor som gav dom lite extra ajaj... ;)

Sen gick vi på vikterna och körde bröst, axlar, rygg, biceps, triceps och lunges (totalt hjärnsläpp på det svenska ordet). Två sets av varje. Och det roliga här var att jag till andra omgången av allt kände mig mycket bättre, andra omgången gick överlag lättare och jag kände verkligen energin komma pumpande! Riktigt roligt och väldigt peppande måste jag säga. Sen blev det lite stretching och så var det passet slut och min tränare påminde mig om att pengarna vi lagt på dom här 3 sessionerna går att använda till nästa paket om man köper ett till. Och jag måste säga att jag är rejält sugen på ett paket med 5 pass till. Så jag funderar på det för det blir ett förjäkla bra pris, och då har man något som tvingar igång en efter jul o nyår också...

Men jag kanske ska vänta till onsdag innan jag bestämmer mig, för då kommer mördarpasset med bollar, bosuplattor o allt vad det är... Marie fick köra det passet idag och det jag såg av det såg INTE helt roande ut, och hon var verkligen helt död efteråt... :P

Våran säljare hade fixat så att Maries syster fick träna gratis en vecka nu, så vi ska nog gå på Zumba imorn när Marie ändå jobbar, och så hakar hon på igen på onsdag när vi har vårat 3e pass med våra tränare. Fan. Det är ju riktigt SKOJ att vara såhär träningspepp! ;)

Jag tänkte faktiskt köra ett eget bidrag i kampanjen #prataomdet. Det känns dock nästan lite dumt på snudd till hånfullt eller nåt. För ju mer jag tänker och funderar på det, desto säkrare blir jag på att jag faktiskt inte har något att prata om. Jag har aldrig gjort något jag faktiskt inte velat, jovisst har jag "ställt upp", men aldrig på ett sätt som inte kändes 100% ok. Visst kan jag ångra vissa inte så väl valda nätter, men det var ju för att jag dagen efter insåg att mitt val kanske inte var så väl valt, inte att jag kände mig tvungen att göra något jag inte för stunden faktiskt ville göra. Och det tänker jag då inte belasta någon kille som inte förtjänar det med.

Visst var ett av mina ex en sann jubelidiot, och visst tjatade han på en hel hög med otrevliga vis, men jag kan inte minnas något tillfälle då jag gav med mig och inte kände att det var ok. Ärren från det förhållandet ligger på ett HELT annat plan. Men visst är han en sån som det nog borde pratas om. Jag har bara inget att säga. Kanske har jag förträngt det, men jag tror inte det, jag tror bara att jag tack o lov faktiskt inte har något att prata om när det gäller honom som handlar om den här kampanjen.

Men det känns ändå viktigt att de som inte har något att prata om, pratar om det också. Så att folk ser att man inte MÅSTE ha sådana erfarenheter. Att det finns många tjejer och killar, kvinnor och män, som faktiskt visst respekterar ett nej. Dock tycker jag, att man måste uttala sitt nej (om man är i en position att man kan.. är man drogad kan man inte, om man har en kniv mot strupen vågar man nog inte, och det finns fler sådana situationer...), för ingen kan läsa tankar och var man med på det från början så kan ingen veta om man ångrar sig mitt i, förutom en själv. Dock blir det ju ett problem om man inte vågar säga sitt nej för att man är rädd för vad som händer då. Men att inte ge tjejen/killen chansen att respektera ens nej, ja det känns på något vis också respektlöst. Mot både en själv och den andra. Om det hade handlat om mig, och jag efteråt fått reda på att en kille ångrat sig mitt i men inte vågade säga nej, hade jag blivit otroligt ledsen och faktiskt även känt mig kränkt. Att jag aldrig fick chansen att visa att jag visst hade respekterat det.

Jag vet att just den biten kan vara jäkligt klurig. Men det är därför vi pratar om det, eller hur? :)

Sen så om man ändå var med på det, hela vägen, men ändå ångrar sig dagen efter, så är det helt okej också. Man behöver inte göra det till någon stor grej, eller försöka vrida det till att man gjorde något mot sin vilja bara för att på något sätt stilla sin egna ånger. Lär av dina misstag helt enkelt, men beskyll inte någon annan för att ha "tvingat" dig till något om du då, just precis då, faktiskt var med på noterna. Dåliga val gör vi alla i olika situationer på olika håll i livet. Och det behöver inte vara en större grej än så.


Kanske inte så intressant, men jag har iaf dragit mitt strå till #prataomdet.

I lördags var jag på introduktionen för nya volontärer på djurhemmet här i stan. Det är det stora djurhemmet som tar emot nästan alla djur som behöver tas omhand i våran storkommun, så de har det mesta där och ganska många av dem. Det var väl mest att gå igenom lite saker och sen få en rundvisning på stället. Inget jätteförvånande. man får egentligen inte göra något superskoj förrän man gjort sina första 20 timmar, för att visa att man är engagerad osv.

Men jag och en annan svenska + dotter bestämde oss för att ta tag i det hela med en gång så vi bestämde oss för att köra ett par timmar idag redan. Jag fick gå bort till den stackars ensamma hästen och borsta och umgås. Han var INTE road av att stå uppbunden borta vid sin box (som det dock är stängt till så han är aldrig där inne o kan inte gå in o ut själv) mer än en väldigt kort stund. Provade att inte ha honom bunden utan bara hålla i grimskaftet och det fungerade ytterligare en stund men sen började han bli lite uppspelt så jag tänkte att nä det känns inte bra... Så vi gick ut och gick några varv i en del av hagen innan jag släppte honom lös och sen bara gick o pratade med honom och kliade. Inte dunderkul i duggregnet men vafan. Han bor ju tyvärr själv eftersom de inga andra hästar har just nu och ingen verkar vilja ha honom. :( Han har varit där i över 2 år, och varit adopteringsbar i 2 år... Han kom dit med 4 andra, alla ganska gravt vanvårdade, 3 hittade nya hem och en avlivades. Kvar finns Sam. En eldröd 27årig fux av någon quartermix säger dom. Rätt så ful är han, med korta tjocka ben och kroppen ser ju ut som den gör pga vanvården. Hullet är det inga fel på men han har ju inte en muskel eftersom alla försvann i brist på mat. Jag måste säga att jag är lite lagom sugen på att adoptera. Synd att det inte är billigt att hålla häst för jag får lite ont i hjärtat när jag tänker på honom. Hur han just precis nu står där borta i mörkret. Själv. :(

Nåja, Sam tröttnade på att prata med mig när han insåg att morötterna verkligen var slut, så då gick jag. Det kändes faktiskt lite dumt att stå där och verkligen inte göra något alls. Även om Sam behöver sitt sällskap. Han verkade dock bli lite ledsen när jag gick för han gick genast till grinden och tittade på mig...

Jag fick sen en lista över alla djur de har som är adoptionsklara och fick gå rundor runt kennlarna för att se till så att inga besökare retade djuren, stoppade in fingrar hos katterna o liknande. Tyvärr var det ju dock typ INGEN där pga vädret så vi gick mest och kikade på hundarna och katterna och skaffade oss favoriter. ;) Tyvärr finns det inte dödsmycket att göra när det regnar och det är städat hos katterna och valparna.

På tisdag ska vi dit igen, får se vad vi gör då!

Ikväll tog jag och min bror med oss svägerskan ut på staden för en öl i regnet. Eller ja, vi ville ju inte vara i regnet men jävlar vad det regnar! Och ska göra tom onsdag. Minst. :O

Iaf, vi bestämde oss för att ta krogen med bäst parkering, dvs den som låg närmast där vi faktiskt hittade parkering. Det blev Dargan's. En irländsk pub med god öl och god mat. Det jag aldrig har vetat är dock att dom har Strongbow. På fat.

Jag började nästan studsa av lycka och beställde såklart in en. Och åh vad jag njöt! Igen! :)

Egentligen borde jag nog gå o lägga mig, för imorn är det äntligen dags för volontärsintroduktionen på djurhemmet här. Woohoo!

Men först måste jag berätta om den totala lyckan ikväll. Vi skulle se på film, och delar i sällskapet hade inte sett Nightmare before Christmas, så den var ju given. Sen kom Sofie på att det fanns saffransgifflar i lådan som kom på posten. Som var bäst före vilken dag som helst, så vi var tvugna att äta dom nu. Så vi slet fram dom och ÅH VAD JÄVLA GOTT!!!!!!

Det är verkligen det godaste med hela julen och det jag saknat allra mest. Och dessutom lagt beställningar hos fler folk. Helt underbart att sitta där o se på film, dricka julmust och äta några saffransgifflar. Priceless!!!! :D

Jag har en känsla av att jag kommer vara SJUKT mör i vissa väl valda delar av min arma kropp imorn... :O

Dagen började lite för tidigt efter lite för lite sömn som vanligt, men iväg till stallet kom jag och lyckades tajma så att jag och Tamara kom exakt precis samtidigt. Gött mos! Vi fick sen börja med att tvätta rent Monets sprutlackerade bak vilket tog ungefär en timme... :S Hon har blivit sjukt kass i magen och det vägrar gå över. Vi ska ta bort i princip allt kraftfoder och bara ge henne lite lite så att vi har något att blanda probiotikan i, som även innehåller enzymer och jäst. Loppfrö och linfrö har inte haft någon som helst verkan alls. Hon får redan såpass mycket hö att hon nästan inte äter upp... Veterinären säger bara att hon är en "messy mare", vilket vi dock inte tänker godta... Nåja, det hela slutade med att jag inte red, eftersom jag skulle rida efter T, men hon fick jobba igenom en del och sen lossnade ALLT så hon fick rida på det lite istället och jag avstod gärna att sitta upp o förstöra allt när hon väl fick till det såpass. Sen fick jag assistera lite i iordningfixandet inför uteritten i parken som T, Dreamys förra ägare och en snygg italiensk kille skulle iväg på. Gött med lite ögongodis, synd att man var trött som synden imorse och därför inte ens böjde en liten ögonfrans innan man åkte... ;)

Väl hemma blev jag SJUKT opepp på eftermiddagens bravader, nämligen det första passet med en personlig tränare... Men det var bara att rycka upp sig och åka dit och med ens kändes det faktiskt bättre. Min Amber var väldigt trevlig och alldeles lagom! Väldigt långt ifrån Jillian i Biggest Loser. ;) Det var dessutom heeelt ok att inte mäta, väga och allt sånt- gött mos! Så vi pratade om vad jag ville ha ut av träningen medan jag värmde upp och sen var det bara att köra! Det började så snällt att jag fick stå i planka... Sen lååångsamma situps, sen planka, sen situps... Huga! Där fick jag för att jag sa att jag behövde träna upp core-styrkan! ;)

Sen vidare till benpress och så rygg, bröst och armar i olika varianter där jag inte fick luta mig mot maskinernas stöd, och ibland inte ens nå i med fötterna, allt för att tvinga igång core-musklerna under tiden. Och det kändes må jag säga! Lyckades dock med tyngre vikter än jag trodde i ett par övningar där jag anser mig vara extremt svag, alltid något, även om de sista repsen var SJUKT tunga!

Det bästa med det hela var dock att jag blev förjäkla pepp på att fortsätta. Det blir ju lite mycket nu med jul o allt, men ändå. Det var roligt och kändes bra och det är gött att faktiskt ha en plan. På måndag är det dags för nästa pass och då blir det mer fria vikter o så, sen troligtvis om en vecka blir det sista passet då man kör mer funktionell träning med balansbollar o allt sånt käckt. Så efter dom 3 gångerna lär jag ha massor att jobba med utöver klasserna och kondisträningen. Och hästarna. Haha...

Så innan jag flyttar hem till Sverige igen lär jag se ut såhär:

Nej så illa har det verkligen inte blivit, och lär heller aldrig bli. ;)

Men det blir lite intensivt nu med träningen för mig och Marie! Det är väl lika bra det eftersom det sen kommer bli lite uppehåll i och med jul, nyår och allt som hör därtill! Igår åkte vi in till gymmet och körde lite kondis, cykel, löpband och den roliga alltiallomaskinen. Vi fick heja på "våran" säljare också så att han fick se att vi var där haha. Idag blev det ännu ett Zumbapass, som var jobbigare än sist, kanske för att vi kände igen många av rörelserna och kunde hänga med mer, eller så valde ledaren jobbigare övningar. Vem vet!

Sen gick vi för att prata med våran säljare igen, eftersom jag och mamsen behövde skriva på en grej som missats. Då var han såklart en smart säljare och frågade om PT-kitet med 3 träningar som vi funderat på och sa att det erbjudandet skulle upphöra imorn eller vad det var.. Så vi fick helt enkelt slå till och tänkte att vi tar det efter jul o nyår när allt lugnat sig, men tji fick vi och vips så hade vi våran första omgång inbokade imorgon klockan 16 och den andra på måndag. Yikes!

Det hela känns lite lätt ångestframkallande men det är bara att bita i det sura äpplet och göra. Vi behöver bägge en genomgång av maskinerna om inte annat och känns det piss o förjävligt kan man få pengarna tillbaka. Jag snodde åt mig tjejen utav de två tränarna vi fick och hoppas att hon går med på att inte väga mig. :P Det är det enda som funkat har jag insett, att skita i vikten och gå på annat istället. Men jag antar att hon inte kan tvinga mig att gå upp på vågen.... Hoppas jag... ;) Vi bad iaf om att INTE få någon Jillian i Biggest Loser, vilket han lovade att de inte var.

Så på torsdag lär jag vara lite lagom mör i min arma kropp, för inte nog med att jag kommer ha tränat 3 dagar på raken, utan idag red jag dessutom en mycket studsig Monet och planen är att rida någon av hästarna imorn också. Huga! Tur att jag sen får ledigt fram till måndag, troligtvis från ridningen också eftersom det vankas regn....

Min helg har inte varit sådär överdrivet händelserik, så jag har inte så mycket att skriva om känner jag... :D Inga dumma idéer eller tankar på gång heller... Så ja.. :P Minns inte ens vad jag gjorde i fredags tex... Igår var jag hos frissan på eftermiddagen och färgade håret. Det blev mest bara mörkt igen haha.. Hade funderingar på om man inte skulle vara så mörk längre, eftersom jag insåg av utväxten att mitt hår inte är det minsta mörkt naturligt, men samtidigt så trivs jag ju i det mörka. Ett annat problem är alla röda varianter jag haft i håret, som inte klipps bort eftersom jag har så långt hår... När jag gick i Sverige precis innan jag åkte hit så sa hon att mörkt var enda vägen att gå för att slippa och man inte vill hålla på o fixa med det mest hela tiden. Men så kände jag att det tog ju bara 3 månader innan precis ALL färg hon la i var borta, så det var ju ingen större skillnad...

Frisören nu tyckte dock mörkt så då slapp jag fundera mer på det och det är SÅ skönt att inte ha oranget hår längre. ;) På kvällen blev det först middag med mamma, mammas väninna och bror, och senare på kvällen några öl på stan med Marie och så sova hos dem. Jag tyckte att jag hade planerat så bra med det lilla jag tog med mig dit för att slippa släpa på saker, och tänkte att kvällens kläder fungerar ju utmärkt att åka hem i. Bara att det var ju över 30 grader när jag skulle åka hem, o då är man kanske inte dödssugen på en svart långärmad top... Så det fick bli mit skitsnygga sovlinne. Tur att det inte var långt till bilen... ;)

I och med värmen idag har jag inte gjort många knop. Blev några julklappsköp och lite shopping till mig själv, tex träningsbyxor och en armgrej till iphonen. Göttans! Har egentligen inte så många julklappar kvar att köpa heller, typ bara min bror kvar. Känns lite konstigt att vara såpass färdig redan, jag brukar tycka om att dra ut på det, det är något speciellt med sistaminutenshoppandet... ;)

Idag frågade Tamara om jag ville hoppa eller dressyra, så jag tänkte att det var bättre att ta omotivationen vid hornen och dressyra. Så iordning med Monet o så ut för ett dressyrpass på henne. Inte det minsta strålande nånstans måste jag säga. Vissa glimtar då det gick bra men överlag så nä. Jag bestämde mig dock för att inte ge upp utan helt enkelt se till att jag rider henne mer så att vi kanske får ordning på det istället. Problemet är att jag måste ha en väldigt väldigt stilla hand, i kombination med att hon gärna provar att skita i en och springa över tygeln, vilket hon inte får göra heller bland annat pga alla issues hon har från sin tidigare "utbildning" som var helt åt helvete. Och jag får inte ihop det i det läget, dels bara konceptet eftersom mycket av det går emot allt jag lärt mig tidigare och tagit med mig, men även för att jag faktiskt bara inte kan. Jag vet liksom inte vad man ska göra med en häst som verkar hysa förakt mot något så grundläggande som ett ledande tygeltag...

Nåja. På något mirakulöst sätt lyckades jag avsluta med ett par riktigt bra travlängningar. Alltid nåt?

Sen skrittade jag runt och väntade på Dreamy + ryttare för en skrittsväng upp för berget som omger två sidor av gården. Det börjar med en rejält brant backe och sen blir det rätt mycket flackare och så vänder man tillbaka på andra sidan berget och där finns en underbar liten gräsplätt där människorna kan njuta av den helt fantastiska utsikten och hästarna mumsa lite gräs. Ditvägen gick superbra och Monet var riktigt duktig. Det var helt underbart att sitta där på henne och bara njuta en stund. Nån dag MÅSTE jag få med mig kameran upp och ta några bilder...

På hemvägen var Monet lite mer på tårna, och jag fick bara en väldigt stark känsla av att jag borde hoppa av och gå resten, så det gjorde jag... Monet fortsatte vara lite mer på tårna men verkade slappna av allt mer, tills vi var halvvägs ner för den brantare backen då hon flyger runt mig i något konstigt luftsprång och sen försöker resa sig ett par gånger... Sen fortsätter hon pipa lite och skuttar runt en gång till innan vi är helt nere. Hela tiden med öronen spikrakt framåt så hon var väl helt enkelt glad över att ha fått ätit lite gräs.. :P Jag är GLAD att jag inte satt på, för hon är allt annat än säker på foten, igår gick vi nästan omkull två gånger på stallplan när vi gick över ett traktorspår på väg in och ut ur hoppbanan...... Med mig på ryggen är det inte säkert att vi hållt oss på fötterna med tanke på att hon hade vissa svårigheter även utan min vikt. Ibland är det bra att lyssna på sin intuition!

Men underbaraste bästaste Dreamy!!! Hon rörde inte en ögonfrans ens, trots att det brakade loss bakom henne. Andra gången for Monet dessutom nästan rakt in i Dreamy med rumpa mot rumpa.. Hon bara gick vidare och frustade avslappnat, helt 100% säker på sin plats i livet och vad som behövdes av henne. Ni hästfolk vet nog vad jag menar när jag skriver att man verkligen KÄNDE kärleken och stoltheten hon skickade ut till alla i närheten. Jag och hennes ryttare (som också var den som köpte Dreamy 2004 men har skänkt henne till T) blev nästan tårögda över resan den hästen gjort. Det är helt otroligt underbart. :)

Efter lilla skritturen var mina batterier verkligen helt uppladdade igen, det var SÅ härligt där uppe! Och det kändes inte tråkigt med ridningen heller. Synd att den känslan inte höll i sig längre, för nu sitter jag här o är lite bitter igen och ser inte fram emot nästa pass. Blä! :(

Tränare Tamaras dotter är supersjuker med världens flunsa, så igår frågade hon om jag kunde åka ut o motionera Monet, och idag både Monet och sötPonny. Så igår blev det att jaga runt Monet o försöka få henne att röra på sitt fläsk på linan och sen skritta henne en stund uppsuttet på lång tygel, och idag några varv på lina igen innan jag försökte mig på att rida henne. Allt efter Ts önskemål. Och jag förstår nog vart min ridinspiration tagit vägen. Den har försvunnit i brist på roliga hästar att rida. Monet ÄR inte min häst helt enkelt. Hon är rolig om man får till henne bra, men vi passar inte ihop och jag kan inte rida henne såpass väl att hon blir rolig. Idag var ändå skapligt men nä. Det är helt enkelt inte hon o jag.

Problemet är att det blir svårt att lösa något så att jag får hitta den roliga ridningen igen, om jag inte får börja rida Jada mer... Eller om en annan ägare i stallet kan tänka sig att låna ut sin fina häst som hon ändå inte rider på till mig.. Men det känns inte dödstroligt eftersom vi försökt hinta om det utan att hon nappar så hon är väl inte intresserad helt enkelt.. :/

Det var iaf en total fröjd att ta ut lilla favvoponny sen. Han är helt tvärt om jämfört med Monet. Pigg o glad och har man fått hans förtroende så gör han verkligen allt för en. Tänk om jag var ca 15 cm kortare och vägde sisådär väldigt mycket mindre än jag gör, så hade jag kunnat rida honom istället! :) Det var riktigt roligt att jobba med honom på linan och tur var väl det, så att allt inte bara blev tråkigt. :P

När jag skrittade av Monet och gick från dressyrbanan till hoppbanan så tittade jag ner och såg att jag blivit liiite röd på armarna och hoppades på att det var från ansträngning och inte solen, för nån boråsbränna vill jag ju inte riktigt ha. Men nix, jag hade tur! Ingen rand från ärmarna! Woohoo tänkte jag tills jag tog av mig handskarna....

Jag har efter att ha hört den här låten på radion idag fått tokdille på den. Inte för att det på något sätt är första gången jag hör den, eller inte fastnat för den förrän nu. Men jag vet inte. Den fastnade väl lite extra mycket idag. Så jäkla bra är den iaf. Jag vet inte om det har med den vemodiga klangen att göra. Och att jag råkade prata en kortis med "Mr Big" idag. Jag vet inte varför jag gör det men ibland kan jag bara inte låta bli. Jag har ingen aning om vad jag egentligen vill ha ut av det. Om jag vill plåga mig själv eller om jag hoppas att något ska ha ändrats...

Pearl Jam- Just Breathe. Lyssna och njut.

Hade lite tråkigt nu på kvällen efter bion och Criminal Minds, hade tänkt Mario:a lite men fastnade vid datorn och fick för mig att fixa lite med bloggen. Först hade jag bara tänkt fortsätta min renovering genom att ändra lite bredder o så, men så tänkte jag att jag kör på o julpyntar istället så får jag det gjort eftersom det är något jag tänkt göra ett tag. Blev kanske inte sådär superlyxigt jättefint som vissa bloggar har det, och jag är kanske inte helt nöjd med den ljusare gröna och vet väl inte om färgerna passar så jäkla bra ihop. Men vafan. Jag ÄR inget bloggproffs och har ingen ambition att bli. Det känns lite lagom och som att det ändå passar mig. Helst skulle jag ha någon silverglittrig bakgrund, men det här får duga i brist på det. ;)

Hoppas att det här hjälper mig att komma i julstämning. Jag brukar ju inte ha några problem med julstämningen även fast vi oftast firar här i värmen. Det jag inte tänkt på är ju dock att jag brukar vara i Sverige innan jag åker hit, o se alla adventsljusstakar och stjärnor i fönstrena och allt sånt som hör till. I år får man lyckas utan det, och det tänker jag såklart göra, för jag älskar julen. :)

Igår åt jag julgröt, eftersom mamma haft julmys med sina elever på svenskakursen och det blev gröt över. Häromdagen åkte jag ju till IKEA o köpte julmust o glögg. Imorn ska jag o Marie baka lussekatter. Sen får vi åka iväg o kolla på de områden som finns där hela gator är helt galna i sitt julljuspyntande av hus och trädgårdar. Sen får jag fortsätta spela julspellistan på spotify. Då kommer julstämningen fastän man är i solsken, 20+, kaktusar och palmer. ;)

När jag fick min iphone så började jag såklart leta efter de roligaste/sötaste/mest beroendeframkallande spelen till den. Ganska så omgående hittade jag Angry Birds, som jag fastnade för direkt. Sen kom Halloween och ett nytt Angry Birds med Halloweentema. Fy tusan så skoj! Det varvade jag ganska fort med 3 stjärnor på alla banor (dock med lite hjälp från internet på hur vissa banor skulle klaras...). Orginalet har jag inte spelat klart än, jag försöker dra ut på det för jag vill inte att det ska vara slut... ;)

Men så inför december månad så sa min app-store till mig att jag hade en uppdatering på Angry Birds Seasons. På Halloweenversionen hade de du lagt till en julvariant och döpt om det till Seasons. Gött mos tänkte jag och laddade hem uppdateringen. Det visade sig att julversionen är en julkalender, där man får en ny bana varje dag tom den 25e. Sååå bra! :D

Helt klart värt att ladda hem, man kan döda mycket tråkig tid med Angry Birds. :)

Jorå, jag o Marie var ruskigt duktiga och gick på Zumban! En rolig klass, som var ganska lagom. Svett blev jag men inte så trött egentligen. Får se hur det känns i kroppen imorn helt enkelt. Skönt var att det hela kändes väldigt chill med alla möjliga varianter av människor som var med. Dvs inte bara coola sambatjejer som kunde skaka rumpa bättre än Shakira. ;) Inte för att jag hade förväntat mig det, men ändå. Sen fick vi sitta o prata med en säljare om vad gymmet har o erbjuda osv. Får se hur vi gör med medlemskap...

Men det jag skulle skriva om var min totala brist på ridinspiration. Eller till att träna och rida dressyr. Till stallet vill jag och lalla runt gör jag mer än gärna. Men jag känner ingen större längtan efter ett dressyrpass. Jag känner inte att "ÅH vad jag hoppas att jag får ta mig en rejäl genomkörare på Monet eller Jada imorn" utan jag känner mer att jag lika gärna kan åka dit o bara jobba från marken. Fast nu när jag funderar på det vill jag egentligen inte rida lektion alls, inte western eller hoppning. Rida själv- jovars. Men träna? Varför då känns det bara som. Och egentligen är det väl helt ok att inspirationen brister ibland, det är ingen som lider av det. Förutom jag själv. Jag trivs inte med att inte vilja rida och det oroar mig lite. :P

Jag hoppas att det bara handlar om att jag dressyrat och ridit för få "ordentliga" pass det sista. Eller om jag bara saknar hästar som är roligare att verkligen rida. Vilket iofs Jada är, men som det är nu skulle det vara svårt att få ihop det tillräckligt ofta för att slippa att hon börjar varje pass med att testa en.

Hmm.. Vad gör man?

I eftermiddag ska jag och Marie förhoppningsvis gå på Zumba på gymmet här i stan. Vi har pratat om det sen jag flyttade hit men har inte kommit iväg än. Men så slutar hon tidigt idag och är ledig i två dagar sen så jag tyckte att nu får det vara nog på att skjuta upp det. Men jag tänker inte ropa hej förrän vi faktiskt står i salen o ska börja... ;)

Jag planerade ju att köpa gymkort med en gång o gå o träna minst 3 dagar i veckan. Om inte klasser så iaf på gymmet. Jag  var ju redig ett tag med promenader och joggande men det rann ut i sanden det med. Bland annat pga ridning för SÅ Skoj är det inte att behöva tvätta håret var eviga dag, och det är sällan det funkar så bra tidsmässigt med både stall o jogga samma dag. Samma problem får jag med gymmet. Dessutom är det inte så kul att åka dit själv, o mamma o hennes väninna gymmar så jävla tidigt.

Sen när M&M flyttade till lägenhet där området har tennisbana tänkte jag att åh då kan man ju köra tennis nångång i veckan. Hittills har vi inte gjort det en enda gång. Men mamma har hittat våra gamla racket så det går att köra om andan faller på.

Ändå har jag nog gått ner lite, för mina ridstövlar sitter inte så tight längre. Jag kan med lätthet ha tjocka ridstrumpor under utan att det går det minsta trögt att dra på eller av stövlarna. Synd att det inte var smalare vader jag var ute efter... Kunde det inte försvunnit från magen istället? ;)

Jag hör ju till dom som inte läst Millenieböckerna, och som kanske inte direkt tänkt göra det i någon nära framtid heller. Jag hade väl inte tänkt att jag behövde se filmerna heller, men bestämde mig för att det kanske var en bra idé och med en spark där bak från Marie så fick vi först sett första, sen andra och ikväll tog vi tredje.

Jag är ju verkligen INTE ett fan av svensk film. Jag gillar Jalla jalla och Smala Sussie. Och så den där känslorna i rymdenfilmen vad den nu heter med Bill Skarsgård. Det är ungefär så långt jag kan sträcka mig när det kommer till svensk film. Men dom här var faktiskt helt ok, klart över förväntan! Och sista filmen var helt klart bäst tror jag nog, blev bara uttråkad någon enstaka gång, och då såg vi ändå extendedversionen. ;)

Bra kväll med massa god glass inför filmen också. Mums!
Eller vad sägs om Dublin Mudslide och MudPie från B&J, och så provade vi en Peppermint Bark från Häagen Dasz, eftersom vi älskar godiset kändes det som att glassen inte kunde vara äcklig, vilket den inte var heller, utan underbart supergod! Tyvärr fanns det inga bra bilder när jag googlade, så ni får klara er utan. ;)

Haha.. Jävlar vad lat jag varit idag! Det är nästan så jag skäms, men bara nästan! ;)

Jag har verkligen inte gjort något vettigt alls, vilket känns rätt skönt ändå. Inte för att mitt liv är fullspäckat på något vis, men ibland är det jäkligt skönt att verkligen inte göra något alls. Perfekt dag för det har det varit också, på eftermiddagen och kvällen har regnet i omgångar verkligen VRÄKT ner, med lite åska då o då. Tur att det är måndag imorn så att vi inte har någon ridning inplanerad, för ridbanorna lär vara gyttjebad imorn.

Istället har jag spelat mina facebookspel och spenderat ett par timmar framför wiit. Vi fick äntligen köpt ett nytt eftersom min bror och Marie såklart tog med sig sitt till sin lägenhet. När vi köpte fick man med Super Mario Wii som jag spelat lite nu och det är sååå roligt för en Marioälskare som jag! Bra på det är jag dock inte. :) Vi hade aldrig något Ninentdo när jag och min bror var barn, och så mycket spelande hos kompisar blev det inte heller. Jag skaffade såklart en emulator till datorn när jag insåg att det fanns, men det är inte riktigt samma sak. :)


Det påminner mig dock om att jag borde skaffa en Amigaemulator igen och försöka hitta HOI igen. HOI var mitt absoluta favoritspel alla kategorier, som jag köpte nån sommar här i USA, bara för att den lilla draken på lådan var söt. Spelet visade sig vara riktigt roligt men vi lyckades aldrig klara det. Sen var det inte lätt att hitta till emulator men med en kompis hjälp fick jag tillslut tag på det, men lyckades aldrig klara det då heller och sen byttes det dator och emulator + spel försvann. NÅNGÅNG i mitt liv måste jag klara det jäkla spelet!!! :)

Äntligen fick jag få mig lite julstämning såhär dagen innan andra advent!
Tvingade mamma att åka med mig till IKEA så att jag fick köpt lite julmust och glögg, och så blev det en påse kanelgifflar också. Åh vad jag önskar att de kunde ta in saffransgifflarna också! Jag fullkomligen älskar saffransvarianten och frossar verkligen varje vinter. Men inte i år inte! :(

Men kanelgifflarna är goda dom med. Och julmusten smakade ljuvligt. Och sen råkade jag dricka upp nästan hela glöggflaskan. Haha. Tur jag inte gillar glögg med sprit eller starkvin i... ;) Några pepparkakor slank det också ner. Slurpigt som bara den men nu mår jag allt lite illa... :D

Haha. Ibland är det lite jobbigt att vara nära vän med sin tränare, tex när man inte känner att det är helt 100 och hade velat testa någon annan. Andra gånger är det skitbra att vara nära vän med sin tränare, som dessutom är väldigt intuitiv, tex när man är skitsur på sig själv för att man tvekade på ett hinder, vilket tränaren visste trots att man inget sagt och därför planerar hoppning för en även dagen efter så att man direkt får ta itu med det hela. :)

Så jag fick ett sms imorse om att hon behövde åka om banken först men att jag skulle göra iordning Dreamy och ta på hopputrustningen igen och börja skritta. Dreamy var en solstråle idag igen- underbart!!! Framridningen gick strålande och hon var verkligen med på noterna. Kändes lite i vaderna dock från gårdagen, men men. :)

Körde samma övningar som igår med studsserie, räcket och oxern, dock sänktes både räcket och oxern eftersom hon tog så stora språng över, för att spara på henne. Jag bestämde mig för att absolut vägra tveka och studsen gick bra igen, räcket gick bra igen, så oxern som också gick bra men mitt över så känner jag att FAN! I all fokus att inte tveka så glömde jag hälen... Haha.. :D Vi körde ett varv till med studsen-räcke och efter räcket backade hon av själv vilket är precis det vi ville, så direkt på studsen och sen oxern och voila- allt var på plats! :) Så vi avslutade helt enkelt med det och både jag och underbara Dreamy sken som små solar. :) Så gött att känna att mycket blev så mycket bättre idag. Nu får jag helt enkelt se till att hoppa lite till så den sista ringrosten försvinner också. ;)


En av kvinnorna som har häst i stallet kikade när jag red idag också, hon är vuxen nybörjare och har en gammal snart 27årig häst som hon åker på. Tror jag skrev om en otäck avramling häromveckan- det var hon.. :P Iaf så frågade hon idag om det var OK att hon kikade när jag red idag, hehe ja såna är dom här. :) Hon hade sen pratat i telefon hela tiden när jag red, samtidigt som hon tittade, och sen när hon åkte longerade jag Monet så vi pratade inte direkt något mer sen. Men så ikväll hade jag fått ett jättesött sms från henne om hur hon tyckte det var underbart roligt att få se mig rida och vilken fantastiskt duktig ryttare jag är. Så himla gulligt av henne! Även om det inte är någon experts kommentar och även om jag vet att hon egentligen inte riktigt kan se skillnad på bra och dålig ridning, så värmer det oerhört att få sådana komplimanger. :)

Min käre tränare Tamara bor ju i en av grannstäderna här, det är en stad där själva stadskärnan är så jävla skabbig att det nästan är pinsamt. Sjukt tråkigt! Runtomkring stadskärnan är det däremot hur fint som helst med underbart vacker natur och mååååånga fina gårdar med diverse odlingar och djur. I den här staden bestämde sig två italienare för att öppna en fin restaurang men med bra priser. Att det blev just den staden beror säkert på att de fick en jävla bra hyra. ;)

Restaurangen blev snabbt populär, inte minst bland kvinnor i alla åldrar som tyckte om att titta på och flirta med de snygga italienska ägarna och deras vänner. ;) Maten var dessutom riktigt god och de var ensamma i sitt slag i staden. Den ena ägaren, som även är en av kockarna, var med på Top Chef säsong 5 och kom 4a, vilket bidrog till att folk ville gå till restaurangen såklart. De öppnade även en till restaurang och det hela går rätt så bra för dem.

T har blivit god vän med dessa italinare, inte minst Fabio som varit med på Top Chef. Och eftersom jag känner T så får man ju höra en hel del om den här Fabio eftersom han bitvis har en ganska stor roll i hennes liv. Det känns som att jag känner honom, fastän jag aldrig träffat honom. Igår drog en ny säsong av Top Chef igång här, Allstars-säsongen där deltagare som hamnade i topp men inte vann är med, och Fabio är såklart med igen. Vi vet ju inte hur det gick för honom, för det får han ju inte säga såklart, så det blir till att följa programmet. :)

Igår hade de såklart visning av programmet på restaurangen, men eftersom jag skulle träffa mina vänner från Sverige/NZ kunde jag ju inte gå dit. Får se om det blir något annat avsnitt där, så att jag får träffa honom tillslut. ;) Men jag kunde ju kolla hemma idag och jag måste säga att det är väldigt underligt att se en person på TV på det viset, som man vet helt andra saker om, om ni förstår vad jag menar. :P Jag är ju dessutom sån som blir alldeles nipprig när det kommer till kändisar, jag tycker helt enkelt att kändisar är döhäftigt. ;)

Och nu tappade jag tråden helt på vad jag egentligen ville komma fram till med det här inlägget. Jag hade en poäng men den har jag glömt. Haha.. Vad hopplös man kan vara! :D


För övrigt kan jag säga att jag nu gått från att vara skitnöjd över att ha hoppat idag, till att vara skitsur på mig själv som inte gjorde det bättre. Inte för att det gick dåligt, tvärtom. Men jag satt inte bra och jag tvekade. Jag tvekar aldrig, även om jag är livrädd. Styr jag på så gör jag liksom. Idag styrde jag på och tvekade. Skärpning!!!

Så har jag äntligen fått hoppa igen!!! Och roligt var det också. :)

Eller ja, vet inte om jag överdriver när jag säger hoppat, men några skutt blev det iaf. ;) Jag har ju inte hoppat sen lektionsmästerskapet innan förra sommaruppehållet på ridskolan, då jag och Fia hoppade bana på hela 70cm. Om man nu inte räknar yttepyttekrysset vi skuttade över några gånger i våras nångång. Men alltså ingen riktig hoppning på över ett år! :O

Så när jag kom till stallet idag och Tamara föreslog hoppning med Dreamy var det med lite smått skräckblandad förtjusning jag sa ja. ;) Dreamy är DÖSNÄLL att hoppa, hon stannar aldrig och gör aldrig något dumt, det enda som kan hända är att hon blir lite stark, men det är inga problem för mig för hon blir inte SÅ stark och det är ffa efter hindrena hon blir det, så igen- inga problem! Speciellt inte när man rider på en gigantorbana. :)

GoseDreamy var så söt idag så, hon gnäggade åt mig när jag gick för att hämta henne vilket alltid värmer i hjärtat. :) Och hon verkade tycka att det var helt OK att få på sig hopputrustning istället för westernsadeln o stångbettet. Kändes dock sjukt ovant för mig att sitta i hoppsadel och korta lädrena, men det funkade det med. ;) T förklarade sen strategin för dagen. Ytterst lite kontakt i munnen (D hatar stöd och mycket kontakt och är nöjdare utan) och rida som en amerikan. Haha. Hon skrattade när hon sa det, för vi brukar ju inte direkt njuta när vi ser folk som rider så som jag idag skulle rida, men vafan. Ibland får man offra sig för att hästen ska vara nöjd.

Började med lite lätt uppvärmning med mig i lätt sits. Haha VAFAN! Lätt sits? What? Vad är det? Jag har ju blivit dressyrryttare? Kunde stå längre än jag trodde att jag skulle orka faktiskt, och man kommer ju in i det. Dreamy var nöjd med friheten i munnen också och när hon är nöjd delar hon med sig av känslan. :) Sen trav in på en liten studsserie med varannan bom o kryss, rakt fram i några språng efter med 0 kontakt och SEN göra halt, fortfarande rakt fram. Hon har nämligen lärt sig att förvänta sig att folk kommer dra i henne efter hindrena, eftersom hon är stark då, så vi kör såhär istället och det fungerade väldigt bra.

Studsen var jag inte alls nervös över, eftersom jag aldrig är det. I love studsserier! Då känner jag mig trygg. :) Men sen skulle jag trava vidare efter den och trava på ett räcke på ca 70cm. Och det var egentligen inte läskigt, för jag visste att hoppa gör hon, men det läskiga är att jag fortfarande skulle se till att ha en superlångsam trav in, så jag fick ju inte känslan av att hon absolut skulle hoppa. Men det gjorde hon såklart. :) Andra gången vi kom på den hoppade hon rejält också- weeee! :D Sen skulle jag istället trava på en ungefär lika stor oxer efter studsen. Blev lite sämre från min sida då jag blev osäker och inte riktigt hängde med i JÄTTEsprånget hon tog från yttepyttetraven, men mantag räddar alltid dagen och hon var ju så duktig så vi lämnade oxern och tog studsen två gånger till med knut på tygeln och mina händer ut i luften. Dels för att hon verkligen skulle få frihet i munnen, och för att jag skulle få lita på henne.

Första gången var jag lite nervös och klämde lite för mycket med skänkeln, så det blev lite hastigt. Andra gången tvingade jag mig till att slappna av och det blev väldigt lugnt och fint. Hurra hurra! Roligt är det att hoppa och jag HATAR att jag blir så nervös. Var nästan skakis efteråt ett bra tag. Men T verkar vilja att jag hoppar henne lite, för även om jag kände att jag var rejält ringrostig över hindrena så är jag faktiskt ändå en helt OK hoppryttare. Och det blir ett bra mellansteg för T mellan att hoppa hästen själv och låta oerfarna elever göra det.

Det bästa med passet var dock inte att få hoppat igen, utan hur underbart supernöjd Dreamy var med det hela. Hon och jag har verkligen haft våra DUSTER förr. Mest för att hon verkligen var illa inriden och hade lärt sig att säga emot precis allt ryttaren bad henne om. Pissmärren "personifierad" verkligen, när man red iaf. Det blev väldigt mycket bättre dock när hon insåg att hon hamnat hos folk som älskade henne och när hon fick lite konsekvent ridning. Men lycklig blev hon inte förrän T förstod att hon verkligen föraktar kontakt med hennes mun. En lätt kontakt går bra, men mer normal kontakt trivs hon verkligen bara inte med. Så nu när vi anpassat oss till det har hon blivit så jäkla harmonisk och älskar att vara med och delar med sig av all sin glädje. Och när en mindre duktig ryttare rider, och kanske har mer kontakt än hon är nöjd med, så är det som att hon förstår att det är en elev som försöker lära sig och hon finner sig i det. Det är som att man kan se på henne att hon är fullt medveten om sin roll som lärarinna och att hon vet att hon måste ha tålamod med de som håller på att lära sig. Svårt att förklara men jag tror att ni som läser som känt en otroligt godmodig läromästare vet vad jag pratar om.




Och nu har jag verkligen fått rida mer, det räckte visst med att klaga lite i bloggen om att jag rider för lite! ;) Westernlektion igår, hopplektion idag, imorn vet jag inte om det blir dressyr eller western. Monet jobbade väldigt bra för mig på linan idag, så på ett sätt hoppas jag på henne, samtidigt inte. Haha. Nåja. Det märks imorn hur det blir! :)

Det här kanske känns extra hemskt eftersom jag satt o mös efter min roliga kväll med gamla vänner... Men jag satt o slösurfade efter hästannonser och hamnade på en stor annonssajt och fick för mig att kika på vännerkontaktannonserna, dvs de som bara letar vänner, inga romanser. Och jag måste säga att jag fick lite ont i hjärtat av vissa. Som en person som letade efter någon att gå på bio med eller liknande på Thanksgiving, då den annars skulle behöva spendera dagen ensam.

Fy tusan vilken tur man har ändå.
Nästa gång jag surar över att det alltid är man själv som hör av sig till en del vänner, så ska jag nog istället vara tacksam över att jag faktiskt har vänner att höra av mig till.

En vän från Sverige är på snabbvisit i LA på väg till NZ dit hon ska flytta. Hennes pojkvän är från NZ och de träffades där en herrans massa år sen och ska nu tillbaka efter ett gäng år i både Sverige och England. Så idag åkte jag till andra sidan stan, hämtade upp dem i underbart vackra Altadena där man har en underbar utsikt över precis hela LA och åkte sen till Mjukens jobb och så vidare med honom till middag. Och sen gjorde jag om allt fast åt andra hållet. ;)

Tänk vad roligt det är att få träffa gamla vänner man inte träffat på jättelänge men som man verkligen TRIVS med. Tidigare idag när vännen ringde för att stämma av (vi har bara haft kontakt över typ MSN och facebook på flera år) sa hon att det var som att återse en gammal kärlek. Och det är ju precis så det är. :)

Alldeles för kort tid såklart, men vafan, underbart! :)

Haha, jag la ju upp min gristofflebild på fejjan också, och har nog fått in 10 beställningar redan. Eller ja, beställningar och beställningar. Jag har ju inte planerat att virka några åt någon, mest för att det inte är SÅ kul att virka tofflor, men roligt med sådan respons ändå. :) Söta är dom, men mössor är roligare att virka, så jag kanske får virka en grismössa o se om folk blir lika glada för en sån? ;)

Stallet blev inställt idag, skulle åkt ut på morgon men det blåste storm då, och på em skulle jag iväg o börja julklappsshoppandet med Marie. Får hoppas på bättre lycka imorn. Börjar tröttna på att få rida så jävla lite som jag gör, men vet inte riktigt vad jag ska göra åt det heller. Får väl hinta lite om att jag måste ta tag i mig själv o rida mer nu eller nåt. Det håller inte det här! :/